Konferensen (2023)

Satirisk slasher med svenska svagheter i centrum

Kommunaltjänstemän på retreat – eller snarare något slags arbetsweekend. Personaldagar. Getogether. Alla problem ska redas ut och samtidigt ska man minsann ha det lite trevligt. Många av oss känner igen det från olika typer av arbetsplatser. Det kan bli mer eller mindre lyckat. Jo, vi kan ha det hur mysigt som helst och komma fram till stora viktiga saker och visst, det kan vara nyttigt att komma bort från den vanliga arbetsmiljön. Det kan också kraschlanda. ”Konferensen” tar redan under första kvarten fasta på en mängd svenska egenheter eller sådant som åtminstone är lätt att uppfatta som typiskt svenska källor till konflikter och irritation. Det är lätt att spontant småle flera gånger om, med samtidigt vetskap om att det här annonseras inte bara som ren situationskomedi eller samhällskommentar utan även som skräck. Det kommer alltså att bli värre, mycket värre…

Dolska blickar, inbyggda spänningar, en kvinna som varit sjukskriven en längre tid och precis kommit tillbaka; arbetsledaren som vill hålla alla på gott humör och tänka framåt, inte minst nu när ett stort projekt är på gång. Något som ska förändra hela kommunen i grunden och göra den mer attraktiv. En reklamfilm är producerad, dock inte med en approach som övertygar alla varken om sin kvalitet eller det underliggande budskapet. Och saker börjar slå allvarligt fel på den lilla kursgården ute i naturskön miljö. Vart tog kocken vägen? Och maten? Är det mögel i rummen? Personalen som står för marktjänsten blir alltmer pressad, parallellt med det psykologiska spelet och de fåfänga försöken att krysta fram konstlad harmoni i en arbetsgrupp som drar åt alla håll. Samarbetsövningar startar i skogen samtidigt som den okände liemannen börjar skörda offer i omgivningen, vilket de flesta i sällskapet är lyckligt ovetande om lite längre än vad som egentligen är sannolikt, men de flesta är också ganska självupptagna. Teambuilding eller inte.

Jovisst, här vimlar det av typer där alla i gruppen ska fylla en viss funktion i den svenska floran av personlighetskategorier: arbetsledarinnan som vill få alla att se optimistiskt på framtiden och tänka i samma banor, som sagt. Den unge visionäre entreprenörstypen som tror sig ligga lite före alla andra i det mesta. Dennes inofficielle sidekick som egentligen inte har mycket att tillägga om någonting, men gärna kryddar utläggningarna med engelska fraser mer eller mindre kopplade till det aktuella diskussionsämnet. Den äldre, förmodligen snart pensionerade trotjänaren som ser tillbaka på svunna tider och dess möjligen starkare solidaritetsetos. Den tystlåtne teknikern som har svårt att höja rösten om någonting, även om han kanske hyser en avvikande åsikt. Den relativt färska rekryten som får höra att hon är för ny på jobbet för att ha rätt att uttala sig om arbetsmetoder och annat. Inte att förglömma – den klämkäcka samarbetsövningscoachen, ändamålsenligt anlitad i stämningshöjande syfte. Och så vidare…

Ändå. Är de typer som inte hinner utvecklas radikalt under speltiden så fungerar de i stort sett för filmens eget ändamål. Medvetna om mönstren i genren kan vi själva spekulera om vilka som kommer att förgås först och vilka som eventuellt överlever; och om det kan skönjas något underliggande budskap i detta. Några kontorsslavar kommer kanske att överraska oss positivt medan andra utvecklas i sämre och sämre riktning. Den gruvlige hämnaren har sin motivation som så småningom uppdagas, även om han själv i princip förblir en ansiktslös och anonym men mycket revanschlysten figur. Hur kreativ kan du vara och hur många spännande scenlösningar kan serveras för att styra upp en satirisk slasherfilm av i dag? Bara fantasin sätter begränsningar brukar det hävdas, men många föregående filmmakare har redan försökt vara fantasifulla på det här området.

Kunde den karvande kommunalpolitikskrisundersökande komponenten ha utvecklats mer och massmördarelementet tonats ner? Det hade varit ett alternativ. Hade den potentialen räckt till för en ännu bättre film? Möjligen, det beror även det på upphovsmakarnas fantasi och kreativitet. Men det här är i stora drag tillräckligt roande och rafflande på sina villkor.

© Johan Lindahl
2023-12-02

Originaltitel: Konferensen
Sverige, 2023
Regi: Patrik Eklund
Med: Katia Winter, Adam Lundgren, Eva Melander, Bahar Pars, Amed Bozan, Maria Sid, Christoffer Nordenrot, Claes Hartelius, Cecilia Nilsson, Lola Zackow, Marie Agerhäll

Genre: Komedi, Skräck
Svensk biopremiär: 2023-10-13
Teman: Originalproduktion från Netflix

Ingår i följande teman

Sök