Drottning Margot (1994)

Historisk högspänning med hetlevrade fransoser

– Paris är värt en mässa.
Ni kanske har hört uttrycket. Som har en koppling till den här filmen, men inte yttras i den. Troligen för att det ska ha sagts (om det nu var så) av en av de inblandade ett antal år senare. Men det kanske är att avslöja för mycket om jag säger att… jo, jag läcker avgörande information: kung Henrik IV av Frankrike som av praktiska skäl konverterade från protestantismen till katolicismen för att kunna hålla samman ett splittrat samhälle. Ungefär. Och får man tro den här filmen var det ett rent under att han levde så länge att han kunde ta på sig kronan till slut.

Året är 1572. Mitt i en turbulent och dramatisk tid i fransk historia. Om du nu inte råkar ha full koll på den, serveras en introduktion efter förtexterna. De dominerande katolikerna är i luven på den protestantiska minoriteten. Familjen Medici – vars namn kanske kan vara bekant – har en stark ställning på den katolska sidan. Men protestantiska klaner som Bourbon utövar också inflytande. Ett bröllop arrangeras för att, om inte annat, gjuta olja på vågorna. Äktenskap ingås mellan en kvinna av katolsk börd från just den mäktiga Medici-klanen, rent av matriarken Katarinas egen dotter Margot – och en representant för protestanterna: Henrik av huset Bourbon, kung av Navarra som då var självstyrande och har bytt nationell hemvist några gånger sedan dess. Kartan är komplicerad under den berörda perioden, visst. Ett eller annat tvångsingånget giftermål är av nöden i de styrande kretsarna och knappast unikt för det franska riket. Om det kan kallas ett rike. Vad kan gå fel?

Mycket, om tusentals protestanter kommit in till huvudstaden Paris för att fira tilldragelsen, samtidigt som motståndare på den andra sidan planerar att göra sig av med dem. Själva bröllopsakten går av stapeln som planerat inför ett antal potentater och makten i riket. Men det är tydligt, hur historiskt belagt det nu är, att bruden ifråga inte är överdrivet entusiastisk. Ett överdådigt spektakel, där ingen av de närvarande verkar särskilt lycklig överhuvudtaget. Två sidor som inte direkt osar av ömsesidig tillit. Under den efterföljande friluftsfesten försiggår emellertid flitigt flirtande och intrigerande. En eller annan planerar fälttåg i Flandern. Protestanterna med ledargestalten Coligny i spetsen hyser intressen som står i strid med spanjorernas ambitioner att breda ut sig. Ganska mäktig motståndare. Allians med England ett alternativ?

Den unge kungen Charles IX är son till powerplayern Katarina av Medici men påverkas även av protestanternas, även kända som hugenotternas, inflytande. Han verkar bräcklig och krasslig, inte särskilt viljestark och tycks behandlas därefter av andra starka omgivande influencers med motstridiga ambitioner. Nygifta Margot tillbringar inte mycket av bröllopsnatten med sin make. Jo, de har en laddad diskussion om ifall de är varandras fiender eller kan vara allierade trots omständigheterna. Men hon är på jakt efter mer fysisk aktivitet ute i gränden och hittar en olycklig ung protestant som just blivit rånad på alla sina ägodelar.

Bartolomeinatten. Den pågick lite mer än en natt och var i princip en massaker. Den dominerande katolska falangen, med eller utan direkta order från Katarina och kungen, anstiftade blodbad för att rensa ut de protestanter man såg som ett hot. Smekmånaden efter det fredsbyggande bröllopet blev kort. Händelsen iscensätts med bravur och bloddrypande brutalitet, men filmen slutar inte där. Vi är faktiskt inte ens halvvägs in i den här berättelsen.

Efter en natt med tusentals dödsoffer har dock Margot sett till att rädda några liv på personligt initiativ och trotsar sin övriga familj som är ganska nöjda med resultatet. Hennes förhållande till sin nyblivne make är speciellt. Kärlek är det kanske inte, men någon form av överenskommelse har i alla fall ingåtts. Eller kan det bli mer än så? Och den andre till synes tillfällige älskaren La Môle som hon inträffade i gränden har aktiviteter på annat håll. Politiska aktiviteter. Men givetvis, givetvis kommer han att röra sig tillbaka mot Paris och sitt sanna öde – eller vad det nu är.

Den patenterade franska yvigheten och snabba svängningar i humöret, egenskaper som vi lätt klichéartat tillskriver fransoserna allt som oftast, kan här vara på gränsen till parodiskt påfallande. Eller också är det helt enkelt bara en perfekt nivå av intensitet som tjänar filmens ärende väl. Den går snabbt att dras in i. ”Drottning Margot” bygger på en roman av Alexandre Dumas och dess exakta historiska relevans får väl bedömas därefter. Det är knappast en noggrant dokumenterad visuell universitetsavhandling utan en dramatisering. En rejäl, påkostad och händelserik sådan.

Ränksmideri och lömska konspirationer fortsätter oförtrutet. Men även oväntade allianser och försoningar tar plats. Liksom passionerad kärlek utanför det planerade och det som förefaller förnuftigt från politiskt perspektiv. Kort sagt, allt som krävs av ett sådant här uppskruvat historiskt drama. Som vanligt är det inte hela historien som berättas. Men det behövs inte. Med hjälp av stora delar av den franska aktörseliten och slående känsla för att hålla intrigerna igång med få longörer är ”Drottning Margot” en av de där storslagna renässansskildringarna du helt enkelt bör se. Om inte blodsutgjutelserna blir för magstarka. Men de brukar också höra till i den här kategorin.

© Johan Lindahl
2023-10-18

Originaltitel: La reine Margot
Frankrike/Tyskland/Italien, 1994
Regi: Patrice Chéreau
Med: Isabell Adjani, Daniel Auteuil, Jean-Hugues Anglade, Vincent Perez, Virna Lisi, Dominique Blanc, Pascal Greggory, Claudio Amendola, Miguel Bosé, Asia Argento, Julien Rassam, Thomas Kretschmann, Jean-Claude Brialy

Genre: Drama, Historia, Religion/filosofi, Romantik
Svensk biopremiär: 1995-09-15

Sök