Lånaren Arrietty (2010)
Stort filmhantverk om smått folk
Det fanns egentligen ingen som helst anledning till att jag dröjde så länge med att se Studio Ghiblis tolkning av berättelsen om Lånarna. Som barn fascinerades jag djupt av Mary Nortons – redan då ganska gamla – barnböcker om ett släkte minimänniskor som bodde under golvet och "lånade" vad de behövde från de stora därovanför. En eftertraktad resurs var bland annat läskpapper, vilket jag sent om sider insåg var något som användes när man skrev med gammaldags bläckpennor. Lånarna använde dem, vill jag minnas, som mattor.
Hur som helst, Studio Ghiblis filmer å sin sida har i många år lyckats väcka lika stor förundran hos den vuxne mig. Ändå har alltså den här fått bli osedd alldeles för länge. Jag vet inte riktigt varför, men nu är det hur som helst åtgärdat.
Och resultatet av den löftesrika kombinationen Ghibli/minimänniskor är, föga förvånande, en film som känns magisk från första till sista rutan. Historien är enkel men solid och utförandet är ren världsklass. I bilderna, av regndroppar mot löv och ett härligt gammalt hus insjunket i prunkande grönska, och i ljudet förstås, Studio Ghiblis kanske allra bästa gren. Även det vardagliga blir poesi i deras händer. Här lyckas de genom att förstärka ljuden på ett inspirerat sätt göra tittaren lika liten som huvudpersonerna.
En sjuklig grabb som inväntar en hjärtoperation flyttar ut till mormor på landet. Redan första dagen skymtar han dem, de små som hans mamma berättat om från sin barndom. De små, å sin sida, försöker hålla sig hemliga – även om mikrofarsan medger för fjortonåriga Arrietty att det kan finnas människor som inte vill illa. Och ibland måste man inte vilja illa för att ställa till det. En oväntad vänskap väcker snabbt problem och fara. Ska småttingarna kunna bo kvar i den mysiga lilla fristad de skapat sig?
Även den människa som utgör största hotet i den här filmen är svår att klassa som genuint ond, kan jag väl avslöja direkt. Det här är inte en film om skurkar utan om det magiska som uppstår när väldigt små människor lever och "lånar" hos stora. Här finns så mycket stoff för underbara scener att det knappt behövs någon större dramatik, även om sådan också serveras. Regn och väder blir på klassiskt Ghibli-manér till uppslukande konst, för att inte tala om den dramatiska effekten när en korp fastnar i ett myggnät.
Hiromasa Yonebayashi är en Ghibli-veteran som till slut gjorde sin regidebut med ”Lånaren Arrietty”. Här förvaltar han det mysiga temat såväl som Ghibli-gudfadern Miyazakis förpliktelser och manus på ett härligt vis.
FOTNOT
Han är också regissör på ”When Marnie was There” som då beskrevs som Studio Ghiblis sista film. Nu blev det inte riktigt så, med grundarens Miyazakis återkomst och en kommande film i produktion. Det var la roligt?
© Anders Lindahl
2020-03-21
Originaltitel: Kari-gurashi no Arietti
Japan, 2010
Regi: Hiromasa Yonebayashi
Genre: Animation, Barnfilm
Teman: Studio Ghibli
Ingår i följande teman
