Kött och blod (1985)
Förrädiska furstar och råbarkade rövare slåss mot pesten och varandra
Den där filmen. Strax före Stora Steget över Atlanten. Internationell storproduktion, regissörens första engelskspråkiga film (om jag räknar rätt) med större kommersiell potential men kvardröjande sensibiliteter från upphovsmannens uppgång på den europeiska filmscenen. I perspektiv ofta betraktad som ’den där möjligen fantasifulla och motvilligt fascinerande men i grunden misslyckade debuten på den Stora Scenen’. Beroende på vem som definierar den Stora Scenen. I en Netflix-dokumentär om skapandet av efterföljande ”Robocop” betonas ett par gånger att ”Kött och blod” snarare var ett skäl mot förslaget att ge den hetlevrade holländaren chansen att regissera futuristisk action med doser av övervåld som gick ut utanpå det vanliga då. Men han fick chansen och inledde en ny fas i karriären.
Så var i Paul Verhoevens illustra och svängiga filmskaparbana passar egentligen det här in? Det var ett antal år sedan jag såg den första gången och minnesbilderna var något i stil med: inte helt ointressant men tämligen morbid historia som definitivt inte är för alla smaker och lider av ganska märkbara brister. Stämmer det? Dags för återbesök.
Västeuropa år 1501. Omedelbar orientering i tid och ungefärlig plats. Krutröken ligger tät. Svärden svingas. Förskansad stad ska återerövras av missnöjd härförare som blivit bestulen på det han anser vara sin rättighet, med hjälp av ett gäng legoknektar som fått löfte om lön och fri plundring i ett dygn framåt. Men, men… När staden väl är intagen och armén roar sig på befolkningens bekostnad, känner sig uppdragsgivaren mindre angelägen att hålla fast vid sitt löfte. De frilansande fotsoldaterna som utfört sina tjänster drivs ut av fursten (eller vilken status han nu innehar) och hans sanktionerade styrkor. Ett litet svek som naturligtvis kommer att få konsekvenser.
En svekfull potentat tror sig ha sitt på det torra samtidigt som han försöker fostra sonen till sin egen avbild, det vill säga lite mindre sofistikerad och mer hänsynslöst målinriktad. Parallellt ett rövarband på drift med närmast religiös övertygelse om det rättfärdiga i sin nya sak. Att ge alla som är mot dem vad de rätteligen förtjänar. Ytterligare komponenter tillkommer: som en ung fint uppfostrad mö, tänkt att giftas bort med härskarens redan nämnde arvinge, vilken själv först är aningen mindre entusiastisk inför distraktioner som äktenskap och vill koncentrera sig på de sköna vetenskaperna.
Annars är mycket påtagligt oskönt. En värld full av våld, något som Verhoeven aldrig dragit sig för att utforska. I det här fallet med en bisarr blandningen av gammaldags romantik och ruffig rövarhistoria, demonstrerad exempelvis via något som under omständigheterna kan kallas en begynnande romantisk flirt under de groteskt missbildade liken av några hängda förbrytare eller andra olyckliga individer vars kroppar hängt ute mer än ett par dagar i en annars idyllisk dunge.
Kidnappning komplicerar den inre dynamiken i knektarnas glada gäng när de får in ytterligare en kvinna i gruppen. En aning svartsjuka kan skönjas hos andra damer i sällskapet. Jennifer Jason Leigh i vad som kunde varit en tidig roll om hon inte hade startat skådespelarbanan så tidigt som han gjorde. Rutger Hauer som ledaren för rebellerna var en stadig närvaro i regissörens tidiga filmer, men tydligen hade de två så många meningsutbyten under den här inspelningen att de aldrig jobbade ihop igen. Och det är inte svårt att se framför sig hur den här inspelningen kunnat kantas av komplikationer. Var resultatet värt mödan?
Strikt uttryckt är det inte ett medeltidsepos, men generellt brukar perioden ändå på ren rutin sorteras in där. Och när den gamla fruktade pesten drar in, som den gjorde vid återkommande tillfällen under några sekler, är det lätt att associera till ”Det sjunde inseglet” och andra skildringar av en tid när livet var hårt och ofta inte så långt. Men jag får känslan av att regissören ändå i första hand ser ”Kött och blod” som en kuriös komedi med ohyvlade kanter.
En markerat antihjältebetonad historia där det knappast är självklart vems sida vi som publik ska välja. Om vi ska välja någon. I så fall främst Jennifer Jason Leigh som den bortrövade rikemansdottern som lär sig konsten att överleva i ett helt nytt sammanhang, med hjälp av list och delvis uppmuntrande av andras lust. Den actionpackade avslutningen är i alla fall tillräckligt för att höja pulsen oavsett vem du hoppas ska släpa sig levande ur bråten. Jo, glöm inte bort att vi får lära oss lite om den tidens nyvunna medicinska kunskaper kring pandemibekämpning, insikter som kan ta sin tid att slå igenom om de inte först bevisas i praktiken.
The Big Picture: i en film där karikerat överspel blir något av norm så är ändå Hauer en klippa med den iskalla blicken och behärskningen som utgångspunkt.
© Johan Lindahl
2022-08-06
Originaltitel: Flesh + Blood
Holland/Spanien, 1985
Regi: Paul Verhoeven
Med: Rutger Hauer, Jennifer Jason Leigh, Tom Burlinson, Jack Thompson, Fernando Hilbeck, Susan Tyrrell, Ronald Lacey, Brion James, Bruno Kirby, Marina Saura
Genre: Äventyr, Drama
Teman: Belägringar
Ingår i följande teman
