Mother/Android (2021)
Intressanta idéer, underutvecklat utförande
Dystopiskt värre. Fragmentariskt uppbrutet narrativ växlar mellan olika utdragna visioner av en frustrerande framtidsvision. Idéerna i sig är nog intressanta, men i nästan varje steg påminner filmen omedelbart om annat som redan gjorts och i regel bättre: alltifrån serier som ”Battlestar Galactica” till moderna filmklassiker som ”Children of Men”. Ja, är det här en alltmer överbefolkad genre? Science fiction med inriktning på en apokalyptisk utveckling, eller mer specifikt våra förhållanden till robotar och artificiella intelligenser. I det här fallet är det
mycket människoliknande robotar som programmerats att tjäna men nu blivit rebeller. På väg att utplåna människosläktet, som det verkar. I centrum står ett ungt ogift par där kvinnan är höggravid och båda är på flykt under ogynnsamma omständigheter.
Sammantaget lider filmen av en allmän brist på ett fungerande koncept och konsekvenstänk, även om den andra halvan hittar fram till viss egen skönjbar identitet. Men hela händelseutvecklingen tycks grunda sig i fatala felbeslut som konstant gör saker ännu värre. Allt är dystert, grått och avskalat i vad som osar pandemiproduktion med spartanska spelregler. Budgeten verkar ha bränts främst under sista akten. Men det är frestande att ge upp innan dess. Du kan se vad slutet är tänkt att förmedla, men resan dit är full av gropar både i intrigen och hantverket. Det ligger något ansträngt och lite okontrollerat över alltihop, som om bitar saknas eller har glömts bort. Chloë Grace Moretz är bra, men saknar stöd i det skrivna ordet alldeles för ofta. Det blir en skapelse full av ansatser man kan respektera och i perioder beröras av, men helheten haltar alltså. Tider som denna har tydligen en förmåga att fostra fram mycket av den här varan. Kanske lite för mycket.
© Johan Lindahl2022-03-23