The Guilty (2021)
Nervig natts resa mot - vad?
Grabben har många problem. Kanske lite
för många för att det inte ska bli problematiskt för själva berättelsen. Ändå, kärnan i densamma är av klassisk nervspännarkaraktär. Och så har den Jake Gyllenhaal. Ska man vara i bild nästan varje scen medan nästan alla andra framför allt framträder som röster på en telefonlinje krävs viss kaliber av aktör.
Den här thrillern (byggd på danska filmen ”Den skyldige”) handlar på ytan först om ett kriminalfall, en kidnappning som rapporteras in till en av de jourhavande poliserna på larmcentralen i ett Los Angeles hemsökt av omgivande bränder och annat otyg. Joe Baylor (Gyllenhaal) har inte sin naturliga hemvist just där utan ska normalt patrullera ute på gatorna, men någonting i tjänsten har tvångsplacerat honom på inre tjänstgöring. Vad som har hänt förut rullas upp i skarvarna mellan turerna i det ärende han försöker lösa. Och som sagt, det är om Joe allting kretsar medan några få kollegor skymtar fram då och då med stickrepliker - men de viktigaste motspelarna finns på andra sidan luren.
Om det finns distraktioner, eller åtminstone avledningar från det synbart viktigaste i handlingen (och det någonstans i mitten kan verka en smula oklart vad poängen egentligen är) så leder allt ändå fram till en tät, bitvis överraskande och viktigast av allt: oväntat berörande final. Faktiskt. Precis alla pusselbitar är inte på plats men ändå tillräckligt många för att det just ska finnas en poäng. Filmen, regisserad av Antoine Fuqua (”The Equalizer”, ”Training Day”, ”Olympus Has Fallen”) som vanligtvis rör sig i större skala med mer omfattande logistik, är inte hundraprocentigt helgjuten men etablerar ändå sitt existensberättigande. Om inte annat åstadkommer Gyllenhaal en av årets mer dynamiska insatser framför kameran, oavsett om det manus han har framför sig håller streck i alla moment - vilket det kanske inte gör.
Men, under samtalen mellan alla frustrerade människor (däribland huvudpersonen) framskymtar ett antal sociala faktorer, sammanhängande samhällsproblem och mänskliga tillkortakommanden som infogas i en berättelse med en resonans jag inte riktigt räknade med innan. Den plågade polisen, vars professionella och personliga liv tycks vara i upplösning, som kämpar med astmatiska andningssvårigheter liksom allmän tristess och känslor av otillräcklighet, går genom en natt späckad av nagelbitande interaktioner och rör sig möjligen mot någon form av katarsis. Frågan är exakt vad som kommer att krävas för att nå dit.
© Johan Lindahl2021-11-20