Raised by Wolves (2020)
Dov och melankolisk vision av en inte så skön ny värld
Ja, vad är det här egentligen? Något slags prestigeprojekt i science fiction-genren med inblandning av självaste Ridley Scott. Utvalda individer som i liten skala koloniserar en okänd himlakropp. Ödsliga omgivningar och ogästvänlig miljö. En familj skapas systematiskt och fostras fram i farofyllda omgivningar. Det är i alla fall så det börjar. Androider med androgyn utstrålning har fått uppdraget att bidra till mänsklighetens överlevnad efter en katastrofal utveckling på den den gamla hemplaneten, vilket blottläggs bit för bit i brottstycken. Fascinerande, inbjudande och samtidigt motsträvigt. Vilka är AI-varelserna egentligen och ska vi sympatisera med dem? Den lilla familjen de ska bygga upp drabbas av allvarliga motgångar.
En konflikt mellan grupper av människor med olika trosuppfattningar har uppenbarligen förött Jorden. Känns det igen? Men överlevare från båda sidor behöver en ny planet att kolonisera. Och den krympande familjen vi först lära känna kommer knappast att klara sig själva länge till utan hjälp. Men vad händer om den fientliga gruppen tar sig dit? Förutsättningarna hinner förändrats ganska radikalt redan under första avsnittet.
Kanske kan en tillbakablick på en kaotisk och högst konfliktfylld tillvaro på den gamla jorden förklara varför vi har hamnat där vi hamnat? Andra avsnittet tar i alla fall sin början någon helt annanstans och på ett helt annat sätt än det första. Religion, alternativt brist på sådan, utgör en stark underström (eller kanske överström) redan från början. Konflikten har stått mellan grupper med polariserade trosuppfattningar. Ena sidan har haft en typ av gudstro och organiserad religion, medan den andra uttryckligen inte haft det. Om detta i sig varit huvudorsaken till motsättningarna som lett fram till apokalypsen framgår inte helt klart i det tidiga skedet av berättelsen. Stämningen är ofta stram och närmast andäktig mellan utbrotten av våldsamheter. Men för all del, har du hört en android berätta en rolig historia? Här har du chansen.
Så mycket humor är knappast huvudsaken annars. Om du inte avskräcks av den allmänna dovheten redan från början kanske det här är din grej. Allt är både extremt estetiskt uttänkt och samtidigt kanske direkt avtändande för många med de dränerade färgerna, generell avsaknad av leenden och ett stort allvar som naturlag i den nya sköna världen. All form av lättsamt umgänge eller något liknande lycka är undantag. Korta respiter i kampen för att klara sig en dag till. Och en dag till…
Androidparet adopterar under något okonventionella former ett gäng barn och ungdomar från en ankommande farkost. Samtidigt försöker de vuxna överlevarna från farkosten, där många förolyckats i processen, hitta sin väg till överlevnad. Och, att uppfylla sitt syfte. De representerar den uttalat gudstroende sidan i den gamla konflikten, men har infiltrerats av några motståndare som antagit nya identiteter. Hur väl kan de sistnämnda fingera trohet och spela spelet som krävs? Och vad handlar ledarskap om i den situation som uppstått?
Barnuppfostran är inte enkelt, särskilt inte vad gäller etik och att inte använda våld som konfliktlösning när man själv är programmerad att kunna ta ett antal liv och använt den förmågan flera gånger av olika anledningar. Barn och ungdomar tvingas välja lojaliteter i de konflikter som följt med från jorden ut i det okända. Vem hör de egentligen ihop med när konkurrerande kandidater tävlar om att leda dem, fostra dem och planera mänsklighetens framtid med dem i åtanke? De filosofiska underströmmarna och paradoxerna kring vad människor tror på, hur de handlar och hur även artificiella intelligenser kan programmeras att utveckla ett känsloliv, gör storyn mer komplex efterhand. Mindre rättfram, mer oförutsägbar, inte alltid med maximalt underhållningsvärde i behåll men den fortsätter ändå vara, ja, intressant.
Ödsligt. Nästan oavbrutet ödesmättat. En genomgående dissonans och scener som hela tiden tycks ligga på gränsen mellan dröm och hallucination eller digitalt inducerade upplevelser av något som har hänt, skulle kunna hända heller kommer att hända. När serien lyckas som bäst i vad jag tror är dess intentioner, då blir ”Raised by Wolves” något liknande ”Battlestar Galactica” med likartade frågeställningar om existensen, det mänskliga kontra det artificiella och ett melankoliskt grundackord, samt uppblossande spänningsmoment. Där serien inte lyckas fullt ut är sträckorna däremellan, som inte alltid förmedlar den fördjupning som borde varit avsikten. Men serien annonserar redan tidigt hur den kommer att vara upplagd. De första avsnitten lägger ribban för vad som kommer sedan. Serien är inte alltid inställd på att bjuda in till dans, men utmanar till tankeverksamhet och introspektion. Levande utan att vara direkt lustfylld.
© Johan Lindahl
2021-05-01
Originaltitel: Raised by Wolves
USA, 2020
Regi: Ridley Scott Sergio Mimica-Gezzan m fl
Skapare/show runner: Aaron Guzikowski
Med: Amanda Collin, Abubakar Salim, Winta McGrath, Travis Fimmel, Niamh Algar, Jordan Loughran, Felix Jamieson, Ethan Hazzard, Aasiya Shah, Ivy Wong, Loulou Taylor, Matias Varela
Genre: Drama, Fantasy, Sci-fi, TV-serie
Hemmabio: 2021-11-05
Teman: Laglös värld efter katastrof Originalproduktion från HBO
Ingår i följande teman
