365 Days (2020)
En idiotisk film om idioter
Omvittnat populär men parallellt ökänd på kort tid. Kantiga repliker. Otrevliga människor överlag. Okänsligt använd musik instoppad överallt där man kan stoppa in lite extra musik helt utan större eftertanke för att förstärka något som tydligen inte uttrycks tillräckligt tydligt utan den. Och så en del mjukporr på det. Vad finns att inte älska? Vad?
Ung vacker karriärkvinna från finare polsk familj är på semestertripp i Italien med sin oduglige pojkvän. Jo, han är verkligen rekordartat värdelös i alla avseenden. Maka på dig, Christian från ”Midsommar”! Så kanske, kanske är det faktiskt en förklädd välsignelse när välartade Laura helt oförhappandes kidnappas av en ung siciliansk maffiaboss vid namn Massimo. Hon deklarerar ändå sturskt att hon inte är hans egendom eller ’en säck potatis’ att flytta omkring hur som helst. Icke desto mindre, Massimo har bestämt sig för att ge henne ett år (även känt som 365 dagar, enligt den gregorianska kalendern som infördes i Sydeuropa 1582 och i framsynta Sverige så straxligen efter som 1753) att bli oåterkalleligen förälskad i honom. Hans generella förföringstaktik lämnar en del övrigt att önska, även om han ska föreställa italienare. Men han kanske är ett mansideal för många, trots allt. Vad vet jag egentligen?
Kan detta vara en hämnd för någon bitter fotbollsförlust polackerna lidit genom italienarnas försorg genom historien? Som, säg semifinalen i VM 1982 när skyttekungen Paolo Rossi skickade hem Zbigniew Boniek med anhang med två strutar och gick vidare till att ta guldet medan Polen fick nöja sig med brons? Jag bara spekulerar. Förutom polska och italienska serveras vi frikostigt med dolska dialoger på bruten engelska. Konsumentupplysning: det rör sig inte om särskilt avancerade replikskiften. Men det där sättet att mumsa mjukglass, visst är det supersexigt? Precis vad Margaret Thatcher hade i åtanke när hon var med om att utveckla den produkten som kemist innan den politiska karriären tog över. Jodå. Jag hittar inte på.
Dekadenta nattklubbar. Fuktiga ögon. En smula bondage. Främsta målgrupp? Kanske de som gjorde ”50 Shades of Grey” till en succé. Given jämförelse, jag vet. Men en publikmässig framgång tycks det alltså ha blivit för strömningsjätten som per definition lättare når miljonpublik om någonting väcker uppmärksamhet av en eller annan anledning. Ordet problematisk har nämnts fler än en gång. Men det kanske snarare fungerar som publikmagnet än motsatsen. Och alla som sett någonting liknande det här scenariot vet att förr eller senare måste hon ge efter för hans vilja. Falla för vad det nu finns att falla för. Men förutom deras så småningom energiska smälla på-aktiviteter så återstår en del andra försummade problem att ta itu med. Mannen har givetvis en och annan fiende, som också måste tas itu med. Men alla här är mer eller mindre intelligenshämmade och skildras med ungefär samma sofistikation.
Tänk dig en turkisk tvålopera med större budget, mer uttryckligt barnförbjuden profil och generöst uttryckt en halv timme längre speltid än det finns täckning för. Om som dessert ett slut som inte är ett riktigt slut utan en typ av klipphängare. Det finns mycket kring innehållet, vad det speglar och säger om förhållandet mellan män och kvinnor som man kan försöka djupanalysera. Om orken infinner sig. Men ibland vill man bara ta den enkla vägen ut. Det tar inte lång tid att inse och ”365 Days” ger sedan inga direkta anledningar att ta tillbaka det första intrycket: alla som någon gång har sett en riktig film vet att det här inte är en sådan.
© Johan Lindahl
2020-08-01
Originaltitel: 365 dni
Polen, 2020
Regi: Barbara Bialowas Tomasz Mandes
Med: Anna Maria Sieklucka, Michele Morrone, Bronislaw Wroclawski, Otar Saralidze, Magdalena Lamparska, Natasza Urbanska, Grazyna Szapolowska, Tomasz Stockinger, Mateusz Lasowski
Genre: Drama, Romantik, Sex
Svensk biopremiär: 2020-06-18
Teman: Originalproduktion från Netflix
Ingår i följande teman
