The Morning Show (2019)

Engagerande om arbetsplatspolitik snarare än journalistik

4 russin

Alla får utbrott. Redan i första avsnittet av serien som blev ett av flaggskeppen när Apple TV lanserade sin nya plustjänst med en bunt originalserier i fjol. Den kanske mest prestigefyllda av de produktioner som presenterades i tjänsten, om inte annat så för stjärndensiteten framför kameran. Och inte minst får de tre största namnen nästan omgående chansen att avreagera sig, eller agera ut och visa varför kanalen satsade på deras personliga karisma för att bära fram - ja, vad det nu är den här serien ska bära fram. Redan i de första minuterna får en populär programledare med miljonpublik sparken på grund av sexuella trakasserier. Hans kollega vid rodret i rutan på kanalens mångåriga morgonshow har lämnats helt ovetande om att den risken förelåg och tvingas i chocktillstånd leda en sändning på egen hand i avsaknad av den kollega hon i 15 års tid upparbetat en kemi och ett förhållande till Amerika med. Är detta ”The Newsroom” post-metoo?

Var serien tar avstamp och hur diskussionerna har gått på det området tillhör numera det allmänna referensbiblioteket. Och situationen som spelas upp ger Jennifer Aniston, Steve Carell och Reese Witherspoon licens att höja rösten avsevärt, domdera och nästan fysiskt angripa sin omgivning. Aniston som det ’övergivna’ ankaret, mycket rutinerad och professionell men i akut tillstånd av svikenhet. Carell som sparkade programvärden, en man fullt medveten om sina utomäktenskapliga affärer men absolut oförstående inför avskedandet och folkdomstolen. Witherspoon för att hon spelar en temperamentsfull lokalreporter i West Virginia som tappar humöret under ett reportage vid en kolgruva, filmas av någon annan och blir en omedelbar viral sensation.

En hel del ska tryckas in redan i pilotepisoden. Vad kännetecknar snedsteg och sexuella trakasserier på arbetsplats? Hur går processen på ett stort TV-bolag med chefer, mellanchefer och personer på olika positioner med olika prioriteringar som alla har akuta problem att lösa? Vidare kring innebörden i journalistisk objektivitet och tanken att förhålla sig samlad, saklig och inte visa känslor. Liksom hur det mediala och politiska landskapet ser ut i USA och dess konsekvenser för en traditionellt stor och tongivande TV-station som tappat i lyskraft. Bland annat.

Fler utbrott väntar även i resten av säsongen. Den sparkade stjärnan Mitch (alltså Carell) försöker bestämma sig för om han ska kämpa emot anklagelserna eller lägga sig platt. Kvarvarande programvärden Alex (Aniston) anar att inte heller hon sitter helt säkert i sin stol. Reporter Bradley från den relativa landsbygden (Witherspoon) råkar hamna i smeten och får chansen till ett störtsprång uppåt i karriären trots sin totala oförmåga till diplomati. Den manipulative nyhetschefen Cory (Billy Crudup) hyser helt uppenbart inte altruistiska skäl för någonting han gör, men tycks ändå ha rätt instinkter i vissa avseenden. Den hunsade producenten Chip (Mark Duplass) står Alex nära, men har svårt att värja sig mot högre bossar och hamnar hela tiden i kläm, samtidigt som han kanske har en del att dölja själv, åtminstone i frågan om att känna till missförhållanden och låta dem passera. För vem är helt oskyldig? Kommer det här att handla om hur medelålders män har svårt att passa in i en eventuellt ny värld med nya regler?

- Kaos är det nya kokainet, konstaterar den till synes krasst beräknande men fascinerande nyhetschefen Cory. Uppsluppet, vid helt fel tillfälle, eller åtminstone fel för de flesta andra medan de försöker hämta sig efter en smärre chock. Han finner sig lite snabbare, kanske för att saker oväntat går hans väg mer än han vågat förvänta sig. Och om citatet ovan påminner en smula om ett annat citat innehållande ’kaos’, från ”Game of Thrones”, etablerar han sig snart som en möjlig kandidat till titeln seriens Littlefinger. Eller? Ömsom charmerande, ömsom klarsynt och kanske rentav klok, men alltid med en egen vinkel i sikte. Är han i grunden helt hänsynslös eller är det han som vet vad som måste göras för att överleva i framtiden? Döm själva.

Om vi inte visste det förut, del 1: Ja, programledare som leder morgonsändningar går upp tidigt på morgonen. Och jag som tyckte att mina normala morgnar före pandemin med väckarklockan inställd på 05:20 var tidigt nog. Klockan 03:30 ringer alarmet hos Witherspoon och Aniston upprepade gånger. Priset man betalar för framgång. Eller ett av dem.

Om vi inte visste det förut, del 2: Abort är ett väldigt känsligt ämne i USA. Mer där än i Sverige där frågan blivit mycket mer marginaliserad. Men för amerikaner polariserar det nationen. En fråga som borde kunna behandlas mer nyanserat väcker så många omedelbara känslor för och emot att bara omnämnandet av en egen abort i direktsändning kan orsaka veritabel hjärtinfarkt hos höga chefer, twitter att koka och ett helt medieimperium med många avlönade mycket nervösa. Just på grund av vetskapen att det är omöjligt att hålla sig väl med alla, oavsett hur man väljer att gå vidare.

Vad som sägs framför kameran och bakom den. Livet bakom kulisserna. Vad som är ärligt, vad som är äkta omtanke och vad som är försök att samla information eller rentav spionera. Vad händer när människor försöker göra alla de där sakerna på en gång? Som ofta faller sig naturligt, bland folk. Det händer mycket, kanske så mycket att serien balanserar på en slakare lina än den skulle behöva. ”The Morning Show” låter konstant spänningen på inte minst relationsplanet vara kännbar och allt kan gå överstyr, inte bara för arbetsplatsen och de anställda utan hela serien som koncept. Men det gör den samtidigt engagerande. Att folk verkligen pratar. Diskuterar. Viskar en sak i örat och säger en annan sak högt. Det klagas ibland på att TV-serievärlden blivit för stjärnspäckad och beroende av namn som alla känner igen. Men om man så ogenerat och effektfullt utnyttjar deras karisma och låter dem gå i clinch med varandra som i den här serien, vad är problemet?

Om vi snabbt kastas in i en pågående kris, levereras mer bakgrund i ett senare skede. Ett av de sista avsnitten för säsongen ägnas i princip uteslutande åt en tillbakablick som utspelas medan stormen drar fram över Puerto Rico, Mitch - då fortfarande firad stjärna i etern - fyller 50 och överraskas med fest på kontoret, en masskjutning inträffar i Las Vegas parallellt med att upprörande avslöjanden om en känd Hollywood-producent precis publicerats. Vi ser mer av vad som gjorde Mitch till en folkkär figur och varför han inspirerade till lojalitet - men också en annan sida. Och en röd underliggande tråd får skarpare kontur, det vill säga diskussionen om vilken kultur som råder på företaget. Vad menas med kultur i det avseendet och på vilket sätt kan den vara ett problem?

Ja, det svänger. Personerna det handlar om verkar ibland irrationella och pendlar mellan häftigt ömsesidigt misstroende och plötsliga förtroenden. De är inte alltid lättlästa och allting kanske inte är 101 procent logiskt. Några avsnitt är troligen för långa och några turer lite för krystade. Men samtidigt lever det. På tio avsnitt har man byggt upp ett potent persongalleri som alstrar spänning och oväntade vändningar. Allting hänger inte på en maktkamp och hjärnornas krig mellan de största stjärnorna. Ju längre fram det leder desto mer beroende blir vårt engagemang av att andra också har växt och tilldelats fler dimensioner. Och det finns fortfarande outnyttjade energireserver om det här går vidare.

Det handlar i grunden mer om arbetsplatspolitik än journalistik. Även om det kanske blir melodramatiskt och serien vräker på med allt vad tygen håller i slutet av säsongen, så lyckas den ändå vara stark där just ”Newsroom” var som svagast. Där fungerade skildringen av journalistiken avsevärt bättre än dito för de personliga relationerna. I ”The Morning Show” är de personliga relationerna och de interna intrigerna på TV-bolaget det som allt i grunden kretsar kring. Allt de gör, inklusive det som syns utåt, utgår från det. Och från den utgångspunkten är det i det stora hela tio engagerande avsnitt, som kanske följs av fler.

© Johan Lindahl
2020-07-16

Foto: Apple TV+

Originaltitel: The Morning Show
USA, 2019
Regi: Mimi Leder David Frankel m fl
Skapare/show runner: Jay Carson Kerry Ehrin
Med: Jennifer Aniston, Reese Witherspoon, Billy Crudup, Mark Duplass, Gugu Mbatha-Raw, Nestor Carbonell, Karen Pittman, Desean Terry, Victoria Tate, Bel Powley, Jack Davenport, Tom Irwin, Steve Carell

Genre: Drama
Teman: Meta


Ingår i följande teman


Meta





     

Dela |