Awake (2021)
Ojämn men inte helt katastrofal apokalyps
Ännu en gång, akut katastrofläge. Kaos. Liten familj på flykt.
Efter minimal introduktion rakt in i undergångens gosiga famn. Ensamstående mamma med villkorad vårdnad om sina barn. Svärmor verkar ha mest att säga till om där. Otvivelaktiga personliga problem i bakgrunden, som kan ha något att göra med kvinnans militära bakgrund och traumatiska upplevelser i det förflutna.
Inom några minuter har något mycket mystiskt inträffat och alla överallt är påverkade. Elektromagnetisk urladdning, terrordåd, attack från främmande makt? Ingen vet. Men ingen kan sova. Effekterna av sömnbristen visar sig snabbt. I församlingen där pastorn försöker mana till lugn men medlemmarna omedelbart börjar tappa koncepterna, inte minst i förhållande till den unga flickan som faktiskt kan sova. Utan att någon förstår varför. Mirakel? Och vilken nytta kan dras av det? Andra är också ute efter henne, som ett militärförband med tillhörande medicinska experter på väg till hemlig plats för att försöka lösa problemet. Frågan är vad ensamstående mamma Jill ska göra för att rädda sin familj och eventuellt världen. För det är hennes dotter alla plötsligt är farligt fascinerade av…
Är det en slump att vi översvämmas av apokalyptiska scenarier på film nu eller känns det bara så efter det senaste årets globala prövningar? ”Awake” tillför kanske inte så mycket nytt till genren, som jag ändå gillar. Jo, jag har gett många filmer i den här stilen chansen oavsett om de förtjänat det eller inte. Det här är inte det bästa eller mest sammanhängande exemplet - men heller inte det sämsta någonsin.
Även om en viss röra och stressat berättande utmärker inledningen. Några personer som skulle kunnat bli viktiga är egentligen bara med för att sätta igång rörelsen framåt. Sedan försvinner de ut. Fokus hamnar på den lilla familjen. Vad ska de göra, vart ska de åka och när kommer de att börja tappa förståndet på fullaste allvar? ”Awake” utvecklas till en klaustrofobiskt instängd studie i hur folk verkligen tappar greppet oavsett om de har resurser mer än vanligt. Alla vet att amerikanerna älskar sin militär när de försöker skipa rätt någon annanstans i världen. Och att det finns en stor uppbyggd respekt för just veteraner och människor som har tjänat i armén. Däremot vet vi också från filmsammanhang att när samma militära styrkor invaderar samhället i mängd på hemmaplan, då är det problem. Och de är inte alltid att lita på.
En vanligt klagomål på filmer som utspelas under katastrofomständigheter brukar vara att folk inte beter sig så logiskt som man skulle vilja och fattar beslut som passar bättre in i hur dramat ska kunna drivas vidare än hur de verkligen borde agera. Här är frågan om folk tappar kontrollen och omdömet tillräckligt snabbt. Hela poängen är ju att alla (med ytterst få undantag) är drabbade av samma syndrom och redan inom några dygn kan ha förvandlats till zombieliknande varelser som kraschar in i evigheten och korsar floden Styx utan att riktigt förstå hur det har gått till.
Filmen har definitivt sina brister, men hittar ändå någon form av stil, med sin plågsamt urspårande slutsträcka. Yrselframkallande kameraåkningar, ett bildspråk mer anpassat efter situationen och en viss konsekvens i rörelsen mot komplett implosion. Om inget radikalt inträffar. I epicentrum huserar Gina Rodriguez från serien ”Jane the Virgin” och Alex Garlands ”Annihilation”, liksom Ariana Greenblatt (”Love and Monsters”) som den oförklarligt sovkunniga dottern. Alla svar kommer inte och helheten är inte riktigt tillfredställande på något plan. Men något av påträngande nervighet och tidstypisk (?) apokalyptisk ångest finns trots allt kvar.
© Johan Lindahl
2021-07-03
Originaltitel: Awake
USA, 2021
Regi: Mark Raso
Med: Gina Rodriguez, Ariana Greenblatt, Lucius Hoyos, Shamier Anderson, Jennifer Jason Leigh, Finn Jones, Frances Fisher, Gil Bellows, Barry Pepper
Genre: Action, Sci-fi, Thriller
Svensk biopremiär: 2021-06-09
Teman: Laglös värld efter katastrof Originalproduktion från Netflix
Ingår i följande teman
