Do Revenge (2022)
Burdusa ungdomsintriger i underhållande balansakt
Någonstans i slutskedet sägs det rakt ut:
- Vi är tonårstjejer. Vi är psykopater.
Här levereras en dos amerikansk high school-intrig med drag av ”Mean Girls” och ett stänk influenser från Hitchcocks ”Främlingar på tåg” ifråga om att byta brott med varandra. Om än i något mindre dödlig skala. Men man kan förgöra sina fiender på flera sätt om man vill ha revansch. Här är det två unga damer som sinsemellan inte har överdrivet mycket gemensamt, förutom just behovet av hämnd. Och de hittar varandra. Typ.
Vändningarna är några stycken under knappt två timmar. Det vrids och skruvas och förändras förväntningar på vilka de här personerna egentligen är. Hela filmen balanserar på gränsen mellan att vilja säga något om verkligheten i att vara ung och utsatt för det sociala tryck som alla alltid tycks drabbas av i den åldern, samtidigt som den vill överraska oss med sina skiften i ton, sympatier och och nyanseringar. Eller med manipulationer som rent filmiskt är i nivå med manipulationerna från personligheterna som befolkar filmen ifråga.
Manus är ändå ganska listigt - eller vilket ordval du nu föredrar. Här spelas på alla strängar i fråga om privilegier, social dynamik, grupptryck och fördomar kring vem som egentligen är mest utsatt, vem som är kapabel till vad och vart en eventuellt destruktiv cirkel av att ge igen för gamla oförrätter kan leda. Där är det slutligen inte helt klart vad sensmoralen mynnar ut i. Att inte bara unga kvinnor utan även unga män kan intrigera står i alla fall klart. Ett givet återkommande tema, hur ungdomar hanterar konflikter inte minst i skolmiljö. Kanske för att det är ett tema som aldrig kan sluta vara evigt. Precis som konflikter överhuvudtaget på arbetsplatser i andra sammanhang i vuxenvärlden heller aldrig slutar vara det. Frågan är vad som egentligen skiljer intrigmakandet i olika generationer åt. Blir människor mognare eller inte?
Kanske är det svårt att svälja hur snabbt det svänger mellan karaktärernas känslolägen och hur deras personligheter egentligen framstår. Vilka är de innerst inne? Och är slutet för tillrättalagt efter de elaka turer som föregått det? På något sätt klarar filmen ändå av sitt uppdrag; att kila in sig i en fåra där den bejakar både karikatyrer och mer tredimensionella porträtt av människor som söker sig en identitet, anpassar sig efter omständigheterna och spelar sin roll i det socialdarwinistiska livspusslet på väg mot någon förhoppningsvis ljusnande eller i varje fall uthärdlig framtid.
Framför allt ska de två huvudpersonerna Drea (Camila Mendes) och Eleanor (Maya Hawke) få representera höjderna och djupen inom den mänskliga varelsen i vardande, och heltigenom hundraprocentigt begripliga blir de kanske inte. Liksom de flesta människor aldrig är fullständigt begripliga. Vare sig i unga år eller senare. Det är liksom en del av charmen.
Just det: primalskriksterapi i bilen. Varför inte?
© Johan Lindahl
2022-10-27
Originaltitel: Do Revenge
USA, 2022
Regi: Jennifer Kaytin Robinson
Med: Camila Mendes, Maya Hawke, Austin Abrams, Rish Shah, Talia Ryder, Alisha Boe, Ava Capri, Jonathan Daviss, Paris Berelc, Sophie Turner, Sarah Michelle Gellar
Genre: Komedi
Svensk biopremiär: 2022-09-16
Teman: Originalproduktion från Netflix
Ingår i följande teman
