Doctor Sleep (2019)
Kommer inte lämna dig sömnlös
Han är ingen riktig doktor. Han är Danny Torrance, som också kallades ’Doc’ av den vänlige kocken Dick Hallorann i både filmen och boken ”The Shining” - vars olikheter i övrigt är välkända och vitt omdebatterade. I alla fall bland cineaster och King-fans. Själv är jag förstås både och.
Som vuxen har Danny en förmåga att göra resan in i den sista sömnen till en upplevelse full av förtröstan och lugn. På ett hospice i en amerikansk småstad är den egenskapen mer värd än medicinsk kunskap. Men vägen till ett stilla men meningsfullt liv har varit krokig. Hemsökt både av minnen från Overlook Hotel och samma sorts självdestruktiva tendenser som blev pappa Jacks undergång har han saker i sitt förflutna som han skäms djupt över.
Boken från 2013 är till stor del ett drama om alkoholism, AA och främlingars välgärningar som är precis lika King som temana om vålnader, särskilda förmågor och ett sällskap av långlivade varelser som berättelsen igenom kommer allt närmare en direkt konfrontation med Dan och hans nya vän, en ung tjej som heter Abra och har ’the shining’, alltså telepatiska och telekinetiska förmågor. (De svenska översättningarna av ordet är olika, men ’skimmer’ är väl en så god som någon.) Men hon har det på samma sätt som en rymdraket har ’en viss fart’ när den lämnar jorden.
Filmen är länge en sådan där ambitiös och i allt väsentligt trogen tolkning som vi blivit lite bortskämda med på senare år. Borta är dagarna då King-berättelser kunde slarvas bort i vetskapen att namnet på affischen skulle locka tillräckligt många besökare. Kraven är högre nu och det är en då tid det känns bra att vara Constant reader. Den här tidens brister i övrigt ska jag kanske inte dröja vid här, men man undrar ju hur den kommande ”The Stand”-serien kommer tas emot under rådande pandemi.
Hur som helst, skådespeleriet är fint och Ewan McGregor är ett bra val i huvudrollen. Det resande sällskapet av ’andevampyrer’, vars gemenskap är som en vrickad variant av ett rövarband med husbilar och jeepar, inkluderar bland annat jätten från Twin Peaks (Carel Struycken, som också var med i Flanagans filmatisering av Geralds Lek) men det är Rebecca Ferguson som får dra det tyngsta lasset som deras evigt unga och vackra men grymma ledare Rose. Hon gör det också bra. Kyliegh Curran är också mer än godkänd som unga Abra, övertygande beslutsam vid rätt tillfällen och dito skräckslagen när det är mer rimligt. Och jäkligt ”där” när hon är skoningslöst fokuserad. Via tankevägen delar hon ofrivilligt en fruktansvärd upplevelse som ett ännu yngre barn har i händerna på Rose gäng, i filmens troligen marigaste scen.
Romanen Doctor Sleep är en King-sequel i samma anda som Talismanen-uppföljaren Black House, där vi återansluter till den unga huvudpersonen som vuxen och där huvudtemat inte ens är exakt samma. Någon gång efter halvtid viker filmen av från boken. Permanent, ska det visa sig. Mike Flanagan tar en helt annan väg - eller vägar. Det smakar 80-tals-Kingfilm, det är fullt av referenser men inte för att locka till skratt - det här är Allvar. Och ett tag kan jag köpa det.
När säcken ska knytas ihop så vill dock Flanagan ha med allt i den. Kubricks Overlook, omsorgsfullt återskapat men förfallet och mögligt. Samma häcklabyrint. Samma flygning över vattnet till ’Dies Irae’, fast på natten. Alla de ikoniska gengångarna gästspelar, ibland på gränsen till det störigt metafiffiga. Tvillingarna? Check. Men det är också Kings Overlook, med värmepannan i källaren. Ett möte med pappa Jack i baren lyfter och funkar, men det kan man inte säga om allt.
De håller masken, de håller i princip ihop det, men alla de där känslorna de strävar efter går förlorade i de skiftande tonfallen och i det bokstavliga och övertydliga. Jag önskar att de hade vågat stanna i en stämning, tona ner fanservicen och vara lite mystiska.
Det är väldigt ambitiöst, tror jag. Men det blir inte Stort. Tyvärr.
Fotnoter
Overlook återskapades ju också rätt nyligen i ”Ready Player One”.
Som en liten lek har de modellerat en relativt trevlig scen efter Jacks anställningsintervju i början av Kubricks film.
Ej att förglömma: inledningen ansluter ganska tidigt efter slutet på The Shining, med både Danny, Wendy och Dick Hallorann. Skådespelarna är inte digitalt sminkade för att se ut som sina motsvarigheter, istället gör de ett bra jobb. Det funkar ju det med!
Av någon anledning förklaras det aldrig i filmen varför det finns en koppling mellan Abra och Danny.
© Anders Lindahl
2020-09-30
Originaltitel: Doctor Sleep
USA, 2019
Regi: Mike Flanagan
Med: Ewan McGregor, Rebecca Ferguson, Kyliegh Curran, Cliff Curtis
Genre: Drama, Skräck
Svensk biopremiär: 2019-11-20
Teman: Stephen King på vita duken
Relaterat: Geralds lek (2017)
Ingår i följande teman
