The Old Guard (2020)
Elitsoldater med evighetsgaranti?
De kan inte dö. Eller nästan inte. Det finns nyanser även i det här till synes eviga kretsloppet för en grupp heroiska legoknektar som kämpat genom århundraden - eller årtusenden. Det varierar. Hela bakgrunden redovisas inte rakt av i en actionthriller som till att börja med ser ut som en ganska vanligt förekommande, just det, actionthriller. Några elitsoldater på frilansbasis åtar sig ännu ett uppdrag i vad som verkar vara ganska lång rad sådana. En av dem är mer tveksam efter att ha gjort ett längre uppehåll - och uppdraget visar sig heller inte riktigt vara var det utgavs för att vara. Men, det här gänget är speciella och som sagt osedvanligt svåra att ta kål på.
Samtidigt någon annanstans i världen är en ung kvinnlig soldat (Kiki Layne) på ett helt annat uppdrag och såras allvarligt, till den grad att hon egentligen borde vara död. Gissa om det finns ett samband? Och gissa om gänget från inledningen letar upp henne som en ny rekryt? Inget av det detta sker särskilt lättvindigt eller med gott humör, för de har lärt sig att ta livet på allvar. Särskilt hon som är äldst och bär den inofficiella ledartröjan. Hon ler inte ofta, Andromache eller ”Andy” (Charlize Theron som iklär sig ännu en fysiskt krävande och auktoritetsutstrålande roll là la ”Atomic Blonde” och ”Mad Max: Fury Road”). Förutsättningarna är med andra ord lite speciella. Detta lilla Band of Brothers and Sisters må ha en gåva som många skulle önska sig, men man kanske inte blir lyckligare av. Även de kan hamna i besvärliga bryderier och har förlorat en och annan kollega genom århundradena.
Parallellt pågår avancerad medicinsk forskning i jakten på något som kanske kan kallas odödlighet. Den där eviga önskan om att aldrig behöva lämna det jordiska. På vilket sätt hänger det ihop med det gamla gardets predikament? De stora läkemedelsbolagen är vi alltid spontant misstänksamma mot lite till mans eller hur? Deras roll här ger upphov till etiska diskussioner och en dimension som i någon mån fördjupar ”The Old Guard” även om i stort sett alla filmer i genren numera brukar vilja ha något mer under ytan än att bara springa och slåss. Hur väl det sedan utvecklas varierar, som bekant.
Den lilla främlingslegionen med anor från Antiken, Medeltiden och Napoleons fälttåg samt det senaste nytillskottet äger visserligen förmågan att helas från det som andra inte överlever, men smärta kan de känna och livet är inte en dans på rosor. Kan det vara så att deras lekamen bär på hemligheter som kan vara mänskligheten till nytta och är det i så fall något som är försvarbart att undersöka?
Som action är det vitalt, välkoreograferat och ja - våldsamt. Inte så mycket nytt under solen där egentligen. Filmen gör inget direkt försök att vara banbrytande i det avseendet, men de har fixat en finalsträcka som uppfyller vad inledningen och konceptet utlovar. Mest intressant är kanske ändå undertexten kring den ohjälpliga ensamheten hos dem som drabbats av eller begåvats med något så speciellt som att leva vidare i hundratals år, när andra omkring dig inte gör det. Eller känslan av att det saknas en riktig mening med livet, universum och allting när det i själva verket kanske
finns ett sådant syfte, något som styr ens gärningar och verkar till mänsklighetens fromma. Om senaste Michael Bay-orgien ”6 Underground” jobbade utifrån delvis liknande grundvalar om särskilt utvalda individer i behov av samhörighet medan de räddar världen - och lyckades vara mer obehaglig än spännande större delen av tiden - så är ”The Old Guard” något som skulle kunna inbjuda till uppföljare. Vilket, otvivelaktigt, är något som avrundningen antyder skulle kunna vara möjligt.
© Johan Lindahl2020-07-21