Persona non grata (2021)
"Skål allesammans"
Kvinna som skrivit bok om hur hemskt det var att växa upp landsbygden återvänder hem, till landsbygden, för brorsans bröllop. Mamma möter upp på stationen och kommenterar genast det korta håret. Därhemma händer inte så mycket mer än att affärer slår igen och att någon stulit kassan i hennes blomsterbutik.
”Om man låser in unga människor kan de inte integreras i samhället”, föreläser dottern som flyttat till storstaden och vet allt och blivit vegan. Hon har bytt namn också, från Laura till Irina. Det är inte heller lätt att acceptera allt det här för mamma, men hon har ändå dotterns bok i hyllan. Bredvid Jo Nesbø ...
Det här är inte ”Änglagård” eller ”Jägarna”, inte ens en dansk version av någon av dem. Landsbygden är trist snarare än idyllisk eller mäktig. Och Irina är ingen spännande stormvind som sveper in och skapar rolig oreda, hon känns spänd och obekväm. Det blir förstås inte bättre av att brorsan ska gifta sig med en tjej som mobbat Irina/Laura under större delen av barndomen – vilket tydligt framgår i den där boken. Som brorsan i och för sig ”ärligt talat inte läst”. Kanske ingen annan på orten heller.
Dålig stämning blir det ändå. Forna mobbaren näpser av med att hon minsann har ”vuxit upp” när Irina försöker ta upp det förflutna. Hon verkar också komma bättre överens med mamma än dottern. Det är en filmduksbekant kontrast mellan intellektuella storstadsbor och enkla lantisar, men gjord med viss fingertoppskänsla och utan oerhörda överdrifter. Det är lite karikatyriskt ibland, men karaktärerna känns rätt trovärdiga. Och den kulturella festen hon besöker är riktigt rolig, med klimatångestimpotens och stegar som misstas för konst. Men har hon verkligen ett öppet förhållande med sin pojkvän eller säger hon bara så när hon får höra om hans aktiviteter?
Irina slappnar ändå av lite och försöker bejaka det fina med landsbygden och bondgården, och springer på en gammal flamma. Samtidigt som blivande svägerskan fortfarande har en otrevlig inställning men menar att det är Irina som förstör stämningen. Och när pojkvännen Benjamin anländer från storstan blir det ännu fler tillfällen till krockar. Det är ganska underhållande, alltihop. En grupp människor som inte är så bra på (eller knappt intresserade av) att umgås med människor som inte är som dem, på båda sidor. Och just när Irina ändå försöker, hittar förstås någon en gammal intervju med henne på nätet där hon inte direkt hyllar sin uppväxt.
Nutley möter Vinterberg i en film som avstår från den allra djupaste svärtan men inte heller gör det alltför lätt för sig. Hur ska det gå? Kommer bröllopet bli trevligt? Även om mycket känns bekant måste det medges att det engagerar. Där man tycker sig se den förlösande vändningen gör de istället det lite svårare för sig, men inte omöjligt svårt. Det finns gott om obekväma, jobbiga scener men också en dramaturgi där små detaljer effektfullt följs upp.
”Det var bara det jag ville säga. Skål allesammans.”
En film som det är lätt att gilla, tycker jag, men svårt att falla helt pladask för.
© Anders Lindahl
2021-02-01
Originaltitel: Persona non grata
Danmark, 2021
Regi: Lisa Jespersen
Med: Rosalinde Mynster, Bodil Jørgensen, Jens Jørn Spottag, Anne Sofie Wanstrup, Adam Ild Rohweder, Jesper Groth, Thomas Hwan
Genre: Drama, Komedi
Svensk biopremiär: 2021-01-31
Teman: Göteborg Film Festival 2021
Ingår i följande teman
