7 Days in Entebbe (2018)
Vill visa alla sidor av klassiskt kapardrama
Aktionen i sig har gått till historien. Den var djärv, riskabel och kunde ha lett till många fler spillda människoliv än som blev fallet. Framför allt de som tillhörde gisslan. Nu överlevde nästan alla av dem. Men ursäkta, jag avslöjar för mycket. Å andra sidan är det här en ganska välkänd historisk händelse som kan skildras på flera sätt. Exempelvis, vad ledde fram till aktionen i fråga? Och det är väl egentligen där filmen lägger mest energi.
Flygplatsen Entebbe var sannolikt inte så bekant för de flesta i omvärlden före 1976. Nu ringer en klocka för många av oss när det nämns, även om vi inte råkar ha glasklara minnen av precis vad eller när det hände. Israeliska kommandostyrkor flögs in och fritog fångar som tagits av en grupp radikala palestinier i samarbete med tyska vänsteraktivister. Eller terrorister, enligt det vedertagna språkbruket. Allting här handlar om att begå en balansgång. För mycket av det som tilldrog sig under den här perioden är fortfarande kontroversiellt . Hur ska man egentligen beskriva det? Hur många vinklar kan man försöka täcka in?
Den här filmen gör ett tappert och närmast beundransvärt försök att få med så mycket som möjligt av det som händer i anslutning till de mest dramatiska inslagen. Varför bestämde sig de radikala västtyskarna att ingå allianser med palestinska utbrytargrupper som PFLP? Hur såg situationen ut kring Israel och den palestinska befolkningen under dess territorium under 1970-talet? Sedan tillkommer relationen till Uganda, där det kapade planet från Air France landade. Diktatorn Idi Amin hade, vilket antyds helt kort i filmen, en gång i tiden haft en god relation till västmakterna och Israel men sedan bytt fot och siktade i stället på att bli en hjälte i östblocket och arabvärlden. Att gisslan hamnade där var ingen tillfällighet. Eller att Israels regering såg vissa problem med att flyga in egna soldater och genomföra en raid på vad som uppfattades som fientligt område. För så var det i det här läget.
Här vill man förmänskliga i princip alla inblandade. Terroristerna eller flygkaparna har sina motivationer och är inte alltid överens sinsemellan. Det är man inte heller i den israeliska regeringen kring om man ska förhandla, förhala eller sätta hårt mot hårt redan från början. Här finns äldre passagerare som med all sannolikhet en gång överlevt Förintelsen. Andra som har barn i akut fara. Och fransk kabinpersonal som framstår i heroisk dager utan att framhäva sig själva.
De radikala palestinierna har sina berättelser om en förtryckt befolkning, medan en israelisk soldat kämpar med plikten mot fosterlandet och relationen till flickvännen som undrar varför just han måste ställa upp när staten kallar. Hon är dansare och del av en ensemble som framför en föreställning; suggestivt korsklippt koreografi parallellt med klimax i filmen. Som sagt, hur man än gör när man närmar sig det här ämnet kommer kritiken från något håll. Eller alla håll. Och filmen vill inte blidka alla eller föra fram propaganda för någon inblandad part, som jag uppfattar det. Lyckas den i sina föresatser? Ja, i stort sett har de gjort ett fullt respektabelt jobb med väl utmejslade personporträtt och genuin spänning i slutet, även om jag kände till händelseutvecklingen i stora drag redan innan.
© Johan Lindahl
2020-06-29
Originaltitel: 7 Days in Entebbe
Storbritannien/USA/Frankrike/Malta, 2018
Regi: José Padilha
Med: Daniel Brühl, Rosamund Pike, Lior Ashkenazi, Eddie Marsan, Denis Ménochet, Ben Schnetzer, Angel Bonanni, Nonso Anozie, Juan Pablo Raba, Omar Berdouni, Andrea Deck, Zina Zinchenko
Genre: Drama, Historia, Thriller
Hemmabio: 2018-10-01
