Brave New World (2020)

Pendlande formkurva i frigjord nytolkning av klassisk dystopi

- Alla tillhör alla andra.

Detta slås fast innan vi passerat femminutersstrecket i en serie med samma namn som en aningen känd framtidsvision i romanform skriven av Aldous Huxley för mer än ett halvt sekel sedan. En bok jag själv läste på gymnasiet - vilket är ett tag sedan - och inte plockat upp sedan dess. Men den nämns ofta och har definitivt satt sina spår även i mitt minne. Hur mycket har den här serien med den lilla skriften att göra?

Här presenteras ett närmast kliniskt idealsamhälle, naturligtvis inte lika attraktivt på djupet som det ser ut på utan. Alla medborgare är perfekt indelade i kategorier med varierande grad av emotionell och intellektuell utveckling. Alfa, beta, epsilon och så vidare. Allting är vitt, vitt, vitt: arkitektur och kläder. Inte en vision i linje med ”The Handmaid’s Tale”. Här förväntas alla vara promiskuösa och dela allt med varandra, vara uppkopplade i någon form av nätverk och inte våga gömma sig undan. Att vara privat är att vara osolidarisk. Men någon mitt inne i detta supersynkade samhällsbygge börjar givetvis tvivla på allt och framför allt på att han verkligen är lycklig. Vad det nu är.

Parallellt existerar mer ’primitiva’ samhällen vid sidan av; husvagnsparker, slitna stugor och något som rent bokstavligt kallas Vildarnas land. De kan möjligen fungera som turistattraktioner och tidsfördriv för de mer bemedlade. Tvära kast och skarpa kontraster - något jag vill minnas fanns med även i romanen, som kretsade till kring den stora frågan om man bara kan leva ett lyckat och harmoniskt liv inom en förutbestämd miljö eller om möjligheten att välja någonting helt annat ska få finnas eller inte.

I Vildarnas land möter vi bland andra John (Alden Ehrenreich), en ung man fast i ett tröstlöst ekorrhjul där ingenting händer förutom att han bor ihop med sin bittra och alkoholiserade mamma (Demi Moore) som inte verkar vara mycket att hålla i handen när det stormar. Men överraskningar kan inträffa även här ute i obygden, saker som skulle kunna förändra hela tillvaron.

För de priviligierade överklasserna, människorna i det fashionabla idealsamhällsbygget, betyder en resa ut hit en safari i tillvarons sankmarker. Bilder av en svunnen barbarisk tid: uppstoppade utdöda djur, guidade bussturer och museer avtäcker gamla svårbegripliga fenomen som monogami och fysiska graviditeter. Områdena befolkas av människor som dumt nog valt att inte vara med i det stora civiliserade nya världsprojektet där besökarna själva ingår. Vildingarna förväntas också putslustigt demonstrera sin kultur genom teaterföreställningar för turisterna, som att iscensätta en gammal god ’svart fredag’ när alla rusar in i butiker och slåss om kartongerna på hyllorna. Och vad innebär en så kallad bröllopsceremoni egentligen? Men efter miljöbeskrivningen och det inledande världsbyggandet tar dramatiken fart på allvar i slutet av det andra avsnittet. Där kan man börja skönja vart storyn på allvar ska ta vägen. En chockerande scenförändring och flera liv i fara. Den alkoholiserade ’white trash’-mamman (Demi Moore alltså) visar plötsligt oanade kvaliteter i att rädda liv - och ta liv, när det krävs. Serien slår snabbt om från det kliniska till det kaotiska.

Sedan kommer det att handla om någonting tämligen klassiskt. Främlingen i ett främmande land. Den som inte passar in och på så sätt förtydligar hur allt egentligen fungerar i en värld där alla anser den invanda ordningen vara självklar. Där man inte förväntas känna något obehagligt utan justerar emotionella obalanser omedelbart med hjälp av olika tabletter. En kategori människor fattar de viktiga besluten, andra förväntas främst festa och förlusta sig när de inte utför några mindre krävande monotona sysslor, medan andra städar upp efter klasserna ovan dem. Och ja, i stort sett alla vi ser är antingen unga vuxna, ungdomar eller barn. Hur är det med nykomlingen, kommer han att absorberas av systemet, utplåna sin identitet eller ruska om i sammanhanget och kanske starta en revolution?

Böcker? Rätt gissat, de är ytterst sparsamt förekommande. I alla fall i den värld där serien oftast vistas, den nya sofistikerade skapelsen vars ursprung vi styckevis får ledtrådar kring. Men det sofistikerade är paradoxalt nog primitivt i den meningen att längre berättelser med reella intriger, är något okänt och fascinerande. Fantastiska fester arrangeras, ibland byggda på något slags narrativ som egentligen inte är narrativa - vilket nykomlingen nogsamt uppmärksammar. Själv kan han berätta historier, eller i varje fall spinna varianter på anekdoter som han sedan upprepar i olika sammanhang till dess han själv mår illa av att höra dem igen. Är det här vi kommer att hamna så småningom? Ökar fördumningen och vår förmåga att processa längre förlopp och sammanhang, är vi överlastade med information - eller både och? De två förhållandena är trots allt inte ömsesidigt uteslutande.

Den berömda dystopin i den här versionen är inte klockren hela vägen. ”Brave New World” 2020 trevar sig ibland fram mellan tankeväckande alternativt spektakulärt ögonfägnande inslag, stimulerande idéer och en del vattentrampande däremellan. Men helheten väger ändå över åt det positiva. Kanske framförallt kärnan i relationen som uppstår mellan ’vilden’ John och den sofistikerade, av det utopiska drömsamhället formade Lenina (Jessica Brown Findlay). Serien pendlar mellan det sinnesvidgande och svårfångade, det undanglidande och uppenbara. Och som sagt handlar det inte direkt om slaviskt efterföljande av romanen. Som jag minns den. Men det vore kanske dags att läsa om den nu.

© Johan Lindahl
2020-10-18

Originaltitel: Brave New World
USA, 2020
Skapare/show runner: Grant Morrison Brian Taylor David Wiener
Med: Alden Ehrenreich, Jessica Brown Findlay, Harry Lloyd, Nina Sosanya, Joseph Morgan, Kylie Bunbury, Sen Mitsuji, Hannah John-Kamen, Sophie McIntosh, Ed Stoppard, Demi Moore

Genre: Drama, Sci-fi, TV-serie

Sök