The Terminal List (2022)

Explosiv odyssé med onödig elefantiasis

Ett uppdrag som går snett. Väldigt snart. Väldigt få överlevande kommer ur ett tillslag i Mellanöstern (var annars?) för en trupp ur den amerikanska militärens bästa av de bästa. Huvudpersonen fortsätter utsättas för trauma efter trauma. Men är han vid sina sinnens fulla bruk, en rosenrasande rättshaverist eller verkligen utsatt för en extremt elak sammansvärjning?

Många klassiska narrativa dygder tas i bruk i en story som vindlar sig runt sin egen axel ett par gånger under de första avsnitten och där man kan fundera över vilket som är det huvudsakliga ärendet. Hur trovärdigt? Reaktionsmönster inte bara hos elitsoldater utan även hos andra i omgivningen lämnar frågor efter sig. Men spänningen finns där. En missförstått hjälte eller antihjälte, begynnande galning eller den ende hederlige i en värld av förrädare? Chris Pratt är synnerligen sammanbiten och bekymrad större delen av tiden. Och han har all anledning. Frågan är om den där oförvägna kvinnliga journalisten (Constance Wu) som försöker lirka ur honom upplysningar är hans bästa vän eller värsta fiende? Är den likaledes kvinnliga försvarsministern (Jeanne Tripplehorn) på hans sida eller bluffar hon bara? Militärledningen som visst kan ha anledning att ifrågasätta hans beteende på flera grunder, är de inblandade i något som de inte borde?

Snart stiger någon form av storföretagskoncern in i handlingen också. Vi möter en beslutsam och lätt skräckinjagande Jai Courtney som företagsmagnat med militär utstrålning i egen rätt. ”The Terminal List” är både förutsägbar och lagom förvirrande. Det tar sin lilla tid att greppa tonläget och komma igenom alla klyschor, som kanske används på ett högst medvetet sätt för att berätta något mer inträngande och intelligent än vad de första scenerna ger vid handen. En dos rejäl gammaldags konspirationsthriller i militärmiljö kan vara olämpligt underhållande. Vilka personer är viktiga för handlingen och vilka är kanonmat? Här vimlar inte av direkt inbjudande personligheter - åtminstone inte till att börja med. Men det ligger kanske i sakens natur att det råder ett allmänt oroligt klimat och konflikterna påverkar allas personligheter till det sämre. Elitsoldat James Reece (Chris Pratt) själv framstår som ett enigma, åtminstone under en viss tid för att väcka frågor kring om han verkligen är något illvilligt på spåren eller om han själv är problemet.

Allt blir mer rättframt och mindre dubbeltydigt en bit in i serien. Associationerna har en förmåga att söka upp sådant som Denzel Washington i ”Man on Fire” och liknande upprensningsaktioner. Samtidigt som Reeces agenda påverkar de vänner och närmaste anhöriga han ändå har kvar. Vissa komplikationer tillstöter, inte bara hans eget försämrade hälsotillstånd utan även omgivningens begripliga ifrågasättande av en del av hans beslut. Sammanbiten. Så sammanbiten. Det är verkligen inte enkelt att relatera till eller identifiera sig med en utpräglad expert på krigföring som tacklas så hårt av livet och samtidigt är van att uttrycka så lite utåt som möjligt. Hans tillknäppthet balanseras delvis av Constance Wu som en pratglad och ledigt lirkande skjutjärnsreporter på jakt efter de stora scoopen. Inte så att hennes första försök att få någonting ur huvudpersonen går helt smidigt. Han är som sagt den starka tysta typen. Om hennes karaktär är hundraprocentigt övertygande som klassisk blodhundsroll kan diskuteras, men Wu tillför ändå en uppfriskande dynamik i sammanhanget.

En löpande frågeställning är alltså hur mycket vi som publik förväntas ge James Reece vårt fulla moraliska stöd. Han har en sparsmakad skara allierade som vid olika punkter resonerar med honom kring metodik och vad som egentligen är rimligt. Man är ofta böjd att ge dem rätt när de ifrågasätter någon detalj i hans storskaliga strategi. Vilken kort sagt bygger på att sprida allt mer förödelse omkring sig, rättfärdigad eller ej. Hur nyanserat och reflekterande kontra primitivt/påhejande är seriens eget perspektiv egentligen? Etiska dilemman, en underliggande diskussion kring vilka ändamål som helgar vilka medel, kan skönjas där mitt i bråten. Liksom en inte helt ovanlig kombination av paranoiadramatik med politiker, militärer och näringslivsintressen inblandade. Vördnaden inför de allra mest speciella av de speciella i militären, de som är beredda att offra livet för sitt land och något större, som väntat också. Liksom kärleken till kärnfamiljen och en traditionell dynamik där fadern skickas ut på farofyllda uppdrag med fru och dotter väntande hemma, framför allt i flashbacks.

Mycket ska klämmas in. Kanske för mycket. För tio avsnitt à närmare en timme var genererar sammantaget en ofrånkomlig känsla av elefantiasis. Klassisk explosiv spänning och gott om dödliga drabbningar kan inte riktigt dölja det faktum att helheten svällt ut mer än den borde, liksom att narrativet inte är särskilt nyskapande och den allt mer konspiratoriska karaktären ger slutresultatet mer snurr än vad som egentligen krävs. Ändå, har du väl dragits in i dramat vill du nog veta hur det slutar. Om inte annat.

© Johan Lindahl
2022-09-23

Originaltitel: The Terminal List
USA, 2022
Regi: Antoine Fuqua Tucker Gates m fl
Skapare/show runner: David DiGilio
Med: Chris Pratt, Constance Wu, Taylor Kitsch, Riley Keough, Arlo Mertz, Jeanne Tripplehorn, JD Pardo, LaMonica Garrett, Christina Vidal, Nick Chinlund, Tyner Rushing, Jai Courtney, Matthew Rauch, Paul McCrane

Genre: Action, Drama, Thriller, TV-serie
Teman: Originalproduktion från Amazon

Ingår i följande teman

Sök