Runaway Train (1985)
Suggestivt storslagen actionnästanklassiker
– I guess you guys picked the wrong train…
Det går som tåget. Allting flyter på lysande när två omaka fångar från ett högsäkerhetsfängelse ute någonstans i Alaskas vildmark tar sig ut genom kloaktunnlarna och händelsevis hittar ett avgående godståg att lifta med. Någonstans – vart det nu kan bära. Olyckligtvis har föraren precis vid starten drabbats av kraftig ohälsa, ramlat av och lämnat dem i sticket, utan att veta att han lämnade någon i sticket innan han själv kastade in handduken för gott.
”Runaway Train” är en av de högoktaniga actionklassikerna från en era som producerade ganska många sådana. Om det nu räknas som en klassiker, kultfavorit eller bara en av de allmänt mer ansedda och uppskattade i sitt slag. Välj själv. Det måste ha gått några decennier sedan jag såg den först på någon TV-kanal. Och vad avslöjar ett återseende nu? Har den vuxit eller krympt?
De är väl inga duvungar. Åtminstone inte den äldre fången ”Manny” som tillbringat några år i isoleringscell och anses vara gravt samhällsfarlig. Fängelsechefen verkar både ha intentioner att ta kål på honom en gång för alla, samtidigt som han hyser en (motvillig eller inte) fascination eller rent av beundran för den här ohyvlade överlevaren. Manny har fått hjälp ut ur komplexet av Buck; en yngre, snacksalig snubbe med distinkt sydstatsdialekt. Buck osar kanske inte av livsvisdomar men kan åtminstone boxas. Väl fast på tåget tillsammans avtäcks fler nyanser kring vilka de egentligen är och vilka de skulle vilja vara. Parallellt med att vi introduceras för järnvägspersonal som inser att en katastrof är i vardande och försöker komma överens om hur den bäst kan avstyras. Förresten, är de två rymlingarna verkligen helt ensamma på tåget? Spoiler: nej, inte helt.
Jon Voight och Eric Roberts. Båda har blandat och gett genom åren, både professionellt och privat, politiskt – ja, allting. Båda har minnesvärda prestationer på meritlistan. Men är det här kanske rentav, möjligen zenit för båda? Alla kommer definitivt inte att skriva under spontant på det, men det går i alla fall att lägga ärendet till dagordningen. Inte minst finns en konfrontation under andra halvan av filmen som ställer frågor om människans karaktär, om vad vi ser hos våra förebilder och vilka vi egentligen är, som känns som ett klockrent klipp av den kaliber Hollywood plägar plocka fram vid Oscar-ceremonier.
Förutom de två är fängelsechefen spelad av John P. Ryan mest distinkt och distingerad som personlighet, inte nödvändigtvis nyansrik men det är ett för filmen nästan perfekt porträtt av en närmast fanatisk nitälskande chef som synbart ser sig själv som utvald från ovan att hålla samhällets avskum i schack så att andra slipper befatta sig med dem.
Nej, den här filmen har inte krympt med åren. Är den tidstypisk? Den suggestiva syntetmattan kombinerad med klassiska tongångar rent musikaliskt skvallrar om tillkomsten några decennier tillbaka, men den här närmast spirituella, kanske på gränsen till överdrivet storvulna och ödesdramatiska stämningen som framkallas av helheten är också det som gör den speciell. Och sevärd. Fortfarande.
© Johan Lindahl
2024-05-23
Originaltitel: Runaway Train
USA, 1985
Regi: Andrey Konchalovskiy
Med: Jon Voight, Eric Roberts, Rebecca De Mornay, Kyle T. Heffner, John P. Ryan, T.K. Carter, Kenneth McMillan, Stacey Pickren, Walter Wyatt
Genre: Action, Äventyr, Drama
Teman: Fängelsefilmer
Ingår i följande teman
