Prevenge (2016)
Smärtsamt rolig satir eller bara smärtsamt? Du bestämmer.
Galen och gravid? Eller gravid och galen? Ruth är änka. Sedan ganska nyligen, av orsaker som rullas upp efterhand. Hon är i förbigående sagt också tämligen höggravid när filmen tar sin början. Hon är ensam och övergiven, upplever sig åtminstone väldigt ensam och övergiven förutom ett litet undantag: hennes ofödda barn kommunicerar. Enligt den blivande mammans egen tolkning kräver fostret/embryot (identifierat som en flicka) en specifik sak av Ruth: Ta liv. Omständigheterna kring pojkvännens bortgång är inte riktigt glasklara, men omges av dramatiska element. Kanske är det vad som drar igång hennes hämndbegär. Hon ska ge igen. Eller är det fostret som vill det? Brutalt blir det i alla fall gång efter annan i den här skrönan som definitivt inte väjer för det konkret våldsamma i huvudpersonens huvudsakliga sysselsättning, vid sidan av besök hos barnmorskan och andra mer normala rutiner.
Normal är kanske inte vad man skulle kalla henne i första hand. Eller också är det här bara en tillspetsad version av olika känslolägen som gravida kvinnor går igenom. Jag vågar inte riktigt uttala mig med någon form av auktoritet på det området. Filmen har otvivelaktigt en speciell ton, som i svart komedi med dragning åt det drastiska, rent bloddrypande och potentiellt chockerande. Ruth väljer sina offer utifrån olika kriterier som kan handla om vad de symboliserar i samhället, samtidigt som hennes egentliga mål tycks vara att komma åt dem hon anklagar för att ha orsakat pojkvännens död.
”Prevenge” kan lika gärna vara suggestiv som smärtsamt rolig eller bara smärtsam. Allt är väldigt mycket ett verk av en och samma person: Alice Lowe, som tidigare samarbetat med egensinniga regissörer som Ben Wheatley och uppenbarligen är hemmastadd i den här väldigt brittiska formen av underspelad vanmakt och explosivt grotesk samhällskommentar. Omväxlande funderar jag på om filmen borde rekommenderas till alla oss män, eller alla kvinnor, eller om allmänheten borde varnas. Lowe spelade in filmen när hon själv var höggravid och enligt uppgift inte hade så lätt att få några andra jobb. Hon skrev manus, regisserar och spelar huvudrollen. Och här finns en konsekvent attityd som kanske inte lyckas i alla stycken men ändå är ohjälpligt imponerande.
Suggestiv. Svängig rentav. Subtil. Full av missförstånd som uppstår när två personer kommunicerar med varandra på helt olika villkor. Ingen av dem förstår egentligen var den andra pratar om. Dialogerna kan utspelas på sjukhus, lokala puben eller fashionabla företag. Hur exakt Ruth bär sig åt för att komma undan påföljd för sina dåd bryr sig filmen aldrig riktigt om att förklara. Det borde finnas indicier som leder till henne, men kanske är en av poängerna att hennes välsignade tillstånd är ett skydd mot misstankar, samtidigt som hon i drömlika sekvenser inspireras av en 1930-talsfilm med återkommande visioner av flygande häxor.
Man kan frestas tro att det här är en av de där filmerna som visar sig utspelas bara inne i en persons huvud, men så lätt tror jag inte att hon låter oss komma undan. Handlingen tar plats i ett England där de flesta män antingen är oansvariga jättebebisar, lätt sliriga typer, eller välutbildade herrar som för sig väl men åtminstone i huvudpersonens ögon har något att dölja. En och annan kan vara oväntat snäll, men de är bara undantag som bekräftar regeln. Kvinnorna å andra sidan representeras av karriärister som offrat allt för jobbet och tycks vara medvetna om detta, alternativt välvilliga men inte alltid 100 procent insiktsfulla vårdanställda, eller sådana som kamouflerar sin osäkerhet med yttre självsäkerhet i olika grader. Och i en strid ström bikaraktärer, ofta i färd att råka illa ut, lyckas många av dem få fram oväntat många nyanser på den korta tid de har till sitt förfogande.
Filmen försöker aldrig täcka in alla frågeställningar den kan väcka utan välkomnar flitigt mellanradernaläsande från mottagaren. Här kombineras genuint obehag med förlösande galghumor och blir ett showcase för Alice Lowe i flera avseenden. Men nej, jag skulle inte våga rekommendera ”Prevenge” till precis alla i min omgivning eller utanför densamma. Kanske framför allt inte till kvinnor som för ögonblicket råkar vara just gravida. De kan få idéer.
© Johan Lindahl
2021-03-21
Originaltitel: Prevenge
Storbritannien, 2016
Regi: Alice Lowe
Med: Alice Lowe, Dan Renton Skinner, Jo Hartley, Tom Davis, Leila Hoffman, Kate Dickie, Kayvan Novak, Mike Wozniak, Gemma Whelan
Genre: Drama, Komedi, Kriminalfilm
Hemmabio: 2017-05-02
