The Great (2020)

Greatish...

- Hur var din kväll?
- Jag blev inte våldtagen.
- Inte jag heller. Om någon uppfinner någonting enklare än knappar ligger vi illa till.
Efterfestsnack i ryska kungliga palatsets korridorer, cirka 1750-kallt.

Katarina den Stora: utan omsvep en av historiens mest inflytelserika kvinnor. Nu skildrad från ett perspektiv man kanske kunde kalla ’porträtt av den framtida härskarinnan som ung dam’. Med ingång där hon själv skickas från sitt fäderneshem i Centraleuropa, bortgift med en ung kejsare i Öster. Redan förtexterna annonserar direkt att det här ska ses som en bara bitvis sanningsenlig berättelse. Och komiken står i högsätet från scratch. Allt är lite lagom absurt. Frågan är, går du igång på den här versionen av 1700-talets rojalistiska intriger eller inte?

Kulturkrockarna kommer omgående. Brudparets respektive syn på hur bröllopsnatten ska gå till skiljer sig åt en aning, till exempel. Umgänget med andra kvinnor i hovet är en annan utmaning. Katarina (förkroppsligad av Elle Fanning) försöker diskutera fransk filosofi men sällskapsdamerna är övervägande analfabeter och vill hellre kasta kula i slottsträdgården. När det gäller de historiska detaljerna skarvas det som sagt en hel del. Men den grundläggande kända bilden av Katarina som en intellektuell renässansmänniska som gifter sig med en mindre begåvad man med förkärlek för jakt, älskarinnor och allmänt omogna upptåg, bekräftas med bred marginal.

- Nu ska vi ge de där onda blonda svenska jävlarna!
Serieskaparen Tony McNamara var inblandad i filmen ”The Favourite” häromåret, vilket kan förklara fixeringen vid intriger i ett kungahus och galghumor parat med genuin grymhet. Passion och perversion. Inte nödvändigtvis bokstavligt sanna händelser kan innehålla en hel del sanning. Och lärdomar, samtidigt som det är ruskigt underhållande. Svartsynt men inte komplett cyniskt, obehagligt och oförutsägbart men med något slags hopp om förändring. Det här hovet erbjuder sin beskärda del dekadens samtidigt som landet ligger i krig med - Sverige. Kejsaren som ännu inte klivit ut ur skuggan av sin framgångsrike far kan krydda festliga gästabud med att låta bära in några svenska huvuden som dekorationer på matbordet. Smakfullt!

- Är det här en revolution eller en jäkla bokklubb?
Nykomlingen Katarina måste försöka blidka sin man för att undvika ett olyckligt öde, men smider samtidigt ränker. Någon planterar idén att hon själv skulle kunna ta över tronen på sikt. Men hur? Och framförallt, hur väljer man rätt allierade, vem kan man lita på? Det har på sina håll påpekats att serien innehåller otrevligheter mot djur. Och det är klart att Peter III (Nicholas Hoult) inte direkt etablerar sig som en stor förkämpe för icke-mänskliga varelsers väl och ve. Å andra sidan är han inte så empatisk mot andra människor heller om de inte tjänar hans syften. Så det gäller för alla omkring att åtminstone ge sken av lojalitet.

Spår av den sanna historien vävs in i en rapp, raljant fars à la ”Veep”. Castingen är väl mer diversifierad än det riktiga ryska hovet såg ut vid den här tiden, men det gör ju ingenting. Kanske har de inspirerats av musikalen ”Hamilton” som jag själv naturligtvis inte sett, men alla ändå talar om oavsett om de har sett den eller inte. Seden att krossa glasen i golvet efter varje skål som utbringas kanske börjar kännas överdriven redan efter några avsnitt, men det är kanske så det var? Städpersonalen på slottet har överhuvudtaget anledning att begära övertidstillägg, vilket de sannolikt inte hade under det feodala samhällsskick som skildras.

Många bollar ska hållas i luften när drottningen försöker komma på någotsånär vänskaplig fot med sin mäktige, men i alla avseenden högst medelmåttige make. Därutöver måste hon blidka sällskapsdamerna i hovet och komma ur en ond cirkel av intriger och illvilligheter i den kretsen, följa valet av ny patriark efter en oväntat underhållande och ibland bokstavligen eldfängd process, liksom hantera det faktum att kejsaren - som själv håller sig med en och annan älskarinna - ordnar fram en ung älskare åt sin fru. Varje dag innehåller en ny spännande utmaning. Och så planerar hon palatskupp ovanpå allt ovanstående…

Smittkoppsbekämpning. Om tjänarna drabbas, är kutymen bara att samla ihop dem och elda upp dem enkelt och smidigt. Bara de adliga förtjänar någon form av vård. Och idéer från Asien och någon form av primitiv vaccinering är inget som de flesta i hovet kan tänka sig, när frågan plötsligt blir väldigt konkret. Är detta Guds straff för att kejsarinnan insisterat på att få in lite mer kulturvetenskap i det dagliga umgänget? Hon har bland annat dragit in en tryckpress på slottet som gåva till sin make. Alla är inte lika förtjusta. Mitt i satiren demonstrerar serien vissa nyanser och problematiserar förhållandena. Nya fina idéer kan inte alltid implementeras utan att ta hänsyn till rådande förhållanden. Även om nu ”The Great” utannonserar sig själv som bara delvis sanningsenlig, gör den ändå seriösa försök att väva in lite allmänbildning; kunskaper om den historiska situationen och samhällsbygget, inklusive livegenskap, de stora klasskillnaderna och inte minst krigen. Mot Sverige. Tidigare ryska territorier är ockuperade av barbarer som tvingar befolkningen att ’äta köttbullar och lingonsylt varje dag’, får vi veta. Katarina besöker själv fronten och blir bedrövad, men kan man bara avsluta ett krig hur som helst? Och hur ska hon komma i en position att förändra något överhuvudtaget?

Katarina fortsätter med sitt uppsåt att öppna Peters sinne för moderniteten, trots eller tack vare hans begränsade begåvningsreserv. Som i ett avsnitt där man avslutar med ett experiment involverande en liten hund och en hemmagjord fallskärm, följt av Thomas Dolbys ”She Blinded Me With Science” över eftertexterna. I enlighet med seriens frifräsande attityd och möjligen medvetet alternativa historieskrivning förekommer den svenske kungen med gemål i ett avsnitt med försök till fredsförhandling som liknar en feberkurva i narrativt hänseende. Man kan som svensk fråga sig vilka regenten Hugo och hans hustru Agnes egentligen ska föreställa rent historiskt, men de två unga kungarna drabbar samman i ett underhållande möte, som bland annat refererar till pressfriheten i Svea Rike. Jo, det var ändå kring den här tiden som Sverige instiftade tryckfrihetslagar ganska tidigt i ett internationellt perspektiv.

Blir det för många vulgariteter och sex som vapen, som Pat Benatar skulle ha sagt? Är det lite för fyndigt och samtidigt småbrutalt i ungefär lika doser? Tja, visst finns detaljer man kan anmärka på och alla är nog inte på den här våglängden. Men gillar du exempelvis ”The Favourite” eller ”The Death of Stalin” är det troligare att det klickar. Som det gjorde för mig den absolut största delen av tiden.

Säsongen slutar vid en viss punkt i historien. Eller en punkt i seriens version av historien, vilken alltså är genomsyrad av en betydande konstnärlig frihet. Med en basal kunskap om den ryska regentlängden vet vi vartåt det lutar och att det finns anledningar att - spoiler alert - huvudpersonen blivit känd för eftervärlden som just Katarina den Stora. Den vidare processen fram till hennes härskarskap verkar osäkert om och när den kommer att berättas i det här formatet, på det här sättet, av det här gänget. Sedan tidigare finns det en serie med Helen Mirren som drottningen i ett betydligt senare skede. Klart är i alla fall att det vore kul om det blev en fortsättning. Tills vidare har i alla fall de här tio avsnitten varit något av det mest vanebildande under våren 2020. Farligt nära en femma för Fanning & Co.

© Johan Lindahl
2020-07-02

Originaltitel: The Great
Storbritannien/Australien, 2020
Regi: Matt Shakman Ben Chessell m fl
Skapare/show runner: Tony McNamara
Med: Elle Fanning, Nicholas Hoult, Phoebe Fox, Sacha Dhawan, Charity Wakefield, Gwilym Lee, Adam Godley, Douglas Hodge, Belinda Bromilow, Bayo Gbadamosi, Danusia Samal, Sebastian De Souza

Genre: Drama, Historia, Komedi, TV-serie
Hemmabio: 2021-03-12
Teman: Originalproduktion från Hulu

Ingår i följande teman

Sök