American Assassin (2017)
Går på kraft med viss framgång
Den perfekta semestern. En strand någonstans på en solimpregnerad turistort. Han har just friat till flickvännen och ska beställa några drinkar vid ett stånd. Då givetvis, dyker de upp. Ett gäng terrorister som mejar omkring sig friskt och frejdigt. Redan där kan man hysa tvivel kring vad filmens ärende är och hur den exploaterar verkliga händelser, eller åtminstone scenarier som ligger väldigt nära verkliga händelser. Men så är det ofta i den här genren, som nu nästan blivit en etablerad filmavdelning i sig: terroristjägaractiongenren.
Halvtannat år senare har killen tränat upp sig själv till en fanatiskt inriktad hämnare. Och han har kommit ganska långt i sina ansträngningar när hans egen stat ingriper och värvar honom för sina syften. Han är visserligen vad man kan kalla en lös kanon på däck, inte fostrad in i den militära traditionen eller underrättelsetjänsten. Men grabben har potential, tycker en kvinna på hög position inom CIA. En ärrad krigare får uppdraget att skapa en riktig soldat av råmaterialet. Och de får ganska snabbt ett viktigt uppdrag. Kärnvapenmaterial i bärbart format är på vift och en av USA:s och dess militära organs egna söner verkar vara inblandad. Samtidigt pågår överläggningar med Iran, som det inte är självklart att man kan lita på när det gäller hanteringen av sådana saker.
Det är mycket man kunde försöka djupanalysera i ”American Assassin”, kring synen på Iran såväl som den egna militära statsapparaten, liksom fascinationen för ohyvlade ensamma hjältar. Och så vidare. Enklast uttryckt serveras bilden av en hård och dunkel värld full av moraliska gråzoner och där oförvägna tuffingar som vågar tänka utanför ’lådan’ måste göra vad som krävs ibland, motbjudande eller inte. Och djupare än så inbjuder inte filmen till att gå, egentligen. Den kan tyckas tröska igenom invanda stereotyper och villospår, terrorscenarier och bilden av de hemligaste av de hemliga militära installationer USA förfogar över. Med mera. Samtidigt finns här en rå fysisk energi som kompenserar för bristerna. Filmen övertygar inte direkt genom sin intellektuella karaktär, däremot så lyckas den kännas. I märgen. Den vill dunka dig gul och blå. Och laddar upp för en explosiv avslutning, som åtminstone visuellt uppfyller sina syften. Kort sagt; filmen går på kraft.
Den lever också på Michael Keatons naturliga förmåga att gestalta en typ som den hårdföre militärinstruktören här. Mannen som verkar helt förhärdad och osentimental, men givetvis någonstans har ett hjärta han också. Taylor Kitsch gör den förlorade sonen som är ute efter hämnd på sitt hemland och även han agerar ganska övertygande under omständigheterna. Det kompenserar väl i sin tur för att Dylan O’Brien i huvudrollen som den unge arge Mitch Rapp inte är världens uttrycksfullaste eller mest slipade skådespelare i sin generation. Men han försvarar sig väl i det rent fysiska handgemänget, med eller utan bidrag från stuntavdelningen, som man kan anta vara ganska omfattande.
”American Assassin” är med andra ord inte direkt nyskapande men påfallande nitisk i att utföra sitt värv. Den har påtaglig puls och riktar några rejäla slag mot solar plexus.
© Johan Lindahl
2020-07-08
Originaltitel: American Assassin
USA, 2017
Regi: Michael Cuesta
Med: Dylan O'Brien, Michael Keaton, Sanaa Lathan, Taylor Kitsch, Scott Adkins, Charlotte Vega, David Suchet, Joseph Long, Mohammad Bakri, Navid Negahban, Shiva Negar
Genre: Action, Thriller
Svensk biopremiär: 2017-09-15
Hemmabio: 2018-01-22
Teman: 11:e september och därefter
Ingår i följande teman
