The Devil All the Time (2020)

Motsträvigt fascinerande ödesdrama i amerikanska avkrokar

Efterkrigstid och amerikansk landsbygd. Unga veteraner med traumatiserande upplevelser bakom sig är tillbaka i den vanliga mysiga myllan. Hängiven religiositet frodas, av den där formen som doftar kombination av de mest tillspetsade varianterna av hängiven religiositet i det amerikanska hjärtlandet, eller filmmakarens fantasifulla idéer om hur sådana kan se ut.

Ett antal år passerar under filmens gång, där man först fokuserar på en man och hans familjebildning ute på landet, försöken att fostra sonen liksom kampen för att behålla sin tro när motgångar inträffar - och motgångar inträffar. Livet är inte lätt. Så inte heller för en ung karismatisk predikant som har svårt att dra gränser mellan stark tro och övertro, vilket får allvarliga konsekvenser.

Men det mesta som händer under första timmen är väl tänkt som en förövning inför filmens verkliga fokus: nästa generation. Några föräldralösa ungdomar och det sammanhang de dras in i, vilket inkluderar ännu en karismatisk predikant - eller vad han nu egentligen är. Och allt fler problematiska personligheter börjar konvergera. En korrumperad lokal polis - visst! Ett aningen dysfunktionellt par, man och kvinna med periodiskt kringresande och utövande av perverterade preferenser - varför inte?

Det går från mörker till mörker. Både i en maklig takt och samtidigt med explosiva utbrott av våldsamheter. Alla berörda tycks inbegripna i en ond cirkel där de svagare förgörs och och missdådare kommer undan, men kanske inte för alltid. Ett ödesdrama ute i obygden. Ofta känns det som om Netflix-producerade filmer pågår lite längre än de behöver. Den kritiken är frestande att rikta mot den här filmen också. Samtidigt, när man väl sjunkit in i den så byggs intresset upp bit för bit. Även om ”Devil” strör karaktärer omkring sig och inte alltid ser ut att veta vart den är på väg, så har den karaktär. Och personporträtten är om inte annat motvilligt tilldragande. Kanske gränsar de till parodier i vissa fall, men håller sig i stort sett på rätt sida gränsen. Vad gäller Tom Holland i den bärande protagonistrollen satsar han väl snarare på diskret underspel. En kille med tuff uppväxt som lärt sig att inte röja mer känslor än nödvändigt, men ibland ändå agerar mer impulsivt och känslomässigt än han borde.

Är det här ett skyldigt nöje eller ger det verkliga insikter? En annan bra fråga, av flera frågor där jag inte är riktigt klar över svaren när eftertexterna rullar (så länge de tillåts göra det på den här plattformen). Kanske är det bara yta som poserar med något slags chimär av att vilja förklara våldets cirkel och hur vi aldrig kommer undan vår uppväxtmiljö, eller något slags öde. Eller kanske den faktiskt har något att säga om livet som fortfarande lämnar avtryck om något halvår eller så. Kanske. Möjligen hävdar den att allt i grunden är meningslöst. Eller så visar den på ett ljus i tunneln. Det är många eller här. Men hittills ångrar jag inte att jag faktiskt såg den fram till slutet.

© Johan Lindahl
2021-01-21

Originaltitel: The Devil All the Time
USA, 2020
Regi: Antonio Campos
Med: Tom Holland, Bill Skarsgård, Haley Bennett, Kristin Griffith, Sebastian Stan, Riley Keough, Jason Clarke, Harry Melling, Michael Banks Repeta, Eliza Scanlen, Robert Pattinson

Genre: Drama, Kriminalfilm, Thriller
Svensk biopremiär: 2020-09-16
Teman: Originalproduktion från Netflix

Ingår i följande teman

Sök