Det gyllene skinnet (1963)
Kuriös klassiker eller klassisk kuriosa?
De gamla grekiska dramerna/myterna (som det finns ett överflöd av) hävdas ofta ha bildat grunden för en ansenlig portion av hur vi fortfarande berättar berättelser. Fullt av intriger, avundsjuka, svartsjuka, hämnd och vedergällning. Familjer med viss dysfunktionalitet och sinsemellan kivande gudar ovanpå det. Ofullkomliga gudar som bokstavligen blandar sig allt som händer på jorden. Som här. En man tar över ett kungarike men inser att han borde lyssnat mer noggrant på en profetia som föregick dådet och undviker därför att ta död på en baby som han, genom plötslig gudomlig insikt, inser att han inte bör avliva. Många år senare återvänder babyn - nu som vuxen man - och har i sin tur insett att han har en tron att ta tillbaka. På väg att genomföra detta lilla personliga projekt råkar han rädda livet på en man som sedan bjuder in honom till sitt läger i vetskap om att hans nyblivna livräddare borde skickas iväg ett tag. Förslagsvis på ett ädelt men svårlöst uppdrag som åtminstone fördröjer hans lilla projekt. Det vill säga att ta död på den man han just räddat livet på, utan att veta vem den mannen var. Inga problem att hänga med där - eller?
Gudarna hjälper den som hjälper sig själv, ungefär. Åtminstone en grov sammanfattning av inställningen hos överguden när han får stifta närmare bekantskap med Jason. Den utvalde som nu ska samla ihop ett gäng andra tappra män för att leta efter Det Gyllene Skinnet. Innan han kan ta tillbaka den där tronen, ni vet. En smula direktkommunikation med högre makter, inte minst gudinnan Hera, kan vara till hjälp för att leda besättningen av hårdingar (som ändå klagar en hel del ute på vågorna). En hejare som Herkules är användbar om inte annat på grund av ren råstyrka, eller kanske framför allt på grund av den styrkan. Det där med att lyda direkta order och tänka i aningen mer avancerad mening är inte riktigt hans grej. Vilket leder till vissa problem.
Det här är en film som håller till i den gamla goda äventyrsskolan. Inte alltför finslipat och elegant men med en form av stram värdighet mitt i det gladlynta fantasteriet. Specialeffekterna är kanske filmens verkliga claim to fame. För sin tid bör de ha varit ganska välutvecklade. En gigantisk skulptur föreställande mytisk krigargestalt får liv och ställer till med förtret. Flygande fladdermusliknande varelser med blå färg, kända som harpyor. Rasande klippor. Rasande, både bildligt och bokstavligt. Svärdfäktning och svek. Förförisk tempeldans. En spännande bekantskap i form av den mystiska Medea som tjänar gudinnan Hekate i palatset tillhörande riket som resan leder fram till. Och så den där skelettfighten på slutet. De odöda kallas in för att fäktas. Ja, det händer en del. Och över alltihop vakar gudarna, dock inte helt överens om hur manuset ska skrivas eller spelet ska spelas.
Vänta, glömde jag nämna den sjuhövdade hydran?
Filmen är kanske en kuriositet snarare än klockren klassiker. Men med sina ambitioner att skapa visuella extravaganser som åldrats men ändå har behållit en ofrånkomlig charm, är det trots allt ett sevärt spektakel som fascinerar lika mycket på grund av sina kantigheter som de konstnärliga kvaliteterna.
© Johan Lindahl
2022-10-01
DVD / Blu-ray
DVD:n jag utgått ifrån innehåller en originaltrailer. Dessutom en intervju med specialeffektmästaren Ray Harryhausen som har en förmåga att nämnas oftare än någon annan i materialet kring filmen. Det kanske finns anledningar till det. Här intervjuas han ett par decennier senare av regissören John Landis, som själv inte regisserat just den här filmen men en del annat med storhetstid främst under 1980-talet. Bland annat förklaras begreppet stop motion-fotografi på ett ganska pedagogiskt sätt. Det blir en del om inspelningsplatserna i Italien och poängen med att lära sig mer om grekisk mytologi. Dessutom en närmast timslång tillbakablick på allt vad just Ray Harryhausen haft för sig i filmbranschen. För de verkliga entusiasterna.
Originaltitel: Jason and the Argonauts
Storbritannien/USA, 1963
Regi: Don Chaffey
Med: Todd Armstrong, Nancy Kovack, Gary Raymond, Laurence Naismith, Niall MacGinnis, Honor Blackman, Michael Gwynn, Douglas Wilmer, Jack Gwillim, Nigel Green, John Cairney
Genre: Action, Äventyr, Religion/filosofi
Svensk biopremiär: 1964-02-03
Teman: Djur som bråkar
Ingår i följande teman
