Han är mitt uppe i karriären. Hon är mer av en fri ande. Han är ung framgångsrik arkitekt och arvtagare till ett familjeimperium, en arbetsnarkoman med strikta dagliga discipliner och mycket målmedveten. Hon tar dagen mer som den kommer och är lite lagom rotlös men ser glädjen i de små tingen. Sammanstrålar gör de i Cusco, Peru. Där ska ett nytt sjustjärnigt hotell byggas i linje med företagets grandiosa globala expansionsplan. Men först måste stjärnskottet skickas dit för att jämna marken och se till att få kontrakt på värdefull mark. Men han kanske inte förväntar sig att förälska sig i en kvinna som har diametralt olika åsikter om det mesta. Ja, ni kanske fattar vart allt är på väg.
Intrigen är i grunden ganska förutsägbar, men tar inte rakaste vägen fram till målet. Dialogen har viss skärpa och som turistbroschyr för Peru fungerar filmen utmärkt. Inte obetydlig kemi mellan huvudrollsinnehavarna kan skönjas där de går på ömsesidig charmoffensiv, utforskar majestätiska miljöer eller söker varandras inre djup när de inte drabbar samman verbalt och frontalkrockar i sina framtidsvisioner. Alla måste lära sig förändras, göra kompromisser och tänka över sina livsval. Jovisst. Ingen fantastisk film i stort, kanske ingen märkvärdig moral, men ”Tills vi ses igen” är som helhet sympatisk och ståtar alltså med en del intagande scenerier.
Originaltitel: Hasta que nos volvamos a encontrar Spanien/Peru, 2022 Regi: Bruno Ascenzo Med: Maxi Iglesias, Stephanie Cayo, Carlos Carlín, Amiel Cayo, Renata Flores, Wendy Ramos, Vicente Vergara