Mannen som slutade röka (1972)
”Lasternas summa är konstant...”
Dante kan man ha till mycket. Ni vet, den italienske författaren som beskrev de bästa och inte minst värsta delarna av efterlivet en gång på medeltiden. Till exempel en sedelärande komedi många århundraden senare om farorna med nikotinbegär.
Referenserna till den klassiska skriften från cirka 1320 med sina besök i helvetet, skärselden och till slut även himlen, är legio. Huvudpersonen (spelad av en ung Gösta Ekman) heter till och med Dante Alighieri. Och hans käresta heter Beatrice. Unge Dante ärver en hyfsat ansenlig summa från sin nyss avlidne företagande far. Men villkoret är obarmhärtigt: han måste sluta röka på kort tid för att inte förlora förmögenheten, som annars i stället skulle tillfalla hans farbror. En tråkig renlevnadsman, enligt den döde fadern - men dock. Sonen måste lära sig disciplin för att bli värdig arvet!
- Lasternas summa är konstant, lyder en nyckelfras i filmen. Kan man kompensera en synd man givit upp med desto mer av andra?
Det tidiga 1970-talet när filmen gjordes har jag själv inga tydliga minnesbilder av. Men visst var rökning i det svenska vardagslivet betydligt mer tillåtet och etablerat även under de påföljande åren och decenniet efteråt, då det ändå pratades ganska flitigt om rökningens riskbatteri. Jodå, vi skulle allt inom kort se helt rökfria skolgårdar med hjälp av diverse kampanjer från samhällets sida. Många fortsatte blossa trots allt, men bit för bit har restriktionerna kring den här varan byggts ut, inte minst på grund av de alltmer uppmärksammade konsekvenserna av passiv rökning. Samhället ser i det här avseendet ganska radikalt annorlunda ut än det gjorde för inte så länge sedan. Bara det ivriga giftpinnekonsumerandet inomhus i den här filmen kan ju verka fullständigt chockerande för unga oskyldiga ögon i dag. Eller?
För nyblivne direktör Dante gäller det att med alla medel förtvivlat försöka ge upp den sedan barnsben invanda reflexen att plocka fram paketet och trolla fram tändstickorna vid varje tänkbart tillfälle, i ett samhälle där han ständigt omges av reklam för just den produkten. Och inte oväntat, med en farbror som lika frikostigt vill sabotera livsstilsförändringen för att själv kunna håva in arvesumman.
Avdelningen interna filmskämt: är det inte Hasse Alfredson som skymtar förbi några sekunder i en annons för ett känt cigarrettmärke i en dagstidning som Dante läser? Alltså regissör Danielssons långvarige parhäst som dock inte annars var inblandad i den här filmens tillkomst. Överhuvudtaget är det väl en kändistät film, utifrån måttstocken svensk skådespelarelit representerad i parti och minut. Den tidens crème de la crème. I vissa fall bara i någon minut som exempelvis Margareta Krooks påflugna prostituerade.
Dante går så långt som att anlita en detektivbyrå för att skugga honom själv så att han inte faller för frestelsen som kan förhindra honom från att få ut arvet. Och de är nitiska. men deras uppdragsgivare är en kund som erbjuder ständiga logistiska utmaningar. Han vill verkligen ta ett bloss. Och ännu ett. Och… Men han vill också ha 17 miljoner kronor. Kan den ögonblickliga förälskelsen i fala flygvärdinnan Beatrice leda honom på rätta vägar?
Svensk fars från den tiden - och till viss del från alla tider - tenderar ofta att anta formen av mer eller mindre sofistikerad buskis. Den här gången tjänas syftet väl av stilen. Danielssons behärskade absurdism och känsla för att klippa scenerna vid rätt tillfälle, kombinerat med Ekmans känsla för både fysisk och verbal komedi. Som när han testar sin teori om lasternas konstanta summa på en frigjord förlustelseinrättning i Paris inredd i något slags romersk anda med mängder av fräscha fransyskor att vänslas med i rask takt. Helt OK gag på sin tid.
Med tanke på hur mycket filmen kopplas ihop med Gösta Ekmans romans med Grynet Molvig är det slående när man ser om den efter flera år, hur sent hon kommer in i bilden och bland annat bär med sig de mest explicita referenserna till Dantes Gudomliga komedi via en drömlik promenad genom en version av skärselden där olika stadier utgörs av varierande grad av nikotinberoende.
”Mannen som slutade röka” är putslustig men fyndig på allvar, naivt naturromantisk i viss mån och allmänt godhjärtad. Inte perfekt i alla avseenden men ändå nästan förvånansvärt jämn om man tänker på hur det kunde se ut i periodens utbud där högt verkligen blandades med lågt, ofta i samma film.
Och kom ihåg: Norska Murarförbundet - avdelning 48.
© Johan Lindahl
2020-12-07
Originaltitel: Mannen som slutade röka
Sverige, 1972
Regi: Tage Danielsson
Med: Gösta Ekman, Grynet Molvig, Toivo Pawlo, Holger Löwenadler, Gunn Wållgren, Carl-Gustaf Lindstedt, Pierre Lindstedt, Marianne Stjernqvist, Jan-Olof Strandberg, Meta Velander, Raymond Bussières, Olga Georges-Picot, Margaretha Krook
Genre: Komedi, Romantik
Svensk biopremiär: 1972-12-16
