Kimi (2022)
Soderbergh skapar spänning och synar samtiden
Ett i sammanhanget möjligen opretentiöst genreexperiment, en lite medvetet inte helt igenom originell idé som omvandlats till en lagom lång och effektivt iscensatt thriller i nutida högteknologisk miljö med en bismak av pandemisk paranoia. Hitchcocks ”Fönstret åt gården” som pastischerats otaliga gånger genom en skopa ”Copycat” (med Sigourney Weaver från nittiotalet om någon kommer ihåg den) och en uppsjö andra möjliga inspirationskällor. Samt några specifikt digitala eran-ingredienser ovanpå det.
Angela (Zoë Kravitz) är förmodligen duktig på sitt jobb men dras med en del diagnoser och bakomliggande trauman. Vilket gör att hon jobbar hemifrån och sällan lämnar lägenheten/hemmakontoret, en våning av det där slaget som ser ut som en ombyggd lagerlokal med stora öppna planlösningar och översvallande ytor mitt i en storstad, men kanske inte osannolikt glamouröst utformat. Snarare spartanskt möblerat och med tydliga tecken på att här lever en singelhushållare som drar sig för socialt umgänge, eventuellt försökt bryta sig ur sina destruktiva mönster men inte riktigt lyckats – och som hon själv säger: covid var ett bakslag.
Arbetsgivaren är ett hightech-företag specialiserat på en produkt som vi själva kan jämföra med produkter levererade från verklighetens jättar i silikondalen. Angela analyserar ljudklipp för att förbättra produkten (enligt min enkla analys) och upptäcker en dag: Eureka! Eller snarare mindre entusiastiskt utan mer bekymrat; ett möjligt brott som fastnat i en av filerna och dokumenterats. Men… Kommer någon att tro henne? Och vill företaget verkligen reda ut röran som väntar om händelsen anmäls till myndigheterna? Paranoian sätter in och det här med att lämna lokalen är, som vi redan sett, inte huvudpersonens favoritsyssla, . Men – spoiler alert – halvvägs in i filmen tvingas hon göra just det. Tur det, även om färden knappast blir okomplicerad. För filmens skull är det nödvändigt och det genuina lyftet. Här excellerar regissören Steven Soderbergh med dynamiska bildlösningar och tjusiga åkningar som han ofta lyckas åtminstone få att se ut som om vi inte hade sett dem 1012 gånger förut.
Ljudläggningen är både suggestiv och ibland överdrivet melodramatisk på ett sätt som också verkar medvetet; som en blinkning till de förebilder auteuren i spetsen et al kan tänkas ha haft. Dramatiken stegras och ljudspåret är om jag inte missminner mig, av samma herre (Cliff Martinez) som musiksatte serien ”The Knick” där Soderbergh regisserade i stort sett samtliga avsnitt. Den krypande och sedermera allt mer accelererande spänningsnivån efter en lätt klaustrofobisk, bildmässigt begränsande upptakt är välkommen och gör ”Kimi” till ännu ett värdigt kapitel i den bitvis hyperaktivt produktive mångsysslaren Soderberghs kanon. För även om det i första hand rör sig om en riktig rysare av en kaliber som imponerar men tydligt rånat influenser av andra, så bidrar de underliggande kommentarerna kring vårt beroende av teknologi och kanske inte minst modern företagskultur med den inneboende korruption som vi alltid misstänker finns i alla framgångsrika entreprenörsorganisationer, med en dos tänkvärdhetskomponenter utöver den rena spontana tillfredsställelsen i en inte alltid helt rimlig men rafflande kamp på liv och död med en protagonist som tvingas att raskt och utan pardon plocka fram alla sina bästa egenskaper för att ta sig genom tunneln, ut i ljuset igen. Ibland kanske en nära döden-upplevelse är den bästa terapin?
© Johan Lindahl
2023-03-26
Originaltitel: Kimi
USA, 2022
Regi: Steven Soderbergh
Med: Zoë Kravitz, Byron Bowers, Rita Wilson, Erika Christensen, Derek DelGaudio, Jaime Camil, Devin Ratray, India de Beaufort
Genre: Kriminalfilm, Thriller
Svensk biopremiär: 2022-02-10
Teman: Originalproduktion från HBO
Ingår i följande teman
