Den sista föreställningen (1971)
"A person can't sneeze in this town without somebody offering them a handkerchief"
Peter Bogdanovich, med en brokig och inte genomgående imponerande resumé, slog till med ett litet mästerverk tidigt i karriären. Efter Mike Nichols "The Graduate" men långt före "American Pie" och "Diary of a Teenage Girl" kom denna frispråkiga och synnerligen mänskliga betraktelse över liv och lust i en vindpinad Texashåla.
1950-tal. Det är biljardhallen och biografen, båda ägda av den sympatiske Sam the Lion (en birolls-Oscarvinnande Ben Johnson), som står för det officiella nöjesutbudet. Det inofficiella utbudet inkluderar förstås sex, både inom och utanför äktenskapet. De strikta moraliska regler man förknippar med den amerikanska södern göre sig icke besvär här. Eran, det svartvita (fantastiska) fotot och den ständiga Hank Williams-musiken på radion får dialogen och nakenscenerna, om än smakfulla, att kännas nästan chockerande.
I centrum står Sonny (Bottoms), bästis med Duane (Bridges) och i filmens början tillsammans med Charlene.
"Det känns som längre", konstaterar han när hon berättar att de varit ihop ett år. Så det tar slut strax efteråt. Kanske är fotbollstränarens tystlåtna fru rätt för honom istället? Men när vackra rikemansdottern Jacy (en filmdebuterande Cybil Shepherd) gör slut med bästisen är han oförmögen att säga nej till hennes inviter.
Saker bara händer. Somliga funderar och reflekterar, andra bara agerar. Det kan tyckas lite flackande och 'random', sådär som det blir när huvudpersonen inte har mycket till egen vilja eller drömmar. Detta präglar också slutet, där termen coming-of-age nästan känns dystert skämtsam att applicera. Men det är naturligt, fascinerande och märkligt engagerande, mycket för att det känns så trovärdigt. Detta förstås till stor del tack vare skådespelarna. Jeff Bridges är kanon som kompisen med lite mer handlingskraft och Ellen Burstyn är fantastisk som Jacys förmögna men oförutsägbara mamma. Timothy Bottoms liksom bara är i huvudrollen, men är det väldigt väl.
Det här är klassiskt indiedrama, med allt vad det innebär och allt vad det saknar i form av bombastiska effekter och intrikata twistar. Det är också väldigt bra.
© Anders Lindahl
2020-09-23
Originaltitel: Last Picture Show
USA, 1971
Regi: Peter Bogdanovich
Med: Timothy Bottoms, Jeff Bridges, Ellen Burstyn, Ben Johnson, Cloris Leachman, Cybill Shepherd
Genre: Drama
Teman: 70-talsvecka 2020
Ingår i följande teman
