Their Finest (2016)
Home Front-drama och genus
En andravärldskrigsfilm på engelsk mark är av nödvändighet en något mer stillsam historia än en förlagd till ryska fronten. Det finns ju alltid Blitzen att tillgå, men i allmänhet handlar det om annat än djärva uppdrag och landstigningar. Lone Scherfigs romantiska komedi med viss sorgkant är inget undantag. Temat är skapandet av en propagandafilm som ska uppfylla kravet på ”äkthet och optimism”.
Gemma Aterton spelar den unga Catrin som upptäcker en gåva för dramaturgi i sitt nya jobb. Sam Claflin är författaren Tom som hon gnabbande ska samarbeta med. Bill Nighy är den åldrade, arrogante legendaren som har svårt att acceptera stjärnglansens falnande och de relativt små bekymmer kriget åsamkar honom. Filmen de ska göra handlar om Dunkirk, visserligen ämne för en sentida film av Christopher Nolan men sällan manusförfattarens favorithörn av kriget. Som Churchill sa: krig vinns inte med evakueringar. Men i denna mörka stund är denna evakuering det närmaste ett styrkande stordåd som de har att tillgå när det ska skrivas upplyftande film.
Catrin hittar dock en halvt inspirerande historia med två tvillingar som försöker sälla sig till armadan. Är det okej att förbättra historien för att skapa bättre propaganda? Hon hittar till och med ett sätt att försörja konstnärssambon utan att frånta honom hans Värdighet. Workplace romance spirar dock, problematiskt nog, i en film som använder sin era för att bli romantisk på ett sätt som det är svårt att ro i land med i en mer modern miljö. Det där undertryckta trånandet gör sig helt enkelt inte så bra i ett kontorslandskap från 2000-talet.
Det är mysigt, elegant och lite allvarligt ibland. Med en rejäl dos av de genusfrågor som en skildring av den här tiden nästan oundvikligt tar upp. Förutom i de flesta filmerna förstås, de om soldaterna ... men ändå.
”Många män är rädda att vi inte kommer krypa tillbaka till våra lådor när kriget är över” sammanfattar en kvinnlig kollega.
Det handlar också om skapandets glädje, kompromisser och vedermödor. Önskemål om att anpassa filmen till den amerikanska marknaden utan att sälja ut. Att handskas med en hjältejänkare utan någon synbar skådespelartalang som pådyvlas produktionen. Slutet ska jag inte orda för mycket om, men det kan vara värt att nämna att vad som först känns som en grym och nästan hånfull twist ges ett annat skimmer av en avtoning som man får medge ligger i linje med flera av filmens teman.
”Their Finest” är sevärd, välspelad och gammalmodig på ett ganska bra sätt.
© Anders Lindahl2021-06-07