Eurovision Song Contest: The Story of Fire Saga (2020)
Ferrell sätter fyr på europeisk institution
”Livet är en Schlager”. Var det inte så den hette, den där svenska bitterljuva dramakomedin för cirka 20 år sedan med manus av Jonas Gardell? Om diverse missöden och spruckna drömmar men med ett riktigt överdrivet schlagerslut.
Här kommer en amerikaniserad variant, med en blick utifrån på detta speciella europeiska fenomen som resten av världen och många européer själva undrar vad det egentligen består i. Men samtidigt, många av oss har följt det sedan uppväxten av olika orsaker för komplicerade för att sammanfatta enkelt. Will Ferrell råkar ha en svensk fru och fascinationen för tävlingen har tydligen växt fram gradvis till dess det här blev resultatet. Och skruva nu ner anspråken på djuplodande insikter. Filmen
är fånig och kantig, oftast medvetet fånig och kantig med hög grad av låg humor. Men samtidigt kärleksfullt utförd, med gott humör och viss charm. Med en Netflix-budget har man återskapat scenarier som faktiskt inte ligger så långt från verkligheten. De kan i förbifarten slänga in en kavalkad bidrag från olika länder som ser ut och låter som bidrag vi har sett i tävlingen genom åren, vare sig vi vill påminnas om dem eller inte.
Ett antal gamla schlagerstjärnor inklusive Eurovision-vinnare, varav några svenska, passerar revy längs vägen, inte minst i ett segment med allsång på ett slott. Men vänta nu, ska vi kanske ta det lite från början? Två drömmande islänningar, en pojke och en flicka, upptäcker schlagerns makt när de följer finalen 1974 och Abbas ”Waterloo” öppnar deras sinnen. De är ”troligen inte syskon”, men ingen vet säkert eftersom en viss medelålders herre i den isländska fiskebyn har ett rykte om sig om att ha haft ihop det med flera av bygdens kvinnor. Lars och Sigrit slutar dock aldrig drömma om att nå det högsta målet, Eurovision Song Contest.
Och via vissa bisarra omständigheter lyckas de. Slumpens skördar, älvornas inverkan, skurkaktiga komplotter och ren flax. Mitt i äventyret. Där väntar bland annat en rysk konkurrent som vill slå sina lovar i Sigrit och en grekisk förförisk sångerska som gör detsamma med Lars, av lite olika anledningar. Fler missöden. Drama och intriger. Svartsjuka. Och en överdos schlagerkitsch, med ingredienser som Will Ferrell et al samlat på sig av allt att döma genom att ståndaktigt stirra sig igenom en serie av verklighetens motsvarigheter.
Så, kverulanta kalenderbitare kan häkta upp sig på att röstningsförfarandet i semifinalen inte redovisas exakt som i verkligheten. Eller att vissa tävlande (Sverige!) överskrider tillåtet antal personer på scenen, att Islands bidrag är 22 sekunder för långt för att klara treminutersgränsen, att finalen arrangeras i ett Skottland där geografin inte stämmer eller andra snedsteg som redan kartlagts av bland andra BBC (med glimten i ögat, ska sägas). Å andra sidan, den direkta anledningen till att Fire Saga-duon överhuvudtaget får åka utrikes och tävla är - såvitt jag vet - ytterst ovanligt förekommande i sammanhanget. Och det här är som sagt inte direkt en dramadokumentär…
Det är väl strängt taget en komedi som har hållbart material för 90 minuter men fortsätter av bara farten i 30 till. Men det är något vällustigt i de här excesserna, utformade av en amerikan som tycks gilla Europa på något sätt han inte riktigt kan förklara själv, i samråd med en regissör och motspelerska som en gång samarbetade i ”Wedding Crashers” - där Ferrell hade en liten biroll som begravningsraggare, om ni minns. Lite av samma mönster där, en farsartad historia som egentligen var för lång men levererade så många minnesvärda scener att den ändå i sin ofullkomlighet blivit en högst omsebar historia. Om detsamma kan sägas om detta, är en fråga där svaret får vänta. Om du redan av hela ditt hjärta hatar tävlingen filmen driver med, så håll dig borta. Det här är inte din typ av länge efterlängtat lustmord. ”Fire Saga” är nog främst för dem som känner igen vad det handlar om och tycker att det kan vara helt ok med en film fylld av engelska på halvdant imiterade europeiska accenter, komiska kraschlandningar, olyckor som gör ont och en stor dos Ferrell som mest Ferrell-sk.
© Johan Lindahl2020-07-05