Unga kvinnor (2019)

Elegant och flödande. Kanske lite för elegant och flödande.

Fyra systrar i ett hus. Viljestarka och kreativa. Vad kan gå fel? Ja, som i en annan Jane Austen-skildring eller liknande måste förvecklingar uppstå. Kanske mest vardagliga sådana, men dock. Nu är det här inte hämtat från brittiska Jane Austens värld utan byggt på en annan bok som uppnått viss ryktbarhet men jag själv inte läst; författade av amerikanskan Louisa May Alcott och först utgivna i två volymer 1868 0ch 1869. Inte heller har jag sett någon tidigare filmatisering av materialet - som definitivt har entusiastiska följeslagare ur flera generationer. Den här senaste versionen blev i fjol hyllad som en av årets bästa filmer av, ja, ganska många. Och här finns om inte annat ett flöde. Det rullar på hela tiden. Är det rentav för flödande? Två tidsplan, möjligen med något extra lager någonstans, flyter in i varandra sömlöst och elegant. Ja, det kräver viss koncentration för att hänga med när vi är när och var. Men det är snyggt. Frågan är om effekten på det här sättet blir mer fördjupande eller mer av ett bländverk?

Av systrarna är den skrivglada huvudpersonen den mest utagerande rollen, spelad av alltid upphöjda Saoirse Ronan (””Lady Bird”, ”Mary Queen of Scots” för att ta några exempel ur högen). Ändå är det nästan lika flitiga Florence Pugh (”Midsommar”, ”Outlaw King” med mera) som imponerar mest på mig. Hon har inte riktigt samma ambitioner, däremot kanske mer utvecklad social kompetens och samtidigt en förmåga att reta upp skrivarsystern, samt viss begåvning med pensel och palett. Dock, enligt henne själv, inte tillräcklig begåvning för att verkligen våga satsa på en allvarligt menad konstnärskarriär. Och nu har jag inte ens nämnt var och när detta spelas: sent 1800-tal under och efter amerikanska inbördeskriget. Kriget i sig har betydelse på distans, i de långa perioder när fadern i huset är borta och strider mot sydstatarna medan resten av familjen, alltså kvinnorna, kämpar på hemmafronten i nordöstra USA.

De är inte direkt fattigast i byn, men heller inte rikast. Alla verkar kreativt lagda; en föredrar att uttrycka sig i skrift och får visst erkännande för det, en är alltså hyfsad målarinna och en spelar piano. Samtliga har dessutom en stark dragning till drama, de är teatraliska och naturliga scenmänniskor vilket de främst får utlopp för under egna sammankomster. En av de stora frågorna de ställer sig är; finns äkta kärlek och vad består den i så fall i? En lycklig och stabil framtid - handlar det om att gifta sig ’rätt’? Romans eller finans, är det äktenskapet grundvalar? Berättelsen rymmer som väntat avundsjuka och svartsjuka, sorg och konflikter. Lite av en sofistikerad såpa, vilket inte är sagt i nedlåtande syfte. Större delen av alla berättelser vi känner till har egentligen liknande beståndsdelar. Det handlar mer om utförandet. Och det här är skickligt utfört. Men det är möjligen en smaksak hur mycket den här kombinationen av socialrealism och må bra-film med ett kvinnligt perspektiv som man tar till sig på djupet. Jag har inte svårt att förstå att andra berörs starkare av helheten än jag själv gör. Elegansen i sammansättningen skapar lite av en undanglidande effekt mitt i allt det vitala och välspelade. Det finns mycket som skulle ha kunnat utvecklas mer i olika riktningar för att bli mörkare, tyngre, svårare och spetsigare, men filmen har sin linje: livets allvar på allvar, men inte i överdos.

Regissören Greta Gerwig har tidigare gjort ”Lady Bird” som berättar något liknande i nutidsmiljö, men mer distinkt. Om där fanns en modersgestalt som inte riktigt fyllde i alla rutor rätt och hade en synnerligen spänd relation till sin dotter, så är Laura Dern i ”Unga kvinnor” närmast en idealiserad version av supermamman som förstår precis allt. Meryl Streep å sin sida - klart att hon måste vara med - är den småtjuriga släktingen som släpper ur sig elaka formuleringar och gör sitt bästa för att tona ner entusiasmen hos sina unga släktingar i en ohjälpligt underhållande roll som Streep förmodligen kan göra i sömnen. Som helhet är det här närmast nyklassisk filmkonst med progressivt budskap presenterat i traditionell Hollywood-förpackning. Men den är livlig, med dynamiska dialoger, verbal konkurrens om luftrummet och intensiva individer i centrum. Många älskar detta förbehållslöst och helt utan invändningar. Jag säger: sevärt men med lite för mycket filter som skydd mot de svåraste smärtorna.

© Johan Lindahl
2020-08-09

Originaltitel: Little Women
USA, 2019
Regi: Greta Gerwig
Med: Saoirse Ronan, Emma Watson, Florence Pugh, Eliza Scanlen, Laura Dern, Timothée Chalamet, Tracy Letts, Bob Odenkirk, James Norton, Louis Garrel, Chris Cooper, Meryl Streep

Genre: Drama, Romantik
Svensk biopremiär: 2020-01-24
Hemmabio: 2020-06-15

Sök