Porträtt av en kvinna i brand (2019)
Stor filmkonst om konst och samhällets förväntningar
Det är omöjligt. Men måste utforskas. Det är en sådan historia igen, om en nyfunnen relation som utvecklas till något djupt och intimt på kort tid men inte kan ha framtiden för sig. Eftersom en fullkomlig frihet att välja sin framtid inte finns på kartan i det sammanhang där det utspelas.
Är det förutsägbart? En aning kanske. Men ”Porträtt av en kvinna i brand” är filmkonst. Det är en film om konst men framför allt om relationer och om samhällets förväntningar. För att beta av de grundläggande förutsättningarna: Frankrike på 1700-talet. Geografiskt anges det som Bretagne, så den där ön där nästan allting tar plats borde befinna sig utanför den franska Nordvästkusten. Dit anländer en ung kvinnlig konstnär för att utföra ett uppdrag åt en fin familj vars dotter skall giftas bort, vilket dottern själv inte är överdrivet förtjust i. Hon har hämtats från ett kloster där hon troligen inte heller själv har valt att vistas tidigare. Anledningen till att hon nu är föremål för ett äktenskapligt arrangemang är att hennes syster omkommit under oklara omständigheter. Men sannolikheten att inte heller systern ville tvingas in i ett giftermål med någon okänd friare från en annan fin familj verkar tämligen hög.
Det tänkta porträttet ska övertyga den potentielle maken från italienska Milano om brudens lämplighet. En manlig målarmästare har redan gjort ett försök men misslyckats. Nu är det unga konstnärinnan Marianne som får spela rollen av sällskapsdam och samtidigt framställa en attraktiv avbild av gissningsvis ungefär jämnåriga Héloïse i hemlighet. Invigda i projektet är mamman i huset (Valeria Golino från ”Rain Man” och ”Hot Shots”) och en tjänsteflicka. Ön är ödslig och vindpinad. Stora vågor drar in över en kuperad terräng. Helt obefolkad i övrigt är den inte, men det finns gott om utrymme för långa promenader, personliga samtal och eventuellt simturer om man vågar sig på sådant. Men vattnet är kallt och den kuperade kusten innehåller förrädiska fällor. Héloïse vill ta vara på sin nyvunna frihet innan den försvinner igen, men hon vet inte ens om hon kan simma. Målarinnan Marianne är jämförelsevis mer världsvan och kan berätta om societetslivet i de större städerna. Men kommer planen, bedrägeriet som det egentligen handlar om, att gå i lås enkelt och smidigt - eller tillstöter komplikationer? Gissa själva.
Tjänsteflickan Sophie får också en större roll i dramat än man kan förledas tro. Inte så banalt som ett tredje hjul under kärran, men hon har sina egna problem att lösa, samtidigt som de tre när de lämnas åt sitt öde under några dagar diskuterar Orfeus och Eurydike, spelar kort och utreder diverse lösningar på hennes dilemma. Filmen är i stort ett stillsamt relationsdrama utan alltför yviga gester, men det har kännbar laddning och gör mycket effektfullt av de naturligt dramatiska omgivningarna på ön, liksom det förhållandevis spartanska residenset och udda ögonblick som inte har så mycket med huvudhandlingen att göra. Som en samling vid brasan med andra öbor där mer eller mindre spontan stämsång uppstår i sällskapet. Det är mycket vi inte får veta om själva platsen, mer än i brottstycken, men den fyller sitt syfte som grund för meditation över livet, där den tillfälliga isoleringen för vissa blir en andningspaus mellan andra liv som andra har valt åt dem.
© Johan Lindahl
2020-05-31
Originaltitel: Portrait de la jeune fille en feu
Frankrike, 2019
Regi: Céline Sciamma
Med: Noémie Merlant, Adèle Haenel, Luàna Bajrami, Valeria Golino, Christel Baras, Armande Boulanger
Genre: Drama, Romantik
Svensk biopremiär: 2019-12-13
Hemmabio: 2020-04-22
Teman: Konst på film
Ingår i följande teman
