En runda till (2020)

Promillepedagogik

4 russin

Martin (Mikkelsen) har verkligen tappat gnistan, både yrkesmässigt och familjemässigt. Han är trist och saknar självförtroende. Barnen och frun (Bonnevie) är figurer han säger hej och hejdå till. Gymnasieeleverna som han undervisar i historia känner inte att de lär sig tillräckligt och examen närmar sig. Vid en middag med kompisgänget (tillika lärarkollegor) hör han teorin om att med exakt rätt berusningsgrad så blir man en bättre människa. Martin gör ett eget experiment och rapporterar om sina resultat för gänget, som känner att det här måste följas upp i större skala.

De är grabbar i medelåldern, med gott om pengar och fina hem men den där driften att entusiastiskt gå helt in för något riktigt dumt. De skaffar alkomätare och för anteckningar med fint klingande termer, men framför allt dricker de. Och plötsligt lossnar det. Martins (synbart ganska enkla) historielektioner engagerar eleverna på ett helt nytt sätt, även om temat ofta verkar vara hur mycket eller hur lite världsledarna söp. Även i nyktert tillstånd mår han bättre. Det blir kanothelg med familien för första gången på länge och han tycker sig se hopp om en nytändning i äktenskapet. Även de andra märker positiva effekter. Allt blir bättre när man är lagom lullig, verkar det som. Men givetvis kan de inte stanna vid ’ett lyckat resultat’. De måste ta ’forskningen’ längre.

Om någon undrar över de rent filmiska kvaliteterna så är det, föga överraskande, välgjort. Ensemblen är övertygande i det vardagliga och väldigt bra på att spela fulla. Mikkelsen inleder närmast imponerande blekt men kommer få spela ut hela registret innan det är över (inklusive sina dansskills). Och det blir förstås underhållande. Ibland är det nästan lika högljutt tragikomiskt som de galnaste excesserna i ”The Wolf of Wall Street”. Som när de ska köpa färsk torsk ...

Men det blir mer. Med makalösa rus kommer också episka baksmällor och andra konsekvenser, en omvärld eller familjemedlemmar som reagerar. Thomas Vinterberg säger att grundintentionen var att göra en ren kärleksförklaring till alkohol, men att det förhoppningsvis blev lite mer (efter en familjetragedi som förklarar filmens tillägnan). Det tycker jag är en passande beskrivning. Trots att den verkligen tar upp drickandets tyngsta baksida är det ändå i mångt och mycket en hyllning till berusningen, till stunderna av galen (kanske bara lite lagom smågalen) glädje. Man hade rentav kunnat säga att filmen allra främst är livsbejakande. Med alkoholen som bejakelsebränsle.

Det är dock minst sagt problematiskt när spriten ibland verkligen framställs som lösningen. Att säga ”men gör det inte till en vana” är inte riktigt att ta ansvar för den assistans som en lärare ger till en nervös elev. De gör nästan en principsak av att ”inte problematisera för mycket”, kanske i förvissningen att andra kommer det göra det åt dem. Till exempel politiskt korrekta svenskar. Mission accomplished …

Med risk för att förarga ytterligare: det är något amerikanskt över denna danska film delvis inspelad i Sverige; bland annat i det där anarkistiskt allvarliga som (vissa) amerikanska dramakomedier är så bra på. Det är lätt att föreställa sig en kommande Hollywood-remake med droger istället för dricka och Seth Rogen och James Franco i huvudrollerna. Om en sådan görs, kommer den nog också bli underhållande. Och problematisk.

Det skulle kännas slarvigt att inte påtala den biten, att det faktiskt finns en del saker här som hanteras för lättvindigt. Men det vore också fel att inte betona att det är en smittande dramakomedi med en serie starka skådespelarinsatser och hjärtat på rätta stället.

© Anders Lindahl
2021-02-05



Originaltitel: Druk
Danmark, 2020
Regi: Thomas Vinterberg
Med: Mads Mikkelsen, Thomas Bo Larsen, Magnus Millang, Lars Ranthe, Maria Bonnevie

Genre: Drama, Komedi
Teman: Göteborg Film Festival 2021


Ingår i följande teman


Göteborg Film Festival 2021





     

Dela |