Fartfyllt men inte så tankeväckande som troligen tänkt
Kortrecension
I ännu en av alla dessa dystra framtidsmodeller utkämpar människor fortfarande krig. Överraskande nog. Med högteknologiska vapen. Ung och ambitiös men lite för självständigt tänkande och agerande drönarpilot (Damson Idris från serien ”Snowfall”) straffas med att skickas till fronten. En av de där fronterna i ett konfliktfyllt Europa där fienden framför andra är en av de där krigsherrarna som tenderar att dyka upp i sådana här sammanhang. Vår utskickade drönarspecialist vidarebefordras till en överordnad som de flesta på basen verkar respektera men samtidigt aktar sig för. Han är lite… speciell. Ännu mer speciell faktiskt, än vad de flesta inser. Inte riktigt 100 procent mänsklig. Men en en väldigt avancerad modell i sitt slag.
Amerikanska militären i den här profetiska (?) visionen använder visserligen en typ av lätt igenkännliga robotsoldater som komplement. Men officer Leo (Anthony Mackie) verkar helt mänsklig på utsidan. Låt vara med övergenomsnittliga kapaciteter i flera avseenden. Som lätt futuristisk action i krigsmiljö fyller det här väl sin funktion till en gräns. Alla eventuella övriga ambitioner stannar någonstans i upphoppet. Någon form av underliggande etisk diskussion kan efterhand skymtas. Vissa komplikationer. Ett obekvämt partnerskap med en och annan överraskning längs vägen. Det börjar till slut likna en story. Men fortfarande för mekaniskt berättad med en överdos militär lingo och massiva attacker mot sinnena mer än på allvar tankeväckande framtidsscenarier. I övrigt… Tja, lite för långt kanske?