Pieces of a Woman (2020)
Förlösande på flera sätt
Det här är en rätt jobbig film. Men bra. Men jobbig. Så, det var det korta samhällsnyttiga meddelandet. Först efter en halvtimme kommer filmtiteln i bild. Då har vi följt en förlossning i hemmiljö, som (
spoiler alert, men det är en del av hela konceptet och marknadsföringen kring filmen) inte förlöpt precis som de blivande föräldrarna hade hoppats. Att föda i hemmiljön med hjälp av en professionell barnmorska är kanske något som ökar i popularitet, men saker kan gå fel även där. Utmaningen är att man inte alltid exakt vet varför. Så är det någons fel? Och är det huvudsaken med filmen?
De är relativt unga, OK - knappast oskuldsfullt purunga, men paret är kanske lite omaka. I varje fall har vi genom tidiga scener introducerats för att mannen i sammanhanget inte känner sig riktigt tagen på allvar eller respekterad av sin svärmor. Trots att Sean (Shia LaBeouf) bygger broar - bokstavligen - för sitt och familjens leverne. Hans partner i livet, inledningsvis höggradigt gravida Martha (Vanessa Kirby) är yrkesverksam i kontorsmiljö, men det specificeras inte riktigt med vad hon egentligen arbetar. Vad filmen omsorgsfullt beskriver, förutom den närgånget påfrestande skildringen av förlossningen, är hur de glider isär. De dras verkligen åt olika håll och tappar kommunikationen. Det är både sammanhängande och logiskt, kanske trovärdigt men också fragmentariskt. Kanske för att understryka titeln; kvinnan är huvudpersonen och hon är inte hel. Men det är inte heller han. Modern i bilden ser inte alltid krishanteringen och allting runtomkring på samma sätt som sin dotter. Båda är viljestarka, men man kan ana att Martha inte riktigt ville kännas vid vad som verkligen har hänt.
Jo, filmen har sina inslag av rättegång och juryförfarande med känslomässiga konfrontationer i domstolen, men det kommer i ett senare stadium och har inte den huvudsakliga funktionen att ge oss alla svar på bordet. Den sekvensen har ett annat syfte. Vanessa Kirby som var Oscars-nominerad, får inte minst i början visa varför hon blev det. Det kan finnas problem med den här typen av berättande, där något så klimaktiskt sker så tidigt för att sedan följas av en vardagsskildring som innehåller sin dramatik, men inte lika konkret kamp på liv och död som redan skildrats. Det finns en period kring mitten av filmen som kan verka lite planlös och vag om vart den ska leda. Men den leder någonstans.
Även Ellen Burstyn som den viljestarka modern med egna tuffa barndomsupplevelser i bagaget, får sin akademifrestande attackmonolog. Annars är det trots allt en film som inte känns manierad utan på det stora hela taget verklighetsnära. En stor del utspelas under vintern i nordöstra delen av USA med snöfall och kylslaget klimat. Kylan fortplantar sig in i personerna det handlar om. Visst är det på något sätt nödvändigt att en sådan här historia leder fram till något förlösande, om uttrycket tillåts, vad det nu än består i. Slutet är tillfredsställande även om något i det kan kännas aningen för tillrättalagt och tydliggörande. Men ”Pieces of a Woman” har stämning, starka personligheter och ett tungt trauma att bygga vidare ifrån. Det är en sådan film som många kanske instinktivt vill undvika, men som du troligen inte ångrar att du har sett när den väl är över.
© Johan Lindahl2021-07-04