The Harder They Fall (2021)
Attraktiv afroamerikansk variant av västern-action
Attityd och elegans. Stilkänsla, smockor och skottlossningar i parti och minut. Rytmik och estetik som förmodligen bara av ren tillfällighet påminner om Quentin Tarantino när han rör sig på liknande marker. Även med en sammanlagd speltid i linje med vad Quentin brukar föredra och som heller inte är helt onormal när Netflix svarar för distributionen. Redan från början genereras ändå den rätta hotfulla känslan och en suggestiv stämning som anstår en modern men mytologimedveten västernrulle. Hämnd, för att inte säga blodshämnd, verkar omgående vara en viktig drivkraft i narrativet. Mycket, så mycket, påminner om ett antal filmer i genren från olika epoker - men samtidigt har ”The Harder They Fall” en markerat afroamerikansk prägel som skiljer ut den från mängden. Så, frågan som uppstår på ett tidigt stadium och kommer att kunna besvaras först efter de där två timmarna med dryg bonus, är: kommer berättelsen som spelas upp att motivera sin existens med tillräckligt mycket mening? Eller är det alltför pretentiöst att ställa den frågan?
Någonstans ute på prärien begår någon ett hiskeligt dåd mot en familj. Efter den korta prologen störtdyker vi framåt ett antal år i tiden. Exakt hur långt anses mindre viktigt. Den här filmen rör sig överhuvudtaget inte riktigt i någon domän där noggranna tidsangivelser är av nöden påkallade. Nybyggarland, åtminstone delvis Texas och stora vida slätter befolkas av pionjärer i ensligt belägna stugor eller i något större samlingar av hus som plägar gå under namnet städer, vilket med nutida proportioner kan anses vara byar. Men så länge de har en bar eller saloon, någon som kallar sig bankir, eventuellt en sheriff och en mindre grupp näringsidkare på plats så är det en liten västernstad. Ibland styrd av ett gangstergäng med mindre lagliga former att skaffa sig inkomster. Som här när en fritagen/benådad brottsling återvänder med sina lojala kumpaner till forna domäner och börjar göra upp storstilade stadsutvecklingsplaner. Samtidigt som en annan liten grupp, inte alltid helt laglydiga de heller, är ute efter att sätta dit storskurken och hans underlydande av olika skäl, företrädesvis personliga.
Klassiskt upplägg. I vissa fall synligt och hörbart uppdaterat koncept, med tilltalande souldränkt soundtrack, inte att förglömma. Castingen är inte precis gjord med vänsterhanden. Rollgestaltningarna ros i flera fall hem på ren rutin och naturlig pondus. Jag tvivlar på att Idris Elba, Regina King eller Delroy Lindo behövt gräva alltför djupt sina inren eller gått all in med metodskådespeleri där man lever sig totalt in i sin karaktär för att ingjuta respekt och utstråla det som förväntas av dem. Då är det mer fascinerande att se vad Jonathan Majors och Zazie Beetz gör med punden de fått sig tilldelade. Inga pinfärska nykomlingar; Majors kan kännas igen från skräckserien ”Lovecraft Country” och Beetz från Oscar-magneten ”Joker”, men de har även fått roller med fler inbyggda nyanser och mer dynamik. LaKeith Stanfield som redan etablerat sig några gånger om, är också värd att notera med sin nedtonade variant av snabbskjutare. En snubbe som till synes motvilligt uppnått legendstatus och helst inte vill behöva bevisa vad han går för, även om han inte tvekar att göra sin plikt för den skurkaktiga saken när det krävs. Överhuvudtaget är filmen kanske lika intressant för att studera olika spelstilar som något annat.
Nu ska noteras att när det gäller tonträff och allmänt atmosfärbygge så lyckas filmen bra med det. Det känns inte som någon faller ur ramen och verkar höra hemma i en helt annan story. Filmen betar av de flesta punkter en nygammal pastisch på ett klassiskt koncept borde göra. Avslutande stand-off i småstad? Trodde ni verkligen att det inte skulle bli en sådan? Och väl där kan vi stryka adjektiv som nedtonad och behärskad. Inte så originell men en vital våldsbalett där det osar och ryker och är mer underhållande än ansvarsfullt eller uppbyggligt. Och visst klämmer de in aningen mer djuplodande emotionell konfrontation och en symbolladdad, ödesmättad avrundning innan överlevarna rider bort mot solnedgången. Eller, det kanske är mitt på dagen när jag tänker efter.
© Johan Lindahl
2021-12-28
Originaltitel: The Harder They Fall
USA, 2021
Regi: Jeymes Samuel
Med: Jonathan Majors, Zazie Beetz, RJ Cyler, Edi Gathegi, Danielle Deadwyler, Damon Wayans Jr, Regina King, LaKeith Stanfield, Idris Elba, Delroy Lindo, Deon Cole
Genre: Action, Äventyr, Western
Svensk biopremiär: 2021-11-03
Teman: Originalproduktion från Netflix
Ingår i följande teman
