1922 (2017)
Brott lönar sig inte
”Den här natten kommer aldrig ta slut, tänkte jag. Och jag hade rätt.”
Ungefär så lyder en av många minnesvärda rader i Stephen Kings lantliga noir med samma namn som filmen. ”1922” är baserad på en långnovell från samlingen ”Full Dark, No Stars”. Det halvlånga formatet är ju trygg mark för King och har resulterat i några av de bästa filmatiseringarna. Det är en berättelse man läser klart i något slags dunkel ansvarskänsla snarare än spänd nyfikenhet över "hur det ska gå". Efter den kolsvarta starten finns det inga lyckliga slut att hitta, vare sig de slipper undan med sitt brott eller inte.
Bonden Wilfred har gjort något hemskt och vill lätta sitt hjärta. Och på något sätt framgår det att han har ungefär samma moral som en vanlig människa som aldrig skulle begå mord. Det är bara det att i just det här fallet känner han att det är motiverat, nej rentav ett måste. Fast det är det ju inte. Men lik förbannat är det där han hamnar, i tankar och i handling. Och i själva handlingen drar han in sin nästan vuxne son, Henry. Och som betraktare känner man sig sådär jobbigt medskyldig som i de bästa noir-filmerna.
Dådet är tungt nog. De direkta efterdyningarna likaså. ”Mord är hårt arbete”, konstaterar Wilf. Men det blir liksom bara värre. Brottet raserar många liv, och river sönder själar. De kan inte gå vidare, känslan är att de ångrar sig redan innan de gör det. Och sedan är det gjort och det finns ingen väg tillbaka.
Allt det här fångas plågsamt väl i australiensiske Zak Hilditchs tålmodiga, långsamma film. De ensliga, oändliga fälten, pickupbilarna, saften på verandan. Agget som byggs upp och planen som planteras, och rationaliseras. Brunnen. Och råttorna som ytterst konkret symboliserar skulden.
Med Thomas Jane i sammanbiten högform och sobert stämningsfull musik av Mike Patton (!), med några riktigt obehagliga scener och framför allt en dov, skoningslös konsekvens gör Hilditch en film som är så nära Kings berättelse man nog kan komma. Och närmare än många tittare är pigga på att se, törs jag gissa. Det här är inte underhållning, det är en sedelärande tragedi, och som sådan jobbigt väl genomförd.
© Anders Lindahl
2021-01-26
Originaltitel: 1922
USA, 2017
Regi: Zak Hilditch
Med: Thomas Jane, Dylan Schmid, Neal McDonough, Molly Parker, Brian d'Arcy James, Kaitlyn Bernard
Genre: Thriller
Teman: Originalproduktion från Netflix Stephen King på vita duken
Ingår i följande teman
