Ganska underhållande galghumor utan hänsyn till god smak
Kortrecension
Rymd och humor. Hör de ihop eller inte? Just det här året som passerat gjordes några sådana försök i alla fall, av varierande framgångsgrad. Alla gick nog inte heller igång på ”Avenue 5”, författad av skaparen bakom den på sina håll varmt omhuldade satirserien ”Veep” och filmer som ”The Death of Stalin”. Men den har något. En serie vars första säsong innehåller nio förhållandevis korta avsnitt och levererar regelbundna doser av nästan konsekvent sarkastisk humor på bekostnad av mänskligheten i stort, representerad av några hundra - eller hur många de nu egentligen är - personer som tänkt sig en lagom semestertripp i rymden i ett relativt rymligt skepp. Något går fel och de riskerar att få kretsa omkring där i ett par år i stället. Många sidor kommer fram, inte minst de sämsta, och det är ofta ganska underhållande.
Förolämpningarna haglar, temperament krockar, mer eller mindre alla ombord är inkompetenta och odugliga för sina sysslor. Det gäller kaptenen spelad av Hugh Laurie, miljardären som äger hela företaget (Josh Gad), chefen för markkontrollen (Nikki Amuka-Bird), liksom de flesta som ska föreställa teknisk personal men visar sig vara skådespelare och i praktiken mänskliga Potemkinkulisser (vilket kan vara orättvist mot gamle Potemkin, men begreppet har ju etablerats under några sekler). En och annan på skeppet har faktiskt en aning om vad deras jobb går ut på, men avund- och svartsjuka, allmän illvilja, diverse intriger och misslyckade försök att lösa problem som bara förvärrar alltihop gör stämningen i stort sett under isen under hela resan så här långt. Som utomstående kan man dock ha behållning av misären. Om man inte är alltför kräsmagad eller konsekvent inriktad på god smak och ton.