Fifty Shades Freed (2018)
Acceptabel avslutning av kantigt koncept
För lite drama. Utanför de hemliga rummen i alla fall. Det har varit problemet med trilogin åtminstone i de två första delarna. Spänningen gäller framför allt vad som ska hända i det inte helt friska förhållandet mellan huvudpersonerna Christian och Anastasia. Framför allt inom lyckta dörrar. I stort sett allt annat har varit utfyllnad. Tomt, ofullständigt och inte särskilt övertygande eller medryckande. Finns det hopp om finalen?
Börjar med bröllop! Smekmånad i lyxmiljö och lite lagom BDSM mellan de nyblivna makarna. Överraskande? Tyvärr krävs ett avbrott i den idylliska tillvaron på grund av akuta problem med företaget som unge herr Christian Grey är den mäktige innehavaren av. Givetvis spelar svartsjuka och det vanliga kontrollbehovet in i förvecklingarna. Men det finns faktiskt en konkret hotbild från utomstående krafter. Frågan är hur mycket verklig spänning man kan suga ur detta den här gången.
Liksom tidigare följer ett ständigt flöde av slick popmusik för att lansera låtar eller kanske snarare ge filmen lite lyster genom låtar som redan lanserats och befunnits framgångsrika – det är fortfarande ett av filmsvitens signum. Vad gäller lystern i övrigt och de förhållandevis fungerande replikerna är det Anastasia (Dakota Johnson) som står för det. En smula oansvarigt bilåkande i hög fart kan krävas för att hålla filmens egen styrfart uppe. Och vi vet alla vad en tur i sportbil med plattan i botten och eventuellt en liten extra farofylld dimension inbyggd, till slut brukar leda till i flärdfullare filmsammanhang, eller hur?
Röda rummet är kvar, alltså det som Christian kallar lekrummet. Var det verkligen så här stort? Och det blir en utflykt till semesterorten Aspen där vår framgångsrike, problematiska antihjälte Christian tydligen äger ett rätt imponerande hus. Hur många sådana har han egentligen? Och vem underhåller dem när han inte är där?
Jack Hyde. Tufft namn. Kallhamrad karaktär och den som i stort sett på egen hand får stå för de mer svårartade yttre hoten mot det unga parets labila lycka. Här kan alltid skönjas en lurande konflikt, men hittills har de inte haft någon riktig flygförmåga. Nu lyckas de klämma in ett litet kidnappningsdrama som leder till hygglig B-filmsatmosfär i en klimaktisk slutsträcka som även adderar ytterligare en källa till intern konflikt mellan mannen och kvinnan som genom tre filmer på något vis lyckats upprätta ett aningen mer hälsosamt förhållande, men där fortfarande olösta frågor kvarstår. Två typer av dramatiska trådar ska om inte annat få sin upplösning innan målgången och de gör väl det på ett sätt som är värdigt konceptet. Inte direkt översvallande kreativt – men efter förutsättningarna acceptabelt.
Bland många andra kvardröjande frågor kan man diskutera vad några av de mer renommerade veteranskådespelarna egentligen gör här. De är ett par stycken i försvinnande små roller och framför allt Kim Basinger; vem är hon här egentligen? Hon dyker upp i ett par scener i marginalen, men vilken funktion fyller de och på vilket sätt är hon egentligen relaterad till någon av huvudpersonerna? Naturligtvis kan jag gå tillbaka och göra en noggrannare undersökning av detta, men jag ids inte.
50 nyanser av förakt – det är väl vad som gäller från stora delar av kritikerkåren och filmpubliken i allmänhet. Samtidigt som serien, från böckerna och framåt, har en hård kärna beundrare och tillräckligt underlag för att de tre filmerna överhuvudtaget ska existera. Om just den verkliga målgruppen fick ut vad de ville av trilogin får de själva svara på. Själv upplever jag det samlade verket som en jämnbeige historia med tillkortakommanden på nästan alla fronter, men jag har sett ännu sämre sagor. Och Dakota gör faktiskt ungefär vad man kan begära utefter förutsättningarna.
© Johan Lindahl
2024-05-20
Originaltitel: Fifty Shades Freed
USA/Kina, 2018
Regi: James Foley
Med: Dakota Johnson, Jamie Dornan, Eric Johnson, Eloise Mumford, Luke Grimes, Rita Ora, Victor Rasuk, Max Martini, Jennifer Ehle, Marcia Gay Harden, Kim Basinger
Genre: Drama, Mystery, Romantik
Svensk biopremiär: 2018-02-09
Relaterat: Fifty Shades of Grey (2015)
