Wolfwalkers (2020)
Mindre subtil story, snyggt bildspråk
BFFF: Best Furry Friends Forever?
Hon är en olydig flicka. En busunge, kan man säga. Lyder inte sin far när han bara vill hennes bästa. Och han har anledning att vara en smula överbeskyddande. Mamman är borta ur bilden, rimligtvis död. Och allt utspelas i ett Irland under 1600-talet med motsättningar mellan inhemska irländare och ockuperande engelsmän. Staden i centrum av handlingen befinner sig omgiven av en skog där vilda djur härjar fritt. Särskilt vargarna är något som människan fruktar, om det verkar bekant. Den rädslan har ju aldrig riktigt försvunnit, hur mycket man än till exempel i svensk barn-TV på 1970-talet ville nyansera dess rykte.
Och de verkar genuint hotfulla när de visar sig i skogen för ensamma strövande människor. Samtidigt ryktas det om, och visas prov på, människor som på något mystiskt sätt byggt upp en förbindelse med de vilda bestarna och bokstavligen vandrar med vargarna; kanske till och med kan förvandla sig till dessa. Det är dock inget som den omtänksamme fadern tror på, när han troget tjänar den
Lord Protector som styr staden, knappast älskas av någon men i alla fall fruktas av de flesta. Styresmannen utlovar trygghet och att alla yttre hot ska avlägsnas. Men för den unga flickan Robyn öppnar sig nya horisonter och dimensioner när hon kommer i kontakt med en annan flicka som lever ett helt annat liv ute i grönskan. De förstår förstås inte varandra till fullo från början, men vänskap uppstår - om den borde göra i en sådan här berättelse - men i och med detta ökar också farorna för båda.
Den mänskliga makten vill kontrollera naturen och naturen vill slå tillbaka. Finns det en väg att överbrygga motsättningarna? Eller blir det en våldsam konfrontation? Oscarnominerade ”Wolfwalkers” är en animerad film som ståtar med en estetik, enkelt uttryckt kanske mer Hans Arnold än Hollywood i allmänhet. Den har ett ganska skönt
groove rent visuellt och atmosfäriskt. En film att sugas in i på grund av sina dramatiska färgskiftningar och sitt levande bildspråk. Det är väl en smaksak om man föredrar det här framför det mer typiska datoranimerade som dominerar numera, men gör dig själv en tjänst och avgör själv.
Av rösterna bakom är det är inte alltför svårt att identifiera Ned Stark, ursäkta, slipade veteranen Sean Bean som den trogne tjänaren som bara vill familjens och samhällets bästa, men hamnar i ett omöjligt dilemma. Här medverkar även Maria Doyle Kennedy med meriter från allt från ”The Commitments” till ”The Tudors” och ”Orphan Black”. Storyn i sig är kanske inte alltför subtil men spelar mycket på mytologi och drömmen om något slags samklang mellan människa och natur, med en karikerad auktoritetsfigur som alltmer blir den store skurken i sammanhanget. Medan de två flickorna vars liv vävs samman med vargarnas och varandras, står för hjärtat.
© Johan Lindahl2021-04-22