Doctor Strange in the Multiverse of Madness (2022)
Raimi-godis och slarvigt skrivet manus
Att det nya svepet med Marvel-serier och filmer fokuserar på parallella tider och universa har nog inte undgått många, och det är väl ett logiskt steg – i den mån något kan vara logiskt i dessa sammanhang. Det ger en chans att skapa nya hot och storylines utan att helt omintetgöra det hårda arbetet som Avengers et al. lagt ner på att rädda världen från vad som rimligen borde vara Det Största Hotet Ever.
I charmiga ”Spider-Man: No Way Home” fick Tobey Maguire hälsa på i MCU. Nu är det regissören till hans Spider-Man-filmer som får stå vid MCU-rodret. Och jag får väl konstatera direkt att som gammalt Sam Raimi-fan vill jag gilla det här ännu mer. Visuellt är det verkligen inte så påhittigt som man kunde vänta sig, med undantag för en riktigt häftig sekvens som rusar genom en bunt universa. I övrigt håller det förstås professionell klass, men det gnistrar sällan till på det där kreativa viset som gjorde redan ”The Evil Dead” till något betydligt mer än en läskig lågbudgetskräckis.
Visst får Bruce Campbell en småkomisk (och lite jobbig) miniroll och visst ser man tydliga drag av Ashs alter ego i ”Army of Darkness” när doktorn tar boning i sitt eget lik från ett parallellt universum. Det finns absolut gott om tecken på vem som regisserat, kort och gott, och jag har kanske roligare åt det än många. Men som film och, om ordet inte känns alltför pompöst, drama lämnar denna del i franchisen en del att önska.
Fokus är lika mycket på Wanda/Scarlet Witch som på doktorn. Här hjälper det nog att ha sett ”Wanda Vision”, men man förstår tillräckligt även utan kan jag meddela. Till exempel att hon verkligen, verkligen vill ha barn, specifikt två söner som hon ser i sina drömmar och är mor till i andra dimensioner, men inte just i den här dimensionen. Hon är beredd att gå väldigt långt för att uppleva moderslycka. Den unga personen med den oslipade men unika förmågan som genren ofta bjuder på dyker här upp i form av America Chavez, en tjej som kan färdas mellan universana. Givetvis vill Wanda använda henne. Doktorns kärlek till Christine (MacAdams) är också ett återkommande inslag, i vad som annars består av ett flitigt hoppande mellan världar som alla har sin egen version av både doktorn och andra och rymmer ett större mått av skräck än brukligt i filmsviten.
Det är ganska rörigt, men det hade jag varit mer överseende med om dramat funkade lite bättre, vilket jag frestas att i första hand klandra manusförfattarna för. Att allt blir så märkligt konkret i en film med metafysiska möjligheter och sensationella förmågor kan jag undra över men acceptera. Det här är inte första Marvel-filmen där en superskurk eller hjälte verkar hejdas av ytterst banala ting som lite enkel tankeförmåga hade gjort processen kort med. Varför springer Scarlet i en underjordisk tunnel och trollar sönder dörr efter dörr när hon rimligen borde ha betydligt andra valmöjligheter för att hinna ikapp? Men detta är som sagt inget unikt för just den här filmen. Jag tycker helt enkelt inte att det engagerar riktigt, vilket delvis beror på att karaktärerna känns ofärdiga. Det hade kanske hjälpt lite ifall America, nytillskottet, hade en lite intressant bakgrundshistoria eller om det erbjöds någon förklaring till hennes krafter. Nu blir de, som så ofta, något hon bara har och givetvis bemästrar när det behövs som bäst, för att någon övertygar henne om att hon kan. Wanda är i princip en självisk superskurk här, tills ... Ok, jag ska inte spoila sönder det helt.
Den där kluvna känslan som filmen lämnar av med (lyckligt eller hotfullt slut ...?) är bara delvis avsiktlig. Den består också av ingrediensen 'är det jag eller filmen som inte riktigt bestått provet ...?' Eftersom jag inte kan utesluta att vad jag frestas kalla brister i filmen i själva verket är luckor i min förståelse kan jag inte döma alltför hårt. Men jag kan rapportera att känslan av att se filmen inte lever upp till mina förhoppningar. En svag trea delar jag ut, men jag kommer inte ställa mig på barrikaderna och utropa det här till Raimis missförstådda mästerverk.
© Anders Lindahl
2022-08-06
Originaltitel: Doctor Strange in the Multiverse of Madness
USA, 2022
Regi: Sam Raimi
Med: Benedict Cumberbatch, Elizabeth Olsen, Chiwetel Ejiofor, Benedict Wong, Xochitl Gomez, Rachel McAdams
Genre: Action, Äventyr, Skräck
Teman: Marvel Cinematic Universe
Ingår i följande teman
