Midnight Mass (2021)

Filosofi och fasaväckande församlingsutveckling

Geografiskt avsides ö med några hundratal invånare. Återvändaren Riley (Zach Gilford) är en socialt skadskjuten man som förlorat en ansenlig del av sin unga vuxendom genom ett allvarligt misstag som ledde till flera år bakom lås och bom. Hemkomsten till Crockett Island är inte enkel på något sätt. Men det som börjar hända där i samma veva är inte heller något enkelt. I den här filosofiskt och religiöst färgade skräckminiserien tilldrar sig allt mer oförklarliga händelser. De kretsar kring den nya prästen i det lilla ökapellet. Den åldrade fader Pruitt har nyligen lämnat ön och sägs vara stadd vid dålig hälsa. Men många frågor förblir obesvarade. Efterträdaren Fader Paul som först verkar vara en tillfällig lösning är uppenbarligen inte vem som helst. Han får fart på församlingslivet och engagemanget. Rena mirakel inträffar. Men i nattens mörker och skuggornas land verkar något annat vara i görningen också.

Miniserien signerad hyperproduktive Mike Flanagan lyckas med många saker som det inte är självklart att gå i land med. Att både vara effektiv ur skrämselsynpunkt, samtidigt som du inte stressar fram din berättelse eller lättar på förlåten till huvudsyftet alltför tidigt. Här handlar det väldigt mycket om att lära känna personligheter och deras inbördes relationer. Vem är vem på ön och hur förhåller de sig till varandra? Vilka har alltid varit där, vilka hyser agg till varandra och vilka är just återvändare av olika orsaker? ”Midnight Mass” tar sig tid för det, samtidigt som den erbjuder en och annan övergenomsnittligt djuplodande dialog om vad livet egentligen går ut på.

Inte lättsmält ur någon synvinkel. Vad säger det här egentligen om religion, om människans behov av att tro på något och vilket pris man eventuellt är beredd att betala för att något ska lyfta i ens liv som man uppfattar blivit alltför stillastående och rentav meningslöst? ”Midnight Mass” förenar en sedelärande skräcksaga om faran med fanatism och övertro, där längtan efter något bättre leder till okontrollerade händelser, med en berättelse om försoning och hur den kan fungera. Det handlar inte i första hand om rena skurkar och oskyldiga får utan om något mer komplicerat och nyanserat. Tja, kanske med undantag för den rabiata diakonissan Bev (Samantha Sloyan) som utstrålar svartvit skenhelighet och dömande attityd rakt igenom hela storyn. Hon är den figur som möjligen landar farligast nära en karikatyr, men – jo, de där människorna finns ju. Sådana som hon.

Hamish Linklater som prästen Fader Paul gör ett påträngande porträtt av en man som leder sin flock in i fördärvet utan att kanske egentligen mena det. Har han i grunden rena avsikter men är själv förgiftad av krafter han inte kan kontrollera? Kate Siegel som den gravida Erin är en av dem som tycks ha blivit kvar på ön lite mot sin vilja, men försöker göra det bästa av situationen och uttrycker skepticism mot mycket av det som händer innan andra ser det. Skeptisk är också den muslimske sheriffen Hassan (Rahul Kohli), den enda polisen på plats och själv en outsider vars personliga bakgrund återges i ett ganska sent skede.

”Midnight Mass” är genomgående stark men kan i perioder tyckas aningen för kontemplativ och grubblande för att alla ska hålla koncentrationsförmågan konstant uppe. Men för alla som tvivlat på att intrigen verkligen är på väg någonstans, utgör framför allt de avslutande avsnitten en kaskad av konfrontationer med iögonenenfallande effekter och starka känslor i omlopp.

© Johan Lindahl
2023-12-16

Originaltitel: Midnight Mass
USA, 2021
Skapare/show runner: Mike Flanagan
Med: Zach Gilford, Kate Siegel, Hamish Linklater, Samantha Sloyan, Kristin Lehman, Rahul Kohli, Rahul Abburi, Annabeth Gish, Igby Rigney, Annarah Cymone, Alexandra Essoe
Alexandra Essoe

Genre: Drama, Religion/filosofi, Skräck, Thriller, TV-serie
Teman: Originalproduktion från Netflix

Ingår i följande teman

Sök