Scream 3 (2000)
Filmen är ju bra
Först och främst vill jag säga att jag inte följde hypen med den första Scream-filmen. Jag har väl aldrig varit en fan av Wes Craven (undantag "Ögon i natten" från 1978) och inte riktigt förstått mig på vad som är så jäkla speciellt med honom. Men i varje fall så kom "Scream" och kritikerkåren delade upp sig i två läger, antingen så älskade man grejen eller också så tyckte man att det här är väl inte nåt nytt. Jag tillhörde den senare kategorin. Visst är det kul med metafilmer, men efter ett tag så blev man ganska trött. Våldsam var den ju så det stod härliga till och slutet var ju bra men däremellan blev man mest irriterad på Wes fiffighet. Uppföljaren, "Scream 2" visade sig vara bättre än väntat och man började undra: när ska bottennappet egentligen komma?
Så blev det då dags för den sista filmen i trilogin och med lite blandade känslor så hyrde jag filmen. Nummer tre i filmserier har ju av historien visat sig vara riktiga skräpfilmer (tänk bara på "Poltergeist 3" och ännu värre, "Alla helgons blodiga natt 3", en film där manuset verkar vara skrivet av en komplett galning.)
Döm om min förvåning när jag sakta men säkert tyckte allt bättre och bättre om det jag såg. Det var som att alla bitar föll på plats. Självklart skulle den sista filmen utspela sig i en filmstudio, det var ju bara så rätt! Helt plötsligt insåg jag att här hade Wes hittat helt rätt med sina referenser till tidigare skräckfilmer och allt annat som har präglat Screamfilmerna. Att låta huvudpersonen, Sidney Prescott, bli jagad av mördaren i en filmstudio som i sig är exakt kopia av hennes hem i den första filmen. Så Sidney upplever samma terror igen men nu på en inspelningsplats som är byggd för att kunna spela in ännu en uppföljare till Stab som i sin tur baseras på händelserna som Sidney återupplever just nu! Det är så oerhört komplicerat och ändå jätteenkelt. Lysande! Och som en grej i grejen så har Wes Craven lyckats göra en skräckfilm som faktiskt överträffar sina föregångare i serien!
Kanske överdriver jag i mina lovord och det finns säkerligen många som tycker att jag pratar strunt nu, men jag kan inte hjälpa det. Filmen är ju bra. Att manusförfattaren har låtit sig inspireras mer än vanligt av Agatha Christies "Tio små negerpojkar" gör ju inte filmen sämre.
Så nu i efterhand så tycks mig de första filmerna i trilogin få ett annat sken på sig. Kanske var det bra att den här serien kom och kanske den kan göra något åt genren, även om man inte älskar allt som sker i filmerna. Jag hävdar fortfarande att Scream-trilogin inte är såpass nyskapande som vissa kritiker hävdar, men den är ganska kul.
© Marie Josefsson2001-01-10