Bliss (2021)

Du kan tycka vad som helst om det här och det är helt OK. Faktiskt.

Låt mig spekulera en smula: somliga kanske stänger av redan efter en kvart och undrar över om filmen har ett syfte alls. Andra kanske ger upp efter halva tiden, alternativt reagerar med ett ’wow’ eller på allvar vaknar till ungefär då. Det är fullt möjligt att se det här som en rent sinnesvidgande upplevelse. Jag skulle hävda att den är lite av varje. Och att man kan ha förståelse för vitt skilda reaktioner, även beroende på dagsformen och vad man tycker sig kunna processa just vid ett givet tillfälle.

Premissen inledningsvis är annars att vi ser en lindrigt entusiastisk kontorsslav vid namn Greg som hellre fokuserar på fantasifulla teckningar än att göra det han anställts för. Samtidigt saknar han familjen där han egentligen bara verkar ha en fungerande kontakt med dottern. Dessutom verkar Greg en smula beroende av smärtstillande tabletter. Skakig. Disharmonisk. Det intrycket är klart dominerande. Och så blir han inkallad till chefen. Vad som händer där sätter igång en kedja av händelser som egentligen är helt osannolika. Eller fullt naturliga.

Greg träffade den excentriska Isabel på en bar och dras in i en helt ny föreställningsvärld. Hon har sina helt egna uppfattningar om verkligheten och tycks kunna påverka den på ett sätt som ligger lite utanför de vanliga ramarna. Samtidigt lever hon utanför systemet, i princip som hemlös. Det snurrar vidare, mer än vad man inledningsvis förväntar sig. Och kanske borde inte sägas mer än så om handlingen…

…mer än att det finns en anledning till att den här filmen kan rubriceras som bland annat science fiction. Att börja dela ut referenser är nästan kontraproduktivt. Troligen är det bättre att bara följa med i flödet och bilda sin egen uppfattning om vad du egentligen tror och om det är värt resan. Ekologiska och existentiella frågor vädras, såsom den grundläggande frågeställningen kring vad lycka är. Handlar den om okunskap, ovetskap eller snarare chansen att jämföra? Är det möjligt att genuint uppskatta något som i grunden är ett högst anständigt liv om man inte skaffat sig erfarenhet av motsatsen?

Filmen ber dig uttryckligen själv avgöra precis vilken version av verkligheten som är verkligast. Melodramatiskt utspel, kanske medvetet karikerat av karismatiska Salma Hayek i kontrast mot den naturligt mer sammanbitne Owen Wilson. Minst en känd filosof gör en cameo. Bildspråket som i förstone förefaller fokuserat på fula och fallerande sidor av tillvaron och en överhuvudtaget ganska dyster värld, får också chansen att kontrasteras mot något mer glamouröst glassigt.

Själv blir jag - nästan till min förvåning - mer fängslad och fokuserad ju längre in vi kommer. Om inte annat bara för att få veta hur det ska sluta och vad vi egentligen kommer att vara säkra på när eftertexterna rullar. Svaret på livets mening? ”Bliss” kan knappast kallas en helt igenom perfekt genomförd film och under en period i början är jag mer benägen att se den som ett intressant misslyckande; för egensinnig för att avfärdas men kanske för obekväm och skruvad för att kunna avnjutas. Men det är innan det verkliga skruvandet kommit igång.

Förvänta dig inget facit här på om detta är något generellt sevärt för alla och envar. Filmen försöker inte ens vara allmänt älskvärd. Men jag kan inte kalla den ointressant.

© Johan Lindahl
2021-09-22

Originaltitel: Bliss
USA, 2021
Regi: Mike Cahill
Med: Owen Wilson, Salma Hayek, Nesta Cooper, Jorge Lendeborg Jr., Ronny Chieng, Steve Zissis, Joshua Leonard, Madeline Zima, Bill Nye, Slavoj Zizek

Genre: Drama, Romantik, Sci-fi
Svensk biopremiär: 2021-02-05
Teman: Originalproduktion från Amazon

Ingår i följande teman

Sök