Viva, Zapata! (1952)

Inte hela storyn, men starkt ändå

Mexikanska revolutionen i början av 1900-talet är en lång och snårig historia. Sannolikt är det inte ens en bra idé att försöka fånga alla dess dimensioner och intrigvändningar i en enskild långfilm. Kanske i en TV-serie. Annars kan jag spontant rekommendera en podcast som ”Revolutions” av Mike Duncan, där den här perioden ägnades en säsong häromåret. Men av alla rebeller, presidenter och gerillaledare som gjorde sitt avtryck är det ofta ett namn som har fastnat mer än andra för eftervärlden: Emiliano Zapata.

Kanske något ironiskt med tanke på att han enligt de flesta utsagor var en av de profiler som hade minst personligt intresse av att uppnå en hög position och rentav leda hela landet. Det fanns andra som var mycket mer målinriktade och bokstavligen beredda att gå över lik för att få sådan makt. Zapata, infödd i en hyfsat ansedd familj som hamnat lite i bakvattnet, kom att utvecklas till en ledare för en på goda grunder missnöjd bondeklass, framför allt i den centralt belägna delstaten Morelos. Så skildras upprinnelsen till hans engagemang i den här filmklassikern. Han är inte tillräckligt ’fin’ för att fullt ut accepteras av de mest bemedlade och han har problem att få anhålla om sitt hjärtas dam. Hon tillhör en mer framgångsrik familj, medan hans egen fallit i aktning inte minst i rena fysiska tillgångar; mark och likvida medel.

Inte heller verkar han först så tänd på idén att leda uppror i större skala, även om han är inblandad i intrång på andras marker ihop med förtryckta bönder som tvingats bort från jorden de brukat i generationer av nya inflytelserika jordägare med mindre arméer till sitt förfogande. Han deltar i en delegation som besöker långvarige presidenten Porfirio Díaz, som själv ser en landsfader i spegeln men så dags utvecklats till i princip en diktator. Omständigheterna skapar gerillaledaren Zapata. Det är där han kanaliserar sin energi och sin begåvning. Han blir rätt man på rätt plats för många som söker upprättelse. Men det betyder inte att det blir okomplicerat. Många intressen står på spel och även ett genombrott kan leda till fler komplikationer.

I den här versionen är det Hollywood à la 1950-talet som ger sin syn på södra grannlandets ikoniska inre konflikter några decennier tidigare. Man kan slås av hur nära i tiden det ändå ligger händelserna som skildras. Och det här är ett Mexiko där alla talar engelska av praktiska skäl och i stort sett alla skådespelare är amerikaner. De skådespelarna råkar sedan heta saker som Marlon Brando (inte helt överraskande i huvudrollen), Anthony Quinn som hans bror och kumpan i kampen, liksom en viss Joseph Wiseman som kan verka förvirrande bekant, innan man till slut inser att han var Dr No i den första James Bond-filmen tiotalet år senare. En viktig roll spelar även Jean Peters som den kämpande hustrun, hon som först möter motstånd i äktenskapsplanerna, sedan lär sin make läsa med hjälp av Bibeln men lever ett liv i ständig oro över om han ska komma levande hem från sina ständiga eskapader.

Att filmen inte bara blir en flaggviftande heroisk, überromantisk skildring (vilket den ibland gränsar till att vara) kan troligen delvis hänskjutas till att manus skrevs av en John Steinbeck, en av de mest omhuldade amerikanska författarna under 1900-talet. Liksom regin av den omdiskuterade men omvittnat begåvade Elia Kazan. Det finns en livlighet och vitalitet i den här svartvitt fotograferade inbördeskrigsskildringen som ändå inte gödslar med stora slag, utan snarare skildrar skärmytslingar, bakhåll, svek och förräderier samt ger tid för reflektion över vad livet egentligen går ut på. Och vad en person är kallad till under sin korta tid på jorden. Även om en och annan sekvens tar plats i societeten och presidentpalatset, så är det huvudsakliga ärendet att visa livet ute på stäppen, i bergen och de mindre byar där Zapata hade sin bas och främst rörde sig. Perioden innehåller alltså ett flertal andra figurer med större ambitioner och maktbegär som slogs om chansen att dominera landet under en utdragen och för landet i stort ganska plågsam period under flera år. Verkligheten var som ofta, värre än vad en film kan illustrera. Men som sagt, antagligen var det ett vist beslut att koncentrera sig på en del av den historien och försöka teckna ett porträtt av en person som tillåts vara komplex men ändå uppenbart var och är en hjälte för många.

© Johan Lindahl
2021-01-01

Originaltitel: Viva Zapata!
USA, 1952
Regi: Elia Kazan
Med: Marlon Brando, Jean Peters, Anthony Quinn, Joseph Wiseman, Arnold Moss, Alan Reed, Margo, Harold Gordon, Lou Gilbert, Frank Silvera, Florenz Ames

Genre: Äventyr, Drama, Historia
Svensk biopremiär: 1952-10-20

Sök