The Dead Don't Die (2019)

Svart zombiekomedi med sociala kommentarer

En del får alltid ja när de ringer. Det brukade vara så för Woody Allen, men det är väl mer osäkert numera. Jim Jarmusch verkar dock ha sina tentakler rätt inställda och förtroendet intakt. Sedan har han sina stamgäster, eller stampolare, som alltid ställer upp. Det är med andra ord mycket som känns bekant, om man är bekant med vad han gjort förut. Vilket jag delvis är - men han har hållit på länge. Han har gjort mycket. Nej - jag har inte sett allt. Det kan vara lite av en humörfråga hur man svarar på ännu en av hans orgier i självmedveten ironi, inbyggda interna skämt och en långsamt betraktande blick på mänskligheten, möjligen småleende men inte akut överoptimistisk.

Han verkar någonstans tycka om människor, men om han tror på mänsklighetens framtid är mer tveksamt. Särskilt inte efter det här. Nu är det zombier som gäller och utgångspunkten är en amerikansk småstad. Vad annars? Om man nu inte redan överdoserat på odöda i olika sammanhang så tycks han faktiskt ändå ha en del att tillföra även den här genren. Några lokala, lätt stoiska poliser börjar ana att något inte står rätt till. Dagsljuset verkar inte följa de vanliga mönstren. Och fenomenet arctic fracking för att utvinna naturtillgångar ska visserligen inte alls vara något problem enligt de som ’äger frågan’, men många misstänker ändå att metoden kan ha fått jordaxeln att flytta sig och därmed påverka civilisationen på djupet. Det här kommer att sluta illa, upprepar den yngre polisassistenten (Adam Driver). Den äldre (Bill Murray) har lite mer förhoppningar men det blir svårare och svårare. Här börjar ungdomar på uppfostringsanstalten och en svårtillgänglig skogseremit se ljuset - det vill säga mörkret - före de flesta andra. Var kommer våldet ifrån? För mystiska saker börjar hända. Kycklingar försvinner, sedan kor, sedan får några olycksaliga servitriser packa ihop för gott.

Att eremiten spelas av Tom Waits är väl inte helt oväntat. Att en synnerligen excentrisk begravningsentreprenör med möjlig skotsk accent och fallenhet för samurajsvärd porträtteras av en bleksminkad Tilda Swinton är inte heller en överraskning om man vet regissörens preferenser. Att filmtiteln vevas i form av en countrylåt om och om igen är kanske också något signifikativt. Som vanligt är det här en illuster blandning av melankoli och melankomik. Jarmusch intresserar sig inte alltid för exakt samma saker som andra skulle göra när han väljer sina ämnen. Och han är inte intresserad av att svara på precis alla frågor ens när eftertexterna börjar rulla. Men är du på rätt våglängd åtminstone för tillfället, så kryddas misären med sociala kommentarer och en allmänt vriden situationskomik. Sarkastiskt? Realistiskt? Själv vet jag inte exakt hur hans världsbild egentligen ser ut, men ett eget filmspråk och en egen vision brukar skönjas.

Föreställer mig att det här kanske är en idealisk film att se på filmfestival. Nu blev det inte så i det här fallet, utan på hembio. Det fungerar också. Någonting fragmentariskt finns i berättandet och förvänta dig inte att alla figurer vi möter får en egen färdig historia, ett värdigt slut eller agerar fullkomligt logiskt. Individerna i sig utgör delar av helheten och vissa får mer utrymme än andra. Rättvisa är inte den stora frågan. Någon sådan kanske inte finns. Men värdefullt vetande kanske kan vara att de odöda fixerat sig vid sådant de var fokuserade på i sina verkliga liv. Om det så hade med mobiltelefon att göra, alkohol eller mode. Så, hur skulle du själv vilja manifesteras i det odöda formatet? Kanske dags att börja planera redan i dag.

© Johan Lindahl
2020-09-05

Originaltitel: The Dead Don't Die
USA/Sverige, 2019
Regi: Jim Jarmusch
Med: Bill Murray, Adam Driver, Tom Waits, Chloë Sevigny, Steve Buscemi, Danny Glover, Caleb Landry Jones, RZA, Tilda Swinton, Iggy Pop, Selena Gomez, Rosie Perez, Carol Kane

Genre: Komedi, Skräck
Svensk biopremiär: 2019-08-30
Hemmabio: 2020-01-13
Teman: Zombies

Ingår i följande teman

Sök