Marriage Story (2019)
Kaotiskt men kraftfullt om fallerade förhållanden
Nej, ni har rätt. Det finns egentligen ingenting försvarbart negativt att säga om den här filmen. ”Marriage Story” är i det stora hela storartad och framförs med slående inlevelse. Men. Men. Några små randanmärkningar har jag. Anmärkningar som under en viss period av filmen gör att jag börjar tvivla på vad den egentligen ser som sitt viktigaste ärende. Det börjar med inblickar i ett äktenskap på väg att ta slut. En del av oss har erfarenheter av just det där: separationer och skilsmässor. Det är ingen lek. Och det framställs inte heller så av manusmakare/regissör Noah Baumbach. Absolut inte. Två begåvade, kanske rentav briljanta människor med många positiva egenskaper har levt tillsammans i ett antal år men sprickorna har börjat blottas.
Tidigt funderar jag på att ta den lätta vägen ut och kalla det en amerikansk ”Trolösa”. En historia om spirituella och karismatiska människor i kulturbranschen med problem att vara trogna och hålla ihop ett äktenskap. Det är kanske inte är så konstigt att filmer om familjeförhållanden ofta utspelas i den värld där de flesta dramatiker själva rör sig. Det behöver inte vara ett problem, men man kan vara uppmärksam på perspektiven. Är berättelsen tillräckligt universell? Själv upplevde just ”Trolösa” som väldigt stark när jag såg den för flera år sedan. Annars är ”Kramer mot Kramer” en given referens med sin infekterade vårdnadstvist.
Nu är den här hårt hyllade filmen sin egen historia. Arbetsnarkomanen Adam Driver och Scarlett Johansson kör, ja, hårt. Inte minst i den obligatoriska grälscenen som i det här fallet inträffar under filmens andra halva. Om inte annat ska ni se filmen bara för den. Nej, det är inte trevligt, men den typen av dialog framförd på det sättet är vad som gör film organisk. Levande. Vad som börjar med ett meningsutbyte i synbart samförstånd tar en elak vändning och eskalerar till ett urhävande av alla aggressioner som lagrats och ackumulerats. Och scenen behövs, inte minst för att filmens mittparti har en tendens att låta advokaterna ta över allt luftrum. Laura Dern framför allt, men även Alan Alda och Ray Liotta kliver in och klampar över allt levande. Tja, kanske inte Alda som är lite för snäll i jämförelse med kollegorna. Paret på väg att skilja sig hade egentligen tänkt klara av bodelningen utan jurister inblandade och när det väl smäller inser de konsekvenserna. Kanske var det nödvändigt, kanske är det så att för en svensk är inte den här infernaliska inblicken i det amerikanska rättssystemet när det gäller familjerätt det mest angelägna med filmen. Jag kan ha fel. Men jag vet vad jag själv känner. Det är inte spelandet, eller skrivandet i sig som hindrar mig från att älska filmen förbehållslöst. Det är undran över fokus och var den emotionella energin ska läggas mest. Mitt sporadiska motstånd är mer instinktivt än intellektuellt. Men…. Det finns snart sagt inga felsteg i hur det spelas upp. Och nu har jag hittills inte nämnt birollerna av Julie ”Airplane!” Hagerty som Scarletts mamma eller Merritt Wever som syster. Det är mycket som kan nämnas i den vägen, även personligheterna i det New York-teatersällskap där vi först introduceras för huvudpersonerna.
Filmen är faktiskt också oväntat rolig. Det vore tjänstefel att inte tillägga. Rolig på ett sätt som ofta bygger på missöden, bristande kommunikation eller mänskliga nycker. Och när allt knyts ihop på ett sätt som inte kan kännas annat än tillfredsställande blir frågan: vad var det som fick mig att känna sådan skepsis under ett parti juridikmangling mitt i allt? Det finns troligen en plan med varför allting som är med i filmen, är med. Allt fyller nog sin funktion för att få fram den tänkta genomslagskraften till slut. Helheten för mig blir något liknande huvudpersonerna själva. De är långtifrån perfekta varelser och agerar ofta mot sitt eget bästa, men kommer ändå ut på andra sidan synbart klokare och med framtiden för sig. Livet kan vara en röra; det är bara att vänja sig. Filmen i sig kanske skulle falla ihop om man tog bort någon av beståndsdelarna. Och jag vet inte om något av det skulle kunna formuleras om och presenteras bättre. Kanske kan det bara bli som det blev: inte 100 procent klockrent men ändå så kraftfullt att invändningarna verkar ogina.
© Johan Lindahl
2020-06-27
Originaltitel: Marriage Story
Storbritannien/USA, 2019
Regi: Noah Baumbach
Med: Adam Driver, Scarlett Johansson, Julie Hagerty, Laura Dern, Ray Liotta, Azhy Robertson, Wallace Shawn, Matthew Shear, Merritt Wever, Alan Alda
Genre: Drama, Komedi, Romantik
Svensk biopremiär: 2019-11-29
Hemmabio: 2020-08-28
Teman: Originalproduktion från Netflix
Ingår i följande teman
