Den vita tigern (2021)
En lång hård väg ut ur hönsburen
En askungesaga. Eller en sedelärande historia om farorna med att göra en klassresa? Eller en berättelse om ett människoöde i en verklighet där det gäller att ta för sig och det finns två alternativ: äta eller ätas? Att bli en av de som lyckas, kanske en promille av befolkningen till skillnad från den stora, stora majoriteten som utgör arbetskraft åt andra i ett system där de inte har så mycket valfrihet över huvudtaget. Inte direkt en propagandisk turistbroschyr till film för ett av världens mest välbefolkade länder, även om den samtidigt bygger på känslan av att här finns nerv. Här finns liv. Här händer det saker, även om livet inte på något sätt är rättvist och alla inte har chansen att förändra sina livsvillkor.
En fortfarande hyfsat ung indisk man som kommit upp sig berättar sin historia. Från en fattig by där han visade potential genom att kunna läsa, till att snacka sig till ett jobb som chaufför åt en rik familj, till att hamna i klistret egentligen utan egen förskyllan. Och hur han hanterar det. Företagsamhet och att vara försigkommen, det är väl huvudpersonen Balrams eget budskap. Att det finns två lägen i livet; vara den som utnyttjas och böjer sig för överheten - eller bli den överordnade. Har du väl kommit dit så kan du utnyttja det på olika sätt. Men vägen dit är ganska lång. Ramhandlingen där han skriver sin egen historia i ett e-mail förmedlas från en tidpunkt som vi inte når förrän i slutskedet. Har man kommit från landsbygden, från den lägre kasten som egentligen inte finns kvar men ändå verkar finnas, krävs det kanske många smällar och medföljande lärdomar innan man verkligen tar för sig. Och det är ingen hjältesaga. Kanske realistisk. En film som verkligen tycks vilja säga någonting mer än bara det som tilldrar sig på ett individuellt plan.
Det finns en del att bena ut efteråt. Säger filmen mest om samhällets organisation eller om vart världen är på väg? Handlar den om ett specifikt samhälle eller hela planeten? Många världen runt kan säkert känna igen sig i Balrams situation. Hur många skulle vara beredda att ta de steg han tar för att komma ur det han kallar hönsburen?
”Den vita tigern” bär en titel som anspelar på något mycket sällsynt, alltså en tiger som är vit. Det är inte direkt en actionfilm, men behåller sin intensitet större delen av tiden. Filmen är inte hysteriskt explosiv utan bygger på något envetet vardagligt som kan verka tröstlöst, skillnaden mellan det för många enda valet och det ouppnåeliga, en värld där du kan ha en insikt och en inblick men inte hör hemma egentligen. Här och där trycker den till ännu hårdare och mer distinkt i mellangärdet och kommer till avgörande vändpunkter med beslut som är definitiva och oåterkalleliga.
Modellen må vara teatralisk med en berättare som explicit eller implicit vänder sig till publiken, ibland rakt in i kameran eller underförstått förtäljer sin historia för oss, samtidigt som han vänder sig till en utvald person. Frekvent är det en lek med perception: något som förefaller sägas rakt ut men egentligen är del av en inre dialog. Eller monolog. Vem lurar vem? Publiken ska provoceras och inte bara applådera. Efter två timmar är man åtminstone beredd att begripa vissa val och vad som lett fram till dem, även om de egentligen inte kan accepteras.
© Johan Lindahl
2021-04-25
Originaltitel: The White Tiger
Indien/USA, 2021
Regi: Ramin Bahrani
Med: Adarsh Gourav, Rajkummar Rao, Priyanka Chopra, Vedant Sinha, Kamlesh Gill, Sandeep Singh, Mahesh Manjrekar, Vijay Maurya
Genre: Drama, Kriminalfilm
Svensk biopremiär: 2021-01-21
Teman: Originalproduktion från Netflix
Ingår i följande teman
