Suburbia (2001)

"Growing up doesn't make any sense..."

Just när jag plitat ner anteckningarna och radat upp referenser till andra filmer på ett lagom insatt sätt, slår jag upp festivaltidningen Draken och intervjun med regissören Rose Troche - där naturligtvis ungefär samma filmer nämns. Men utan att gödsla med jämförelser kan man säga att filmen hör hemma i två traditioner som gärna sammanfaller. Dels bland de filmer som berättartekniskt byggs upp kring olika människoöden som passerar och påverkar varandras vägar, ibland omärkligt, ibland oerhört påtagligt. Där finns kronjuvelen "Short Cuts", liksom svenska "Tic Tac" och den franska "Beating of the Butterfly's Wings" (festivalfilm i fjol).

Ibland, som här, ingår hopp fram och tillbaka i både rum och tid. Greppet används ofta medvetet förvirrande, men förhoppningsvis förstår man syftet efteråt. När dessa filmer är som bäst lämnar man lokalen med en känsla av både upprymdhet och logik mitt i kaos. Och jag tycker nog att Rose Troche lyckas komma dit till slut. Under filmens gång känns den stundtals för smart för sitt eget bästa. Tidsförskjutningarna och de subjektiva scenerna som lämnar realismen för att skapa en bild av inre upplevelser är ofta intelligenta och snyggt utförda - men svåra att omedelbart sätta i sina sammanhang. Efteråt verkar de dock ha hittat sin plats. De få av Atom Egoyans filmer jag sett har samma kvaliteter - även om både de och den här filmen säkert tjänar på att ses om.

"The Safety of Objects" hör också, i attityd och atmosfär, hemma bland andra amerikanska vardagslivsskildringar som "American Beauty" och "Människor emellan". Familjen är i kris och förstadsfolket sänks andligt och mentalt av prestationsångest både på arbets- och så kallad fritid. Det ger en inblick - sann eller inte - i den amerikanska själen som är en mer effektiv kritik av kapitalismen och konsumtionssamhället än vad någon öststatspropaganda under kalla kriget någonsin lyckats med.
Objekt, prylar, saker (kärt barn har många namn) - är det där tryggheten ligger? frågar filmen oss. Människor är ju så besvärliga. Fyra familjer med varierande grad av kärnstatus möts främst i egenskap av grannar. Problemen hopar sig. Skilsmässor, trafikolyckor, tonårsångest, krossade karriärdrömmar och stelnat sexliv - you name it, det finns här. Vi möter mamman som verkar ha bättre kommunikation med sonen som ligger i koma än med dottern som lever, konsumerar (och annat onämnbart med ändelsen -erar) som vanligt vaket folk. Grabben i tidiga tonår med ett ovanligt personligt förhållande till barbiedockor. Och tjejen i ungefär samma ålder som utbrister "Growing up doesn't make any sense..." till sin mamma. Vuxna verkar ju inte veta mer om vad som är viktigt i livet. Det finns många trauman i det här sällskapet och lika många lösningar på hur man blir kvitt dem - varav få fungerar.

Men till slut lyckas Troche i alla fall ingjuta en aning mer hoppfullhet än vad de flesta filmer i samma genre anstränger sig för att göra. Och slutintrycket är att hon gjort en utmanande och underhållande, tät och tekniskt imponerande film som svajar en smula på grund av sina höga ambitioner men utan att skämmas kan jämföras med just de filmer jag nämnt ovan - och flera av dem jag (rädd för den långrandighet som jag i stället uppnådde med den här meningen) undvek att räkna upp. En levande film om levande människor som precis som en del av dessa människor vågar ta risker för att skilja sig från mängden.

© Johan Lindahl
2002-01-28

Originaltitel: The Safety of Objects
USA / Storbritannien, 2001
Regi: Rose Troche
Med: Glenn Close, Dermot Mulroney, Patricia Clarkson, Moira Kelly, Joshua Jackson, Mary Kay Place, Jessica Campbell, Robert Klein

Genre: Drama
Teman: GFF2002

Ingår i följande teman

Sök