Westworld (1973)
Brynner bränner programmeringen och kaos bryter ut
Serieversionen är nu allmänt känd och uppskattad. Delade meningar finns som bekant. Själv gillar jag de första två säsongerna och tyckte att den tredje tappade riktning en bit in, medan den fjärde delvis hittade tillbaka utan riktigt knyta ihop trådarna innan nedläggningen. Men konceptet i stort har sina rottrådar i en liten rysare regisserad av författaren och mångsysslaren Michael Crichton. Rakt av: är det här ett klassiskt mästerverk som absolut måste ses? Nej. Men en form av kultstatus är den absolut värd. Här finns brister i dynamik, personteckning och framför allt en utdragen slutsträcka som rör sig mot ett ganska självklart mål. Men själva grundidén är bra och den där bekanta tidiga 1970-talskänslan där alla är misstänksamma mot allt och alla, inte minst kommersialismens krafter, den slår an.
Kort konsumentupplysning: Jo, fokus ligger (liksom i den långt senare producerade serien) på en nöjespark uppbyggd efter den gamla Vilda Västern. Det är dit besökarna kommer för att leva ut som om de verkligen vore där. Nu erbjuds här också ett par andra parallella världar: en medeltida och en romersk antik värld. Där tillbringar filmen inte lika mycket tid, men att de är anlagda i nära anslutning till varandra framgår alltmer längre in i handlingen.
I centrum står två män i sina bästa år som vill slå sig lösa och komma bort från vardagen. John (James Brolin) har redan från början greppat vad äventyret går ut på och utforskar med påtaglig entusiasm den artificiella småstadens utbud av salooner och glädjehus, omgivande skottlossningar och hotfulla främlingar. Polaren Peter (Richard Benjamin) är betydligt mer tveksam från början, men finner sig ändå relativt snabbt i vad som krävs för att få ut något av upplevelsen. Grundbulten i berättelsen och komplikationerna som förväntas är alltså i princip desamma som i serien. Människoliknande robotar är på plats för att underhålla och ge gästerna utlopp för sina vilda fantasier - och ska vara programmerade för att hålla sig inom vissa begränsningar. Naturligtvis kommer de inte att hålla sig helt inom dessa. Något kommer att slå fel. Anläggningens teknokratkrets, de som praktiken styr alltihop från ett kontrollrum i företagets tjänst, diskuterar att något verkar vara en smula ur led. Robotarna som lämnas in på lagning varje kväll uppvisar oroande tendenser. Men verksamheten fortlöper och man har kanske inte så mycket val. Stora pengar står på spel. Någonstans försvinner alla hämningar hos maskinerna och framför allt en av dem börjar utgöra ett direkt dödligt hot mot gäster och alla andra så kallade vanliga människor på plats.
Han spelas av det patenterade stenansiktet Yul Brynner och är rent principiellt inte filmens huvudperson; det är ju inte mycket till personlighet han har utan instinkter, oavsett om instinkterna är programmerade eller utslag av brott mot programmeringen. Men han är övertygande i rollen och det är väl framförallt hans ansikte som många förknippar filmen med. Besöken i den medeltida världen är intressanta i sig även om de inte exploateras lika hårt i filmen som helhet. Om jag själv skulle fått välja något av de tre alternativen som erbjuds av Delos-koncernen (visst, samma namn som i serien) skulle jag nog valt just det medeltida. Med förhoppningen om att allt inte går överstyr - som vi tyvärr nu ändå lärt oss att sådana här sensationella upplevelsepaket någon gång måste göra.
© Johan Lindahl
2023-01-13
Originaltitel: Westworld
USA, 1973
Regi: Michael Crichton
Med: Richard Benjamin, James Brolin, Yul Brynner, Norman Bartold, Alan Oppenheimer, Victoria Shaw, Dick Van Patten, Linda Gaye Scott, Julie Marcus, Terry Wilson
Genre: Sci-fi, Thriller
Svensk biopremiär: 1974-02-18
Relaterat: Westworld - säsong 1 (2016) Westworld - säsong 2 (2018) Westworld - säsong 3 (2020)
