Serenity (2019)
Djärvt experiment eller snömos? Ja, hörni…
Nej, den här gången handlar det inte om ett rymdskepp i en film som följer upp en TV-serie med kultstatus från tidigt 2000-tal. Däremot är ”Serenity” namnet på en skuta. En fiskebåt där innehavaren ibland tar med sig turister för att låta dem söka fiskelyckan och få något stort och imponerade på kroken, utifrån hamnen i ett litet fiskeläge på en paradisliknande ö. Det kunde vara paradiset i alla fall för huvudpersonen, om han inte vore så bitter och butter och svår, uppenbarligen bränd av något som hänt förut.
Matthew McConaughey går in i ”True Detective”-läge och visar sina suraste sidor, men det finns hemligheter här som ska uppdagas och förklaras. ”Serenity” har en central
twist som man kan fördjupa sig mer i om man så önskar, men om jag ska försöka skriva någonting
utan att gå in på vad den består i, så har vi här ett försök till en modern
film noir med problemtyngda karaktärer, en aningen tryckande atmosfär och klassiska intriger, inklusive svartsjuka och dubbelspel. Men ambitionerna är nog ändå också att skapa något av en existentiell natur, vilket blir tydligare när förutsättningarna bakom avslöjas och förlåten lättas steg för steg. Här kan skönjas en experimentell ådra, vilket en del kanske skulle kalla generöst uttryckt. Det kanske bara är snömos. Meningarna är delade. Jag ser heller inget mästerverk, men som sagt; ändå en idé som kan vara värd att se hur väl den slår ut till slut.
Bedömningen av just hur historien går i land beror på hur man reagerar på ramverket och de grundläggande premisserna. Därav sannolikheten att du kan komma till helt olika slutsatser. Spelar de här karaktärerna i samma liga? Passar de ihop i samma film? Vilket exakt tonläge är det som eftersträvas? Det är frågor du kan ställa dig och sedan välja i hur hög grad du vill ta historien på allvar och sjunka in i den värld som byggs upp. Kluven är jag även själv och kan instinktivt tänka mig en handfull olika filmer med liknande koncept som lyckats mer eller mindre väl med att hålla ihop. Även när det gäller att bedöma om ”Serenity” är mer intressant för att analysera berättarteknik eller om den lyckas vara så berörande som den slutligen ändå försöker vara, så är väl mitt eget svar att den inte lämnar mig helt iskall. Men knappast heller fullständigt överväldigad.
© Johan Lindahl2020-07-08